597 Galilei-Galium 598 där förekomma. Emellertid hade G :s forne gynnare kardinal Maffeo Barberini uppstigit på påfvestolen under namn af Urban VIII; och i förhoppning att det gamla beslutet mot Coppernicus' lära ej vidare skulle tillämpas fullbordade och utgaf G. nu den sedan längre tid tillbaka påbörjade Dialog o intorno ai due massimi sistemi del mondo (1632), närmast riktad mot en skrift af Francesco Ingoli. Den för G. så skickelsedigra följden häraf är redan ofvan omnämnd; men ännu under sin förvisning egnade han sig flitigt åt vetenskapliga forskningar. Så förbättrade han metoden för longitudbestämning medelst iakttagelser af Jupiter-månarnas förmörkelser och fullbordade det redan i Padua började arbetet Dia-loghi delle scienze nuove (utg. 1638). Äfven sedan han blifvit fullständigt blind, fortsatte han sina undersökningar, och från denna tid härröra hans afhandlingar om månljuset, om månens libration (af G. kallad "titubazione") och om pendelns användning såsom drifkraft vid urverk. Både genom sin personlighet och sitt stora vetenskapliga anseende drog G. till sig ett stort antal lärjungar, bland hvilka må särskildt anföras Castelli, Torricelli, Viviani, Guiducci, Cavalieri och Renieri. Äfven från aflägsna länder infunno sig många för att åhöra hans föreläsningar; bland dessa namnes också en svensk prins Gustaf (antagligen Gustaf Vasas dotterson prins Gustaf af Sachsen-Engern-Westf alen), hvilken sedermera i vederbörligen utbroderade legender blifvit identifierad med Gustaf II Adolf (jfr G. Eneström, "La leggenda sulla dimora del re svedese Gustavo Adolfo II in Padova" i "Atti e memorie del!' Accademia delle scienze di Padova", II, 1885 -86). - Under de sista åren af sin lefnad hade G. för afsikt att utgifva en samling af sina många arbeten, men inkvisitionstribunalet i Kom lade hinder i vägen därför. Först 1655-56 utkom i Bologna en sådan (ny uppl. Florens 1718), där dock den förbjudna dialogen saknades; denna inrycktes för första gången i den nya uppl. af 1744. Senare upplagor af G :s samlade arbeten utgåfvos i Milano 1808-11 och 1832, båda mycket ofullständiga, samt i Florens 1842-56 i 16 band af E. Albëri. Sedan 1890 ut-gifves under redaktion af A. Favaro och på italienska statens bekostnad en "Edizione nazionale", af hvilken hittills (mars 1908) 18 band utkommit. - Biografier öfver G. ha utgifvits i hundratal, men endast några få grunda sig på själfständiga undersökningar. Af stort intresse äro de på personlig bekantskap grundade lefnadsteckningarna af Viviani (1717) och Gherardini (1780) samt Nellis "Vita e commercio letterario di Galileo Galilei" (1793) äfvensom Frisis "Elogio di Galileo" (1778). Bland nyare arbeten förtjänar anföras Martins "Galilée, les droits de la science et la méthode des sciences physiques" (1868). Bland de många monografierna må nämnas A. Fava-ros "Galileo Galilei e lo studio di Padova" (2 bd, 1883) och "G. G. e suor Maria celeste" (1891) samt Pieralisis "Urbano VIII e Galileo Galilei" (1875). Själfva processen mot G. har blifvit utförligt behandlad af Berti ("II processo originale di Galileo Galilei", 1878), L'Ëpinois ("Les piëces du procës de Galilée", 1877), Reusch ("Der process Galilei's und die jesuiten", 1879) och Gebler ("Galileo Galilei und die römische curie", 1876). A. Favaro.* Galilei, Alessandro, italiensk arkitekt, f. 1691, d. 1737, en af barockstilens bästa konstnärer, var öfverbyggmästare i Florens under storhertigarna Cosimo III och dennes son, Giovanni Gaston. 1734 kallades han af påfven Klemens XII till Eom, hvarest han skapade sitt egentliga rykte dels genom den storartade fasaden till Laterankyrkan, dels ock genom det efter hans ritningar i det inre af samma kyrka utförda Cappella Corsini, Klemens XII :s graf-kor, ett mästerverk af elegans, harmoni och prakt, det yppersta kapell i Rom. I detta kapell visar sig i sin fulla glans den senare renässansens stora förmåga i rumfördelning och ornamentering. C. R. N.* Galileiska kikaren. Se Astronomiska instrument, sp. 290. Galileiska sjön. Se Genesaret. Galimatias. Se G a 11 i m a t i a s. Galimbe'rti, Luigi, påflig diplomat, f. 1836 i Rom, d. där 7 maj 1896, handlade såsom sekreterare i kongregationen för utomordentliga kyrkoärenden den till påfven vädjade tvisten emellan Spanien och Tyskland om ögruppen Karolinerna (1885) och bidrog väsentligt till utjämnande af förhållandet emellan Tyskland och kurian. Han blef 1887 sändebud i Berlin och s. å. nuntie i Wien, befordrades 1889 till ärkebiskop samt utnämndes 1892 till kardinal och 1894 till prefekt öfver påfliga arkivet. G. tillhörde de verksammaste förespråkarna för ett godt förhållande _mellan kurian och trippelalliansens makter. Galinsõga parviflõra Gav., bot., en till fam. Com-positæ hörande ört, som från Amerika spridt sig i hela världens varma och tempererade trakter, där den nu mångenstädes är ett allmänt, enårigt ogräs. Växtens yttre påminner mycket om Solanum nigrum. Den förekommer äfven hos oss, fast sällsynt. G. L-m. Galiõn. Se Galeon. Galion [gä'lien], stad i nordamerikanska staten Ohio, omkr. 100 km. n. om Columbus. 7,282 inv. (1900). Järnvägsverkstäder, vagnfabriker. J. F. N. Galiõt. SeGalliot. Gallpea, bot. Se Angosturabark. Galipot [-på7]. Se Terpentin. Galit j, kretsstad i ryska guvern. Kostroma, vid en liknämnd sjö, som har aflopp till floden Kostroma. 6,182 inv. (1897). Tillverkning af pälsverk, läder och handskar. Fiske (i sjön). G. var från 1245 ett själfstän-digt furstendöme, men införlifvades 1450 i storfurstendö-met Moskva. J. F. N. Gali'tsin (Galit-z i n), rysk furstesläkt och ryska skriftställare. Se Go l i t s y n. Galium L., Mara, bot., ett släkte inom fam. Rubia-ceæ med omkr. 300 arter, alla örter, som ha blommorna " .. . , . , , . i knirmpn fnrW Galmm boreale. .* rotstock med l Knippen, löder stjälkbaser, 2 stjälkens topp med omärkligt, krona hvit blomställningar, 3 klyffrukt.