Krakau finnes en kejserlig vetenskapsakademi. 1900 utgåfvos 234 tidningar och tidskrifter. Författning och förvaltning. Landtdagen består af 161 ledamöter, dels själfskrifna, dels utsedda efter yrkesklasser. Till Österrikes riksråd sänder G. 106 ombud. Förvaltningen handhafves af ståthållarämbetet i Lemberg. De båda städerna Lemberg och Krakau bilda egna förvaltningsområden, det öfriga landet är deladt i 78 distrikt (bezirkshauptmannschaften), hvart och ett under en bezirkshauptmann och med en autonom folkrepresentation. Rättskipningen utöfvas af 2 öfverlandsrätter (i Lemberg och Krakau), 2 landsrätter, 14 krets- och 168 distriktsdomstolar. -- G:s hufvudstad är Lemberg. Kronlandets vapen är en fyrdelad sköld, hvars 1:a fält innehåller G:s vapen (tre kronor), 2:a Lodomeriens (två schackrutade bjälkar), 3:e Auschwitz' (silfverörn med ett O på bröstet; Auschwitz' polska namnform är Oświęcim) och 4:e Zators (röd örn med Z på bröstet); nationalfärger äro för polackerna rödt och hvitt, för rutenerna blått och gult. J. F. N. Historia. G. har sitt namn efter den gamla slaviska, borgen och staden Halicz (se d. o.). Från den historiska tidens början har landet bebotts af slaviska folkstammar. Västra G. utgjorde i 9:e årh. en del af Svatopluks stor-märiska rike och blef mot 10:e årh:s slut omstridt mellan bömare och polacker för att till sist eröfras af de sistnämnde (genom Boleslav den store, 999). Furstarna i östra G., som residerade i Vladimir (däraf namnet Lodomerien) och Halicz, lydde från 981 vanligen under Kiev, tidtals dock under Polen, till dess 1087 en lillrysk fursteätt Rostislavitj där fick väldet. En af dess medlemmar, Vladimir II (1187--98), fördrefs af furst Roman af Lodomerien, som sedermera efter förvirrade strider, i hvilka Bela III af Ungern och Kasimir den store af Polen inblandade sig, lyckades under sin dynastis, huset Romanovitjs välde, förena det egentliga G. (kring Halicz) och Lodomerien (kring Vladimir). Tidtals åtskildes dock de båda länderna under 1200-talets tronstrider, och en tid (efter 1250) voro de tributskyldiga under tatarerna. Efter furst Lev (1270--1301) är den af hans fader Daniel grundlagda staden Lvov l. Lemberg uppkallad. Huset Romanovitj utdog 1324 med Andreas af Lodomerien och Lev II af G., hvilka båda stupade i strider mot tatarerna. Kasimir III af Polen tog 1340 G. i besittning och eröfrade 1349 äfven Lodomerien. Efter hans död (1377) förenades dessa länder jämte Polen under Ludvig den store med Ungern, men återgingo 1386 till Polen, med hvilket land G. var förenadt ända till 1772, då Maria Teresia vid Polens första delning som drottning af Böhmen och Ungern gjorde gällande dels gamla bömiska, dels och i synnerhet ungerska anspråk på stora delar af landet och bemäktigade sig ungefär de områden, som utgöra det nuv. G. Däraf bildades de under Österrike hörande konungarikena G. och Lodomerien, hvilka indelades i 18 kretsar. Som en 19:e krets tillkom 1786 det 1775 annekterade Bukovina, och vid Polens sista delning 1795 erhöll Österrike åtskilliga nya förvärf i palatinaten Sendomierz, Krakau, Masovien och Podlachien, hvilka fingo namnet Väst- l. Ny-G., hvaremot det tidigare förvärfvade landet kallades Öst- l. Gamla G. Genom freden i Wien 1809 måste Österrike afträda hela Väst-G. jämte Krakau och hälften af saltverket Wieliczka äfvensom kretsen Zamosc af Öst-G. till det nybildade storhertigdömet Warschau och 1810 till Ryssland kretsarna Tarnopol och Zaleszezyki af Öst-G. Wienkongressen återgaf (1815) sistnämnda kretsar till Österrike samt den afträdda hälften af Wieliczka, men lät Polen (Ryssland) behålla Väst-G. Kretsen Zamosc lades till den nybildade republiken Krakau, hvilken ställdes under Rysslands, Österrikes och Preussens beskydd. Sedan 1830 visade sig emellertid denna lilla fristat som en hufvudhärd för polska agitationer, och när slutligen i febr. 1846 en allmän resning gjordes för att återupprätta Polen, inryckte österrikiska, preussiska och ryska trupper i Krakau. Republiken införlifvades, enligt de tre skyddsmakternas öfverenskommelse 6 nov. 1846, med den österrikiska monarkien samt lades 1849 med titel storhertigdöme till G. samtidigt med att Bukovina skildes från G. såsom eget krönland. Redan på 1770-talet påbörjades i G. planmässiga förtyskningsförsök i samband med upprättandet af universitetet i Lemberg och tyska gymnasier i några provinsstäder. Under senare hälften af 1800-talet har emellertid det polska folkelementet småningom återfått sin dominerande ställning. De lillryske rutenerna uppmuntrades en tid från Wien till en motvikt mot polackerna, hvilka på 1850- och 1860-talen såsom revolutionärt och antiösterrikiskt sinnade, misstroddes af centralregeringen. Sedermera ha emellertid dessa polska folkelement fått en långt starkare representation i landtdag och riksråd än den, hvartill deras numerär skulle berättiga dem, och sedan 1879, då polskan blef Lemberguniversitetets officiella språk, behärskas detta på det hela taget af polacker, ehuru några lillryska (rutenska) lärostolar äfven finnas. Universitetet i Krakau har samtidigt utvecklats till ett centrum för den polska intelligensens sträfvanden i alla den polska kronans forna länder. Nationalitetsstridigheterna mellan polacker och rutener ha under de senaste decennierna tilltagit i skärpa och bitterhet, samtidigt med att bland rutenerna en splittring inträdt mellan en konservativ ryssvänlig "gammalrutensk" och en radikal "ukrajnisk" eller "ungrutensk" riktning, hvilken senare svärmar för en kulturell och politisk samling af alla lillryska (ukrajniska) folkelement samt på sista tiden i sin agitation påverkats af revolutionära ryska metoder (märk t. ex. "hungerstrejken" af studenter vid Lembergs universitet 1907, mordet på ståthållaren grefve Alfred Potocki april 1908 o. s. v.). Som bidragande orsaker till den starka jäsningen bland de rutenska folkelementen i G. förtjäna uppmärksammas förutom den ojämna fördelningen af valkretsarna och myndigheternas ofta visade partiskhet för polackerna äfven sociala missförhållanden på landsbygden samt de rutenska "bondestudenternas" agitatoriska uppträdande och alltmer revolutionära radikalism. Litt.: Engel, "Gcschichte von Halitsch und Wladimir" (2 bd, 1793), Szujski, "Die polen und ruthenen in G." (1882), Jandaurek, "Das königreich G." (1884), Kupczanko, "Die schicksale der ruthenen" (1887),samt bd 19 af "Die österreichische monarchie in wort und bild" (1898). (V. S-g.) Galizische Tatra-verein, Der. Se Alpföreningar. Galizisk nötboskap, en i västra delen af Galizien, där boskapsskötseln står högst inom landet, hufvudsakligen hållen brun nötboskapsras, tillhörande den