607 Gallabat- Gallardo 608 skärelse är bruklig. Sina döda begraiva de i närheten af hyddorna, l grafven nedläggas den dödes vapen, smycken, husgeråd etc. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har sedan 1865 sträfvat efter att öppna mission bland gallaerna. Direkt har detta icke lyckats, men indirekt har stiftelsen dock vunnit mycket, då den i den af dess missionärer uppfostrade, högt begåfvade gallamannen O n e s i m u s funnit en utmärkt föregångsman, hvilken t. o. m. öfversatt bibeln samt flera andra böcker på gallaspråket. Litt. R. Hartmann, "Abyssinien und die übrigen gebiete der ostküste Afrikas" (1883), Paulitschke, "Harar-forschungsreise nach denSomål-und Galla-ländern" (1888) och "Etnographie Nord-cstafrikas" (2 bd, 1893-96), samt N. Hylander, "Om Gallafolket" (1907). E. N-d. Gallabat 1. G a l a b a t, ett litet område vid öfre Ätbara och gränsen mellan Egypten och Abessinien, hörande till det förra landet. G. är stapelplats för handeln mellan Abessinien och Egypten. Där, vid hufvudorten Matarna (Metamme), stupade 8 mars 1889 Abessiniens konung Johannes i en strid med mahdisterna, hvilka därigenom nådde höjden af sin makt. (J. F. N.) Galläer, folkstam. Se Galla. Gallais [gala], Jean Pierre, fransk journalist och historiker, f. 18 jan. 1756, d. 26 okt. 1820, visade sig i början af franska revolutionen i egenskap af medarbetare i abbé de Fontenoys tidning "Journal general" som synnerligen ifrig anhängare af konungamakten. Hans Äppel å la postériorité sur le juge-ment du rol, 18 janvier 1793 (4:e uppl. 1814) ådrog förläggaren Weber dödsstraff och författaren fängelse. Landsförvisfc efter 18 fructidor år V (4 sept. 1797), återvände han senare till Paris och redigerade där "Nécessaire ou courrier du Corps législatif", "In-dispensable", "Bulletin politique", "Publiciste" och 1801-11 "Journal de Paris". Efter restaurationen blef han medarbetare i "Quotidienne" och 1820 professor i vältalighet och filosofi vid "Académie de législation". Bland hans historiska arbeten må nämnas Histoire de la revolution du 18 fructidor (2 bd, 1799), Histoire de la revolution du 18 brumaire et de Bonaparte (2 bd, 1813-15), Histoire de la revolution du 20 mars (1815) och Histoire de France depuis la mört de Louis XVI jusqu'au traité de paix du 20 novembre 1815 (2 bd, 1820). E. A-t. Gallait [gala], Louis, belgisk målare, f. 9 maj 1810 i Tournay, d. 20 nov. 1887 i Bruxelles, studerade i sin födelsestad, vann 1832 första priset vid akademien därstädes och väckte 1833 uppmärksamhet i Bruxelles med Jesus botar en blind (i katedralen i Tournay), fortsatte sina studier i Antwer-pen och i Paris, där han målade Job (1836) och Slaget vid Mont-cassel (i Versailles). Sitt rykte vann han framför allt med den stora målningen Karl V :s tronavsägelse (1841, i Bruxelles' museum, ett mindre exemplar i Frankfurt a/M.). Jämte Biefves "Förbundet i Eulenburg" blef G :s målning ansedd som det moderna historiemåleriets främsta verk och en utgångspunkt för en önskvärd förnyelse af denna konstart. Där funnos realism i studiet, kostymtrohet och koloristisk hållning. De båda konstverken sändes på rundtur i Tyskland, hälsades med förtjusning och ledde till nya signaler inom äfven den tyska historieframställningen. Bland G :s öfriga verk är den lilla, koloristiskt effektfulla krigstaflan Gottfrid af Bouillon stormar Antiokia (1849), Skyttegillet i Bruxelles egnar Egmonts och Hoorns lik den sista hedersbetygelsen (1851, stadshuset i Tournay, replik i Ant-werpens museum) - säkert G :s främsta arbete, mera starkt och stramt i hållning och karaktär än de öfriga - Egmonts sista ögonblick (1858, Berlins nationalgalleri), Tasso i fängelse, genrer som Fiolspelaren (Bruxelles' museum), En munk bespisar fattiga (1845, Nya pinakoteket, München), Murillo och hans modell, F iskar kvinnor, alla utförda med koloristisk känsla. G :s sista större verk var Pesten i Tournay (1882, Bruxelles' museum). Han var äfven en förtjänstfull porträttmålare. I stort sedt dela hans historietaflor Paul Delaroches och hans riktnings förtjänster och svagheter. Piloty upptog riktningen och förde den vidare i Tyskland. För eftervärlden ha dess alster ett hufvudsakligen konsthistoriskt intresse. G-g N. Galland [-lä'j, Antoine, fransk orientalist, f. 1646, d. 1715 som professor i arabiska vid College de France, företog flera resor i Orienten och utgaf en mängd arbeten, bl. a. Paroles remarquables, bons möts et maximes des orientaux (1694), "Mille et une nuits" (öfv. 1704-17; flera gånger bearbetad) och Les contes et fables indiennes de Eidpai et de Lokman (1724). Många outgifna, af honom författade skrifter finnas i franska bibliotek. G :s dagbok under hans vistelse i Konstantinopel 1672-73 utgafs af Ch. Schefer i 2 bd, 1881. Gallanöl, farm., gallussyreanilid, utgöres af färglösa, bittert smakande kristaller, lösliga i hett vatten. Medlet användes utvärtes vid vissa hudsjukdomar, såsom psoriasis, i ströpulver eller u n n c salfva. <-". «.. k- Gallaräte, kretshufvudstad i italienska prov. Milano. 7,175 inv. (1901, som kommun 12,002). Järnvägsknut, monumental kyrka (San Pietro), linne- och bomullsindustri, maskin- o. a. fabriker. J. F. N. Gallardo [galja'rdå], Bartolomé José, spansk lärd, litteraturhistoriker, skald och politiker, f. 1776 i Campanario (Badajoz), d. 1852 i Alcoy (Alicante), studerade filosofi i Salamanca och blef 1805 professor i franska i Madrid. Där slöt han sig till det liberala partiet, utnämndes till bibliotekarie hos cortes i Cadiz, där han till försvar för cortes utgaf Diccionario critico-burlesco etc. (ny uppl. 1838), som föranledde hans arresterande; i häktet skref han Defensa del Diccionario (1812). Dessa båda arbeten väckte stor sensation genom bitande sarkasm. Vid Ferdinand VII :s återkomst till Spanien 1814 emigrerade G. till England, hvarifrån han återvände 1820, blef deputerad 1837, men efter ett häftigt angrepp på regeringen i sin Discurso en con-testaciõn å Martinez de la Rosa drog han sig tillbaka till Toledo, där han framlefde större delen af sitt lif med litterärt arbete. Af G :s många skrifter, som alla utmärka sig för en glänsande stil, må nämnas Defensa de las poesias de Iglesias contra la ca/i-