617 Gallée-Gallén 618 naturstudium, framför allt af växtvärlden, (öfver Nancytraktens flora utgaf G. ett arbete, som vunnit erkännande af vetenskapsmän). Någon stark stilisering förekommer icke. G :s konstnärliga metod utgår från samma synpunkt som japanurnas, af hvilka han direkt lärt. I början af 1880-talet slog han sig äfven på möbelkomposition; hans möbler utmärkte sig för behag och enkelhet i linjerna. G. är representerad i Luxembourgmuseet, Musée des arts décoratifs m. fl., äfven i Nationalmuseum i Stockholm. En samling konstuppsatser af G., Écrils pour l' art, utgafs 1908. - Monografi af L. Fourcaud (1903). G-g N. Gallée, Johan Hendrik, holländsk språkvetenskapsman, f. 1847 i Vorden, d. 1908 i Utrecht, där han sedan 1882 var professor vid universitetet i forngermanska språk och jämförande språkvetenskap. Förutom afhandlingar i olika tidskrifter utgaf han Bijdrage tol de geschiedenis der dramalische verlooningen in de Nederlanden (1873), Academie en kerkeraad 1617-32 (1878), Gutiska (2 dlr, 1880-82), Altsächsische laut- und formen-lehre, I: Die kleinern westfälischen denkmäler (1878), Altsächsischte grammatik (i förening med 0. Behaghel), I: Laut- und flexionslehre (1891), Woordenboek van het Geldersch-Orerijselsch dialect (1895). G. deltog i redaktionen af "Nomina geographica Neerlandica" (1885 ff.) och dialekttidskriften "Onze volkstaal". K. F. J. Galléglas. Se Gallé, E., och Glasfabrikation 2. Gallego [galjegå]. 1. Flod i nordöstra Spanien, rinner upp på södra sidan af Pyrenéerna i prov. Huesca och faller ut i Ebro midt emot Zaragoza. Längd 175 km. - 2. En kall nordvästlig vind, som på vissa tider af året är den förhärskande i Spanien. (J. F. N.) Gallego [galjegå], Juan Nicasio, spansk skald, f. 1777 i Zamora, d. 1853 i Madrid, filos. och juris doktor i Salamanca 1800, därefter prästvigd, biktfader för de kungliga pärerna. Såsom liberal deputerad slöt sig G. till konstitutionen i Cadiz 1812, men fängslades vid reaktionens seger 1814 och förvisades till kartusianklostret i Jerez, där han skref en elegi, A la muerte del duque de Fernandina. Frigifven 1820. erhöll han ett högre andligt ämbete, men reaktionen dref honom i landsflykt till Montpellier, hvarifrån han återvände 1828. beklädde sedan åtskilliga framstående poster på undervisningens område och blef 1845 senator på lifstid. G. invaldes 1830 i Spanska akademien, till hvars sekreterare han kallades 1839. G. var högt uppburen äfven af den yngre generationen genom den patriotiska glöd, som präglade hans klassiskt formade, anderika diktning. Af hans arbeten må nämnas Defensa de Buenos Aires, berömdt ode (1807). Oda á la influencia del entusiasmo publico en las Artes (1S08) samt i Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles" i bd 67 intagna 4 elegier, 7 oden. 38 sonetter m. m., hvaribland särskildt är att anteckna elegien El dos de Mayo (med musik af Mariano Ledesma). som besjunger dem, som föllo i gatustriden mot Napoleons soldater. G. öfversatta äfven Manzonis "I promessi sposi". Några af G:s dikter äro publicerade under pseudonymen Gelasio Gaván y Junio. Ad. H-n. Gallegos [galjegås], invånare i Galicien (se d. o.). Gallén (sedan 1905 Gallén-Kallela), Axel Valdemar, finsk konstnär, f. 26 april 1865 i Björneborg, tillbragte sin barndom mestadels på finska landsbygden, studerade i Konstföreningens skola i Helsingfors 1881 -84 samt i Paris från sistnämnda år. Han visade sig som fullblodsrealist i de målningar han en tid framåt utförde i Paris och hemma i Finland under sommarstudier därstädes: Gumma med katt (1885, Konstföreningen i Åbo), Middagsrast (1889, Göteborgs museum) m. fl. Triptyken Ainomyten (1891, ett andra exemplar i finska statens ego, Helsingfors) var hans första försök att konstnärligt behandla Kalevalasägnerna. Det följdes af Sampo smides (1893, i finska statens ego), liksom den föregående målningen hållen fullt realistiskt. G. sökte emellertid, påverkad af tidens idéströmningar, ett stiliseradt uttryckssätt; de första resultaten af detta "idémåleri" blefvo den 1894 målade porträttgruppen Problem, kompositionerna Conceptio artis och På väg till dödsriket, vidare konstnärens moders porträtt och Forsen med gyllene strängar dragna tvärs öfver vattenmassan. Samtidigt målade han direkta gedigna naturstudier, såsom Vallgosse blåsande i näfverlur, Imatra i snö och Sommarnatt i finska ödemarken. Han byggde sig ett eget hem efter egna ritningar i en enslig trakt i Ruovesi; den stil han uppfann för byggnaden, för dess detaljer och för dess konstnärliga utsmyckande påverkade starkt landets unga arkitektur. Till det skede, han nu befann sig inne i, höra hans nyare Kalevalabilder Striden om Sampo (1896), Lemminkåinens moder, Jokohainens hämnd (1897, Åbo konstförening), Kullervo förbannande (fullbordad 1900, finska staten), freskerna i finska villan vid världsutställningen i Paris 1900 (skisserna i finska statens ego), vidare Ilmarinen plöjer ormåkern och Kullervo på krigsstråt, den sistnämnda ånyo målad som fresk 1901 i Studenthuset i Helsingfors. Ett strängt stiliseradt teckningssätt och en koloristisk behandling i förenklade färgtoner utan sträfvan efter att väcka verklighetsillusion, men väl dekorativ harmoni utmärka dessa målningar. Den ytterst strängt stiliserade Brodermördaren (1897, motivet hämtadt ur Kanteletar), som snart sagdt gör intryck af en målad trärelief, tillhör samma riktning. G:s störst anlagda verk är utsmyckandet med fresker af Juseliusska mausoleet vid Björneborg (1901-03). Tyvärr äro dessa fresker redan nu så skadade, att de ej lära kunna räddas. - 1895 anordnade G. separatutställningar i Berlin och Dresden och är sedan dess mycket uppmärksammad i Tyskland. Nyligen har han framlagt ett förslag att åstadkomma en monumental upplaga af Kalevala, försedd med en mängd små målningar på pergament. G. har varit verksam äfven på andra konstområden. Han har gjort illustrationer, exlibris, träsnitt, arbeten i drifven koppar, etsningar, glasmålningar, väfuadsmönster, träskulptur, möbler (på världsut-