tauriskerna (i Noricum), karnerna (på de karniska Alpernas södra sluttningar) och andra keltiska fylken i dessa trakter. S. F. H.* Galleri (it. gallvri'a, fr. galerie, af oviss härledning), i allmänhet ett rum, som är betydligt längre, än det är bredt. 1. Ett långt, smalt rum i en större våning, afsedt till praktrum eller till uppställning af böcker, konstverk o. d. - 2. Den i ett dylikt rum eller i en hel byggnad befintliga samlingen af konstalster (tafvel-, skulpturgalleri o. s. v.). - 3. Praktkorridor i en större byggnad. - 4. En i en högre våning belägen, lång och täckt gång, som medelst arkader öppnar sig åt ena sidan och där vanligen begränsas af balustrad. - 5. Emporer (se d. o.) i medeltida kyrkor. - 6. Den närmast taket belägna raden af platser i ön teatersalong; publiken på dessa platser. - 7. Stoll i en grufva. - 8. En samling porträtt eller lefnadsteckningar af namnkunniga personer. 9. Hejäslvingsk., kortare eller längre gångar 1 en fästning, som antingen ligga längs med storm-grafveus beklädnadsmurar och då vanligen äro inrättade för grafförsvar, g r a f- eller försvarsgallerier, eller ock framgå från grafven genom kontereskarpen och fram under fältvallen för åstadkommande af minförsvar, mingallerier. - Grafgallerier göras genom öfverhvälfning eller på annat sätt bombfria samt kallas e s k a r p- eller k o n-tereskarp-gallerier, allteftersom de ligga längs inner- eller ytterbrantcn. Äro de genom gc-värsskottgluggars anordnande i frontmuren inrättade till försvar endast med gevär, kallas de gevärsgallerier. I allmänhet utföres dock gra f fl ankeringen genom i kontoroskarpgallorier uppställda smärre kanoner, s. k. grafflankoringspjäser. Dessa sistnämnda gallerier kallas äfven r e v e r s- eller rygg-gallerier. (Jfr Be klädnad sm u r och G ra f.) - Mingallorierna, som måste läggas så djupt under jordytan, att de ej kunna skadas af fientliga projektiler, utgå vanligen från ett i en utgående vinkel anlagdt kontoroskarpgalleri, som då kallas minjörstuga, och invid detsamma anordnas förrådshvalf för minvorktvg och magasin för sprängämnen. Från rn införstuga n utgå under anfallsfältct 2 in. höga och l ,5 m. breda hufvudgallerier, från hvPka något mindre grengallerier utbryta 5 fiO° vinkel framåt, orh från dessa senare utgå slutligen 1,5 m. höga och l m. breda l y s t r i n g s-gallerier i ungefär samma riktning.som hufvud-g:illerierna. Sarrtliga dessa gallerier anläggas vanligen röd a n i fredstid på samma gång som öfriga försvarsverk och muras då af ston eller gjutas i betong. När fästningen anfallos, utvidgas niinsystomot vidare framåt därigenom, att man utgräfvor smärre gångar, s. k. mintjrevnr. som efter hand förses med 'träboklä'dn'id. De främsta af dessa kallas slrids-grennr, orh i dessas främre ända anbringas de minor, som skola sprängas. Jfr Mina och M i n -krig. 10. Skpsb., en på ömse sidor om aktorspegeln på en del äldre örlogsfartyg anbragt utbvggnad, ofta blott med ändamål att gifva denna del af fartyget ett prvdligare utseende. På större fnrtvg, där utrymmet inom galleriet var rätt betvdligt, användes ifrågavarande utbyggnader äfven för chefens bekvämlighet och försågos därför med erforderlig inredning. - Galleriet bestod af ett mindre plan (a), kalladt galleribotten, en högre upp belägen, galleribåge (6), en tunnare t r ä k l ä d s e l (c), ställd upp och ned emellan bottnen och bågen, samt kälade lister, för prydnads skull fästa utanpå. bottnen och bågen. Under galleribottnen anbragt^ en afrundad träfyllning (J), kallad galleritas k,, för att afleda sjöar från galleriet. 9. L. W:son M. 10. J. G. B. (C. K. S> Galle'ria, zool. Se V a x m a 1. Gallering (af oviss härledning), kem. tekn., svart-färgning af silke medelst garfsyrcbehandling och följande utfärgning med järnsaltlösning. Denna metod1 medför äfven en afsevärd förtyngning af varan, som stundom står på gränsen till förfalskning. G. H -r. Galleriskog, bot., edafisk skog, som kransar sjöar eller följer floder i stäpp-, öken- eller savannområden, hvilka för öfrigt ej kunna bära skog, emedan» regnet endast fuktar det öfversta jordlagret. Galleriskogarna, som finnas t. ex. i Afrikas och Amerikastorra trakter (jfr Afrika, sp. 258), äro ej sällar* lika yppigt utbildade som de klimatiska skogarna,, hvilka ej äro bundna till vattensamlingar. G. L-m.. Galleritask, skpsb. Se Galleri 10. Gallern, Den döende, en antik marmorstaty (äfven kallad Den döende fäktaren), som påträffades i Rom på 1500-talet och nu finnes i Capi- tolinska museet. Den är ett verk af den äldre per-gamonska skolan (200 f. Kr.) och framställer en i. s>rid med grekerna sårad gallisk krigare, hvilande- på marken, men ännu stödjande sig med den högra, armen, medan blicken är dystert och trotsigt riktad mot marken, där hans blod förrinner. Statyn är ett af den antika konstens mest beundrade verk och* har bl. a. inspirerat Byron till en mäktigt gripandeskildring i hans dikt "Childo Harold". A. L. R. Galie'tti. Francesco, italiensk bildhuggare, f. 1833 i Cento, studerade i Bologna och Rom. Hans första betydande verk var gruppen Tobias och ängeln.