633 Gallinula-Gallionsbild 634 Gallinula chloropus. för både djur och människor. Den häckar på tak och kyrkor, i ruiner o. s. v. Honan lägger tre hvit-aktigt bruna ägg. Både hannen och honan rufva, och den, som ligger i boet, födes af sin make med ur kräfvan uppkastad mat, hvilket också är sättet att underhålla ungarna. Gallinazon blir i fångenskap utomordentligt tam och kan läras att följa sin egare iåne:a sträckor. C. R. S.* Gallinula, Sumphönssläktet, zool., ett fågelsläkte tillhörande fam. Kallid æ och ordn. Grui-jormes. Näbben är hög; dess hornslida fortsätter öfver pannan med en plåt. Tårna äro långa och kantade med en smal hudsöm. Bland de till detta släkte hörande omkr. 10 arterna, som äro spridda öfver båda hemisfärerna och af hvilka några sakna flygförmåga, intresserar oss närmast rörhönan 1. grö n fotade s u m p-jwhönan, G. chloropus (se fig.). Den är ofvan mörkbrun; hufvud, hals och hela undersidan äro skiffergrå på sidorna med hvita fläckar; näbben är röd och fötterna grönaktiga. Längd 31-33 cm. Den förekommer i större delen af Gamla världen. I Sverige har den anträffats från Skåne till Uppland. Den var sällsynt ända in på 1880-talet, men är numera talrikare; sålunda häckar den flerstädes vid Mälarens stränder. Flertalet torde flytta. Rörhönan uppehåller sig vid vassrika stränder och lefver af små vattendjur, men förtär äfven vattenväxter. Boet ligger flytande i vassen, och båda makarna sägas rufva. Äggen (6-10) äro grågula med mörkare srnåfläckar. L-e- Gallio [ga'lliå], Tolomeo, f. omkr. 1527 i ?ernobbia vid Como, där hans fader var borgare, d. 3 febr. 1607 i Rom, kom under beskvdd af ansedda släktingar i unga år till Rom, där han blef sekreterare hos olika prelater, slutligen hos kardinalen Gian Angelo Medici, som äfven, sedan han 1559 blifvit påfve (Pius IV), behöll honom i sin tjänst och gjorde honom till "secretarius domesticus", d. ä. chef för den påfliga "secreterian". På denna plats gjorde sig G. oumbärlig. Formellt underordnad den politiskt ointresserade kardinalnepoten Carlo Borromeo besörjde han kurians diplomatiska korrespondens och hade äfven en dryg andel i den omfångsrika skriftväxlingen med konsiliet i Trident. G. blef 1560 biskop af Martorano, 1562 ärkebiskop af Siponte (Manfredonia) och 1565 kardinal med titel "af Como". Det är under benämningen kardinalen af Como han företrädesvis gjort sig känd i tide-hvarfvets historia. Under Pius V :s pontifikat beröf-vad sitt inflytande i Rom, egnade han sig främst åt skötseln af sitt stift, där han 1567 efter Borromeos föredöme föranstaltade en synod i Manfredonia. Men 1572 återvände han med Gregorius XIII till ärendenas ledning, i det han af denne utsågs till chef för statssekretariatet och i själfva verket till minister med åsidosättande af alla "nepoter". G. var outtröttligt verksam för den katolska motreformatio-nen och var i allt afhängig af sin herre, men ställde sig ännu mer än denne i beroende af den spanska politiken. Sedan 1603 var han dekanus för kardinal-kolk-giet. Passionerad för byggnadskonsten, lät G. uppföra bl. a. den s. k. Villa d'Este i Cernobbia, det präktiga palatset i Gravedona vid Comosjöns norra ända (byggdt efter 1586 af Teobaldo Pellegrini), kalladt Del Pero eller Delle quattro torri, samt den s. k. Villa Torlonia i Frascati. Jfr P. 0. v. Törne, "T. G. Ëtude sur la cour de Rome, sur la secré-tairerie pontificale et sur la politique des papes au XVI:e^siécle" (Helsingfors, 1907). P. O. v. T. Gallion, skpsb., den byggnad, som på en del äldre fartyg uppfördes på öfre skägg- eller gallions-knäna. på ömse sidor om skägget, med ändamål dels att gifva fartyget ett prydligare utseende, dels, i mån af utrymme, att användas för besättningens behof. Gallionsbyggnaden sammansattes af gallionsknän, gallionstimmer och gallionsreglar. - Gallions- knän (a) lågo på ömse sidor om skägget (s), med ena grenen utefter och uppåt detta och med den andra utåt bogen (b). - Gallionstimmer (6), upprätt stående timmer, med sina undre ändar stödjande sig mot öfre gallionsknäet och skägget och' med öfre ändarna uppbärande undre g a 11 i o n s-r e ge l n (c). Mellan undre och öfre g a 1-lionsreglarna (c och d) fanns på större fartyg en träklädsel (e). Inom gallionen funnos vanligen en eller två gallionspumpar, äfven kallade bogpumpar. Framom gallionen, på skäggets främsta ända, skäggpenen (/), an-bragtes gallionsbilden (g). - På större fartyg, å hvilka undre skäggknäets undersida kunde ha en betydligt stor yta, inlades vanligen under densamma en träfyllning, bälg (h), för att afleda sjöarna. J. G. B. (C. K. S.) Gallionsbild, skpsb., en längst för ut å fartyg uppsatt, af trä snidad allegorisk bild, vanligen af den, hvars namn fartyget bär. Sådana bilder, som å stora fartyg voro af betydande dimensioner, före-kommo allmänt å äldre örlogsfartyg samt äfven ofta å segelfartyg tillhörande handelsflottan, men ha å nyare fartyg ersatts af stäfornament (å svenska örlogsfartyg vanligen en sköld med tre kronor). Å Karlskrona örlogsvarf förvaras i det s. k. gallions-galleriet ett antal gallionsbilder (se fig. å sp. 635), hvilka tillhört linjeskepp och fregatter, de flesta från slutet af 1700-talet. Närmast t. v. å fig. syns "Äran", därpå "Försiktigheten" och det från ryssarna 1788 vid Högland tagna "Vladislav"; t. h. syns den karakteristiska gallionsbilden från "Dristigheten". C. K. S.