Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 659-660 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galoner ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Galvanisk kedja bildas af en serie af olikartade
ämnen i kontakt med hvarandra. Om kedjans första
och sista led är af samma material, kan den sägas
vara fullständig. Fig. 4 visar schematiskt en
sådan, sammansatt af fyra ämnen A, B, C, D. Vid

Fig. 4. Schematisk bild af en galvanisk kedja.

de olika kontaktställena verka elektromotoriska
krafter e₁, e₂, e₃ och e₄, den algebraiska summan E = e₁+e₂+e₃+e₄ är hela kedjans
elektromotoriska kraft, som tydligen är lika
med potentialskillnaden mellan båda polerna
A. Om samtliga i kedjan ingående ämnen äro
metalliska ledare (af samma temperatur),
så är enligt Voltas spänningslag E = O. För
att E skall vara skild från noll, måste minst
en af kedjans mellanlänkar, exempelvis C,
utgöras af en ledare af andra slaget. Då
erhålles ett galvaniskt element (se
d. o.). Slutes elementet därigenom, att de
båda polerna förbindas genom en metalltråd,
genomlöpes strömkretsen af en galvanisk ström
(se d. o.). Beträffande de elektromotoriska
krafterna i ett galvaniskt element gäller,
att medan man ganska fullständigt känner de
faktorer, som äro bestämmande för E, och i en del
fall kan beräkna dess storlek ur andra fysiska
konstanter, så är däremot det, som man säkert
vet om de olika summanderna e₁, e₂ etc. hvar
för sig ännu ganska obetydligt. Endast i fråga
om den elektromotoriska kraft, som uppträder i
gränsskiktet mellan två utspädda elektrolyter,
hvilka icke kemiskt inverka på hvarandra, såsom
olika koncentrerade lösningar af samma salt,
har man genom Helmholtz’ och
Nernsts arbeten fått någon närmare kunskap. Nernst
förklarar uppkomsten af den elektromotoriska
kraften ur de positiva och de negativa ionernas
olika diffusionshastighet. Den elektromotoriska
kraft, som är verksam i beröringsytan mellan
en metall och en elektrolyt, har man försökt
bestämma med hjälp af de kapillärelektriska
fenomenen, men någon fullständig klarhet
om, hur dessa skola tolkas, har ännu icke
uppnåtts (jfr Kapillärelektricitet). – Äfven
mellan dåligt ledande ämnen, isolatorer,
verka elektromotoriska kontaktkrafter,
och såväl friktionselektriciteten som den
elektriska endosmosen anses betingade af vid
kontaktytan uppstående elektriska dubbelskikt.
G. N.

Galvanisk endosmos, fys., detsamma som elektrisk
endosmos (se d. o.).

Galvanisk gnista, fys., detsamma som elektrisk
gnista (se d. o.).

Galvanisk kedja, fys. Se Galvanisk elektricitet.

Galvanisk ljusbåge 1. Vol.tas ljusbåge, fys.,
detsamma som elektrisk ljusbåge <se d. o.).

Galvanisk polarisation, fys. Se P o l a r i s
a tion 2.

Galvanisk registrerapparat. Se Astronomiska
instrument, sp. 293.

Galvanisk stapel, fys., ett efter Voltas stapel
ofta användt namn såväl för ett enskildt
galvaniskt element som för ett galvaniskt
batteri. Se vidare G a 1-vanisk t element.
G. N.

Galvanisk ström, fys., en elektrisk ström,
erhållen med tillhjälp af galvaniska element. -
För elektriska strömmar gäller O h m s lag,
enligt hvilken styrkan i af den ström, som
genomgår en ledningstråd förbindande två punkter
med de elektriska potentialerna Vl och V2,
har värdet

__v

(D

där r är trådens ledningsmotstånd; om t anges i
ampere samt T\ och 72 i volt, blir r uttryckt
i ohm. Vid en strömkrets, där ett galvaniskt
element ingår, måste äfven elementets inre
motstånd tagas i betraktande. Om detta är r. och
motståndet i

yttre ledningen, som förbinder elementets poler,
är r samt elementets elektromotoriska kraft e,
så får

Ohms lag formeln

(2)

R betecknar totala motståndet ?\ + r . - Ifall
i den

yttre ledningen är inkopplad en elektrisk
motor, blir strömstyrkan mindre än enligt
formel 2, beroende på en vid motorns rörelse
inducerad elektromotorisk kraft, som verkar
motsatt det galvaniska elementets (jfr
Induktionselektricitet). - Vid till-lämpning
af formel l på formel 2 finner man,
att potentialskillnaden mellan elementets
polskrufvar är

fy r i = e-p, alltså mindre vid sluten
strömkrets än

vid öppen (då den är = e), och detta desto
mera, ju mindre del det yttre motståndet utgör
af det hela. När strömmen genomgår en ledare,
utvecklas värme, och den per tidsenhet alstrade
värmemängden är proportionell mot produkten af
ledningsmotståndet och strömstyrkans kvadrat (J o
u l e s lag). I en ledare med motståndet R ohm,
som genomlöpes af strömmen i ampere, förvandlas
per sekund en energimängd af i2R watt i värme,
hvilken uttryckt i gramkalorier är 0,239 i*R.

- Vid mera invecklade hopkopplingar af
galvaniska element genom grenade ledningar
begagnas för beräkning af strömstyrkan i de
olika grenarna K i r c h-hoffs lagar, hvilka
utgöra en generalisering af Ohms lag. Kirchhoff
s första lag lyder: "I en punkt, där flera
ledningstrådar träffa samman, är summan af alla
till grenpunkten gående strömmar lika med summan
af alla från densamma utgående." Denna lag följer
däraf, att tillståndet skall vara stationärt,
d. v. s. att ingen fortgående anhopning af
elektricitet någonstädes får ega rum. Kirchhoffs
andra lag kan formuleras på följande sätt:
"Väljer man en sluten bana, hvilken som helst,
i nätet af ledningstrådar och tänker sig denna
bana genomlupen i en bestämd riktning, så är
summan af de produkter, som erhållas, om hvarje
särskild vägbits motstånd multipliceras med
strömséyrkan i densamma, lika med summan af de
elektromotoriska krafterna hos i banan ingående
galvaniska element." Härvid räknas elektriska
strömmar och elektromotoriska krafter positiva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>