Galvanisk kedja bildas af en serie af olikartade ämnen i kontakt med hvarandra. Om kedjans första och sista led är af samma material, kan den sägas vara fullständig. Fig. 4 visar schematiskt en sådan, sammansatt af fyra ämnen A, B, C, D. Vid

Fig. 4. Schematisk bild af en galvanisk kedja.

de olika kontaktställena verka elektromotoriska krafter e₁, e₂, e₃ och e₄, den algebraiska summan E = e₁+e₂+e₃+e₄ är hela kedjans elektromotoriska kraft, som tydligen är lika med potentialskillnaden mellan båda polerna A. Om samtliga i kedjan ingående ämnen äro metalliska ledare (af samma temperatur), så är enligt Voltas spänningslag E = O. För att E skall vara skild från noll, måste minst en af kedjans mellanlänkar, exempelvis C, utgöras af en ledare af andra slaget. Då erhålles ett galvaniskt element (se d. o.). Slutes elementet därigenom, att de båda polerna förbindas genom en metalltråd, genomlöpes strömkretsen af en galvanisk ström (se d. o.). Beträffande de elektromotoriska krafterna i ett galvaniskt element gäller, att medan man ganska fullständigt känner de faktorer, som äro bestämmande för E, och i en del fall kan beräkna dess storlek ur andra fysiska konstanter, så är däremot det, som man säkert vet om de olika summanderna e₁, e₂ etc. hvar för sig ännu ganska obetydligt. Endast i fråga om den elektromotoriska kraft, som uppträder i gränsskiktet mellan två utspädda elektrolyter, hvilka icke kemiskt inverka på hvarandra, såsom olika koncentrerade lösningar af samma salt, har man genom Helmholtz' och Nernsts arbeten fått någon närmare kunskap. Nernst förklarar uppkomsten af den elektromotoriska kraften ur de positiva och de negativa ionernas olika diffusionshastighet. Den elektromotoriska kraft, som är verksam i beröringsytan mellan en metall och en elektrolyt, har man försökt bestämma med hjälp af de kapillärelektriska fenomenen, men någon fullständig klarhet om, hur dessa skola tolkas, har ännu icke uppnåtts (jfr Kapillärelektricitet). -- Äfven mellan dåligt ledande ämnen, isolatorer, verka elektromotoriska kontaktkrafter, och såväl friktionselektriciteten som den elektriska endosmosen anses betingade af vid kontaktytan uppstående elektriska dubbelskikt. G. N. Galvanisk endosmos, fys., detsamma som elektrisk endosmos (se d. o.). Galvanisk gnista, fys., detsamma som elektrisk gnista (se d. o.). Galvanisk kedja, fys. Se Galvanisk elektricitet. Galvanisk ljusbåge 1. Vol.tas ljusbåge, fys., detsamma som elektrisk ljusbåge <se d. o.). Galvanisk polarisation, fys. Se P o l a r i s a tion 2. Galvanisk registrerapparat. Se Astronomiska instrument, sp. 293. Galvanisk stapel, fys., ett efter Voltas stapel ofta användt namn såväl för ett enskildt galvaniskt element som för ett galvaniskt batteri. Se vidare G a 1-vanisk t element. G. N. Galvanisk ström, fys., en elektrisk ström, erhållen med tillhjälp af galvaniska element. - För elektriska strömmar gäller O h m s lag, enligt hvilken styrkan i af den ström, som genomgår en ledningstråd förbindande två punkter med de elektriska potentialerna Vl och V2, har värdet __v (D där r är trådens ledningsmotstånd; om t anges i ampere samt T\ och 72 i volt, blir r uttryckt i ohm. Vid en strömkrets, där ett galvaniskt element ingår, måste äfven elementets inre motstånd tagas i betraktande. Om detta är r. och motståndet i yttre ledningen, som förbinder elementets poler, är r samt elementets elektromotoriska kraft e, så får Ohms lag formeln (2) R betecknar totala motståndet ?\ + r . - Ifall i den yttre ledningen är inkopplad en elektrisk motor, blir strömstyrkan mindre än enligt formel 2, beroende på en vid motorns rörelse inducerad elektromotorisk kraft, som verkar motsatt det galvaniska elementets (jfr Induktionselektricitet). - Vid till-lämpning af formel l på formel 2 finner man, att potentialskillnaden mellan elementets polskrufvar är fy r i = e-p, alltså mindre vid sluten strömkrets än vid öppen (då den är = e), och detta desto mera, ju mindre del det yttre motståndet utgör af det hela. När strömmen genomgår en ledare, utvecklas värme, och den per tidsenhet alstrade värmemängden är proportionell mot produkten af ledningsmotståndet och strömstyrkans kvadrat (J o u l e s lag). I en ledare med motståndet R ohm, som genomlöpes af strömmen i ampere, förvandlas per sekund en energimängd af i2R watt i värme, hvilken uttryckt i gramkalorier är 0,239 i*R. - Vid mera invecklade hopkopplingar af galvaniska element genom grenade ledningar begagnas för beräkning af strömstyrkan i de olika grenarna K i r c h-hoffs lagar, hvilka utgöra en generalisering af Ohms lag. Kirchhoff s första lag lyder: "I en punkt, där flera ledningstrådar träffa samman, är summan af alla till grenpunkten gående strömmar lika med summan af alla från densamma utgående." Denna lag följer däraf, att tillståndet skall vara stationärt, d. v. s. att ingen fortgående anhopning af elektricitet någonstädes får ega rum. Kirchhoffs andra lag kan formuleras på följande sätt: "Väljer man en sluten bana, hvilken som helst, i nätet af ledningstrådar och tänker sig denna bana genomlupen i en bestämd riktning, så är summan af de produkter, som erhållas, om hvarje särskild vägbits motstånd multipliceras med strömséyrkan i densamma, lika med summan af de elektromotoriska krafterna hos i banan ingående galvaniska element." Härvid räknas elektriska strömmar och elektromotoriska krafter positiva,