667 Galvaniskt element öppen strömkrets kan nedbringas till en obetydlighet, hvarigenom elementet får stor varaktighet; depolarisationen är däremot åtminstone vid starkare ström - öfver l ampere vid vanlig elementstorlek - icke fullständig, men efter polarisation hämtar sig elementet snart genom hvila. Vid den äldsta formen af Leclanchéelementet (1868) befann sig kolet i en porös lercylinder, som var utfylld med en blandning af brunsten och sönderstött kol. Numera användes vanligen ingen porös lercylinder, utan kolet omgifves af brunstensblandningar hoppressade till en fast massa. Fig. 5 visar en form af Leclanchés element, som mycket användts i Sverige. Kolet omgifves af två brunstensplattor, zinkelektroden utgöres af en smal stång, som genom en gipsplatta hålles skild från brunstenen, och hela systemet sammanhålles af två kautschukband. Under benämningen element utan polarisation kan man sammanfatta sådana element, där den positiva elektroden omges med ett salt, i hvilket metallen själf ingår. Ifall äfven den negativa elektroden omges af ett eget salt, blir elementet reversibelt. Benämningen är oegentlig så tillvida, som en del element af denna grupp, när strömstyrkan tillätes öfverskrida en viss gräns, verkligen visar polarisation. Denna beror då därpå, att det använda saltet är svårlösligt, så att vid för stark ström vätskan närmast elektroden utarmas på salt, innan nytt hinner upplösas och diffundera fram. En typisk representant för gruppen är Daniells element (1836). Liksom Bunsens element är det medelst ett oglaseradt lerkärl uppdeladt i två rum, innehållande, det ena kopparsulfatlösningen och kopparelektroden, det andra zink och zinksulfatlösning. Ofta, så var fallet vid den ursprungliga typen, är zinksulfatlösningen ersatt med utspädd svafvelsyra. Den kemiska omsättningen i ett Daniells element är i det föregående i detalj betraktad. För att hindra kopparsulfat att diffundera genom lerväggen in till zinken, hvarigenom en skadlig utfällning af koppar på denna skulle ske, kan man låta elementet ständigt stå slutet genom ett lagom stort motstånd. Afarter af Daniells element äro Meidingers (1859) och Callauds (1861; jfr Callaud- element), i hvilka icke användes lercell, utan vätskorna hållas skilda åt genom olika specifik vikt. På bottnen af kärlet finnes kopparelektroden - äfven bly kan användas, ty vid begagnande öfverdrages elementet snart med koppar och verkar då såsom kopparelektrod - omgifven af mättad kopparsulfatlösning med kristaller i öfverskott, ofvanpå är skiktad en utspädd lösning af zink- eller magnesiumsulfat, i hvilken en zinkcylinder nedhänger. Fig. 6 visar ett Callaud-element. Klor- Fig. Callauds element. silfverelement, föreslaget af Marié-Davy (1859), har såsom positiv elektrod silfver, om-gifvet af klorsilfver; den andra elektroden består af zink, och elementvätskan utgöres af en utspädd lösning af zinkklorid, klornatrium eller salmiak (Warren de la Kue). Warren de la Kue sammansatte af 11,000 små dylika element ett starkt galvaniskt batteri. I Groves gaselement eger den kemiska reaktion, som vidmakthåller strömmen, rum mellan gaser, såsom syre och väte. De båda elektroderna utgöras af platinableck, som öfverdragits med platinasvart och delvis äro nedsänkta i utspädd svafvelsyra; bleckens ofvan vätskan befintliga delar omgifvas af resp. vätgas och syrgas. Platina absorberar gaserna och förmedlar därigenom den kemiska reaktionen. Ännu bättre sker detta, om palladiumelektroder användas. En teoretiskt intressant grupp af reversibla element bilda koncentrationselementen, hvilkas verksamhet beror på lösta ämnens sträfvan att likformigt fördelas i lösningen. Kombinationen koppar/koncentrerad kopparsulfatlösning/utspädd kopparsulfatlösning/koppar bildar sålunda ett koncentrationselement; ett annat slag af dylika fås medelst två olika koncentrerade lösningar af en metall i kvicksilfver (amalgam), t. ex. elementet Hg -h Cd (koncentreradt amalgam)/Cd S04-lösning/Hg + Cd (utspädt amalgam). Strömmen i dylika element går i sådan riktning, att den verkar för koncentrationsskillnadernas utjämning. - Vid elektriska mätningar är det af stor vikt att ha en lätt reproducerbar elektricitetskälla af noga bestämd ekktromotorisk kraft, som är så vidt möjligt undandragen tillfälliga inflytelser. Denna fordran har ledt till konstruerandet af normalelement. Som sådant kan ett Daniells element af bestämd sammansättning användas, men vanligen begagnas något af de vida bättre Clarks normalelement och- '. W e stonelementet (jfr Clarks element). Fig. 7 visar den af lord Rayleigh angifna formen af ett Clarks element; det tillslutes upptill hermetiskt på så sätt, att Ofvanpå zinksulfat- M 7< Clarks normal. lösningen hålles ett lager smält element, paraffin, på paraffinen kommer en tunn korkskifva och öfverst ett lager marinlim. I Westonelementet ingår kadmium i st. f. Clarkelementets zink; Westonelementet har fördelen af en. mindre temperaturkoefficient. Det är ofta af vikt att ha lätt transportabla element, och för detta ändamål ha s. k. torrelement konstruerats. De utgöra vanligen någon form af Leclanchés element, i hvilket elektrolyten genom tillsats af någon fyllnadsmassa (gelatin, läskpapper, gips, sågspån etc.) blifvit bragt i halffast form. För att hindra fuktighetens afdunstning är vidare vanligtvis något hygroskopiskt salt tillsatt. Bland dylika element må nämnas Gassners och Hellesens som ett par af de bästa. - Angående hopkoppling af galvaniska element till ett batteri se Galvanisk ström. Nedanstående tabell ger en öfversikt af elektromo-toriska kraften hos en del i det föregående beskrifna element.