669 Galvanism-Galvanometer 670 Element Volta, Smee........................ Daniell, Meidinger, Callaud .... Grove, Bunsen ..................... Poggendorff, Grcnet .............. Upward.............................. Kopparoxidelement (Lalande) ... Klorsilfverelement.................. Leclanché, Gassner, Hellesen... Koncentrationselementet Ag/0,1 normal AgN03-lösn./0,oi norm. AgNOs/Ag ..................... Glark................................. Westonelementet . Elektromotorisk kraft i volt C:a 1 0,8 1.0 1,5 5 » o J? .5' B "^ TO B g g- *° *> £ S P- 0,055 vid 18° C. 1,4328 » 15° » 1,4267 » 20° » l ,0188 » 15° » 1,0186 » 20° » Litt.: W. Jaeger, "Über normalelemente" (1902), S. E. Bottone, "Galvanic batteries. Their theory, construction and use" (s. å.), A. Berthier, "Les piles sëches et leurs applications" (1905), C. Grimm, "Die chemischen stromquellen der elektrizität" (1908). G. N. Galvanism. Se Galvanisk elektricitet. Galvanoelektricitet. Se Galvanisk elektricitet. Galvanof aradiska strömmar. Se E l e k t r o -terapi, sp. 372. Galvanografi (af G al v an i och grek. gra'f ein, rista), ett af v. Kobell i München 1840 uppfunnet sätt att mångfaldiga teckningar genom att på gal-vanisk väg direkt af dem framställa till tryckning användbara kopparplåtar. För detta ändamål utföres teckningen af artisten på en försilfrad kopparplåt medelst en af vax, terpentin och kimrök bestående färg, hvarigenom en relief bild erhåll es. Sedan färgen torkat, inpudras bilden med grafit för att göras ledande för elektriciteten och neddoppas i en kopparsulfatlösning ; på galvanisk väg uti allés därur koppar på plåten. Man erhåller sålunda en kopparplatta, på hvilken alla de på originalplåten af färgen bildade upphöjningarna återgifvas med motsvarande fördjupningar. Denna platta, vederbörligen förstärkt, in-svärtas med tryckfärg och användes som tryckform för tryckning i koppartryckspressen för åstadkommande af aftryck på papper. (Jfr Fotogalvanografi, Fotogravyr och Koppartryck). J. Htzg. Galvanogravyr. Se Galvanoteknik. Galvanokaustik (af grek. kaustiko's, brännande), kir., den galvaniska strömmens användning för speciellt kirurgiskt ändamål. Den vanligaste formen däraf är, att man förmedelst densamma bringar till glödgning en slynga af metall (platina), hvilken förut blifvit förd omkring fästet af en nybildning, tumör. Genom att den glödande slyngan successivt åtdrages, afbrännes det fattade partiet. Fördelen ai detta förfarande är, att blödning mindre är att befara, än då man afskiljer tumören med skärande instrument, och, å andra sidan, att afskiljandet medelst galvanokaustik går fortare och är förenadt med långt mindre obehag, än då man använder omknytning, ligatur. Den galvanokaustiska slyngan nyttjas nästan endast vid operationer å delar, där det är förbundet med särdeles stora svårigheter att stilla en uppkommen blödning, såsom i svalget, näsan o. s. v. Emellertid är den galvaniska afbränningen ingalunda absolut ofelbar med afseende på blödnings förhindrande, och man kan ej operera därmed på ett så radikalt sätt som med knif, hvarför ock dess bruk är ganska inskränkt. - Om man genom samma metod gör i kroppen införda nålar glödande, kallas detta galvanopunktur. Rsr-* Galvanomagnetiska fenomen, fys. Se Halleffekt och Termomagnetiska fenomen. Galvanometer (af grek. me'tron, mått), fys., ett på växelverkan mellan magneter och strömförande ledare grundadt instrument för uppmätning af elektriska strömmar, särskildt svaga sådana. Strömmen, som genomgår galvanometern, åstadkommer en af-vikning från jämviktsläget, vanligen en vridning, af en lättrörlig del i apparaten, och detta utslag blir då ett mått på strömstyrkan. Efter beskaffenheten hos denna rörliga del kunna galvanometrarna indelas i två hufvudgrupper. I. Nålgalvanometrar, instrument med rörlig magnetnål och fasta strömledare. Det äldsta af de elektromagnetiska mätinstrumenten, den af Pouillet 1837 uppfunna tangentbussolen Fig. 1. Tangentbussol. (fig. 1), består af en vertikal, cirkelformig ram,, på hvilken isolerad koppartråd upplindas i ett antal hvarf. I ramens midtpunkt hvilar på en nålspets en lättrörlig magnetnål, som spelar öfver en gradindelning. Vid användandet inställes ramen i magnetiska meridianen, så att magnetnålen i jämvikt ligger i trådhvarfvens plan. När ström påsläppes medelst vid klämskrufvarna b och d inkopplade ledningstrådar, vrides nålen en viss vinkel åt ena eller andra hållet. Om vinkeln betecknas med q> och strömstyrkan med i, så gäller relationen i = C. tång (f, där C, en konstant, är tangentbussolens s. k. reduktions/aktör, som beror på ringen o :s dia-