671 Galvanometer 672 meter, på antalet trådhvarf och på styrkan af jordens magnetiska fält vid observationsplatsen. Tangentbussolens stora betydelse beror på de enkla geometriska förhållandena i konstruktionen, hvarigenom en exakt teoretisk beräkning af reduktionsfaktorn möjliggöres, medan däremot en sådan beräkning endast approximativt kan utföras vid de flesta andra, känsligare galvanometerformerna. På grund häraf har tangentbussolen användts för absolut uppmätning af strömstyrkan, t. ex. vid bestämning af silfrets elektrokemiska ekvivalent, som sedan i sin ordning kan begagnas som etalon för elektrisk strömstyrka. Namnet kommer af formeln för strömstyrkans beroende af utslagsvinkeln. - Sinusbussolen liknar tangentbussolen, men skiljer sig däri, att ramen med trådlindningarna vrides kring en vertikal axel åt det håll, dit magnetnålen gör utslag, ända tills nålen kommer att ligga i ringens plan; strömstyrkan är då proportionell mot sinus för utslagsvinkeln. Detta instrument användes föga. - Särskildt känsliga galvanometrar, sådana som användas på laboratorierna, förete en del anordningar olika mot dem, som finnas på tangentbussolen. Trådlindningen sluter af silke, dels därför att en kvartstråd vid samma tjocklek förmår bära större tyngd än en silkes-tråd, dels därför att kvarts nästan fullständigt saknar elastisk efterverkan (se E l a s t i c i t e t). Den fullständigaste astatiseringen kan nås i de s. k. pansargalvanometrarna, vid hvilka magnetnål och trådlindningar äro inneslutna i ett fler-dubbelt skal, "pansar", af mjukt järn, som skärmar af den inneslutna rymden från yttre magnetiska krafter. Fig. 2 visar schematiskt konstruktionen af några olika spegelgalvanometrar; s betecknar spegeln och de grofva svarta linjerna m magneterna, tecknen -f- och - ange magnetpolerna. (a) visar en anordning med ett astatiskt nålpar; i (b) består spegeln s af en magnetiserad tunn stålplatta, som på samma gång tjänstgör såsom magnetnål; (c) visar en s. k. klockmagnet, bestående af ett i ena ändan tillslutet uppsågadt stålrör; denna form är särskildt lämpad för användande af elektromagnetisk dämpning (se nedan); (d), en af lord Kelvin angifven konstruktion, som förenar liten vikt hos nålsystemet med gynnsam anordning af trådlindningarna, är den för stor känslighet lämpligaste (a) - (b) (c) (d). M magneter. S spegel. Fig. 2. Schematisk bild af olika nålgalvanometrars konstruktion. tätt omkring magnetnålen och består ofta af ett | mycket stort antal hvarf, hvarigenom strömmens inverkan mångfaldigas. Galvanometrar med många trådhvarf kallas därför ofta multiplikatorer; man har konstruerat sådana med öfver 30,000 hvari af fin öfverspunnen koppartråd, med motstånd af ända till omkr. 10,000 ohm. Vidare användes för uppmätning af utslagsvinkeln spegelafläsning (se d. o.) vid s. k. spegelgalvanometrar. Jordens magnetiska fält sträfvar att kvarhålla magnetnålen i dess noll-läge, och därför gäller det vid känslighetens uppdrifvande att reducera eller eventuellt alldeles upphäfva jordmagnetismens rikt-kraft. Detta sker genom det rörliga systemets asta-tisering, antingen genom användning af ett astatiskt nålpar (se A s t a t i s k magnetnål) eller genom att jordens magnetiska fält på den punkt, där den vridbara magnetnålen befinner sig, upphäfves medelst en stark magnet fäst utanför trådlindningarna vanligen vertikalt öfver eller under den rörliga nålen. Till upphängning af magneterna begagnas ofta en kokongtråd; denna väljes så fin som möjligt, för att det tillbakavridande moment, som uppstår i följd af trådens torsion, skall blifva litet i jämförelse med det, som beror på jordmagnetismen. På senare tid användas alltmera trådar af kvarts i stället för formen och har därför användts af bl. a. Du Bols och Kubens i deras pansargalvanometer och af Paschen. Paschens galvanometer, som i fråga om känslighet torde beteckna höjdpunkten, ger vid l m. afstånd mellan spegeln och afläsningsskalan ett utslag af l mm. för en strömstyrka af 1. 10-11 ampere. Motståndet i trådrullarna utgör sammanlagdt 60 ohm och tiden för en hel svängning af spegeln c:a 15 sek. Vid små utslagsvinklar q> gäller för alla galvanometrar relationen i = G q>, där i är strömstyrkan och C galvanometerns reduktionsfaktor, den s. k. galvanometerkonstanten. Denna bestämmes experimentellt vanligen med silfvervoltameter eller med tillhjälp af normalelement. - För att galvanometernålen vid utslag icke skall svänga fram och tillbaka alltför länge, innan den stannar i ett jämviktsläge, måste dess rörelse "dämpas", hvilket i en del galvanometrar sker genom luftmotståndet, i andra därigenom att magneten hänger i en urholkning i en massiv kopparbit (elektromagnetisk dämpning); vid magnetens vridning induceras i kopparn strömmar, som motverka rörelsen. Ett mått på dämpningen är det logaritmiska dekrementet (se d. o.). Fig. 3 visar en enkel multiplikator; fig. 4 en