675 Galvanometerkonstant-Galvanoteknik 676 Fig. 6. Stränggalvanometer. flyttningen af trådens midt afläses medelst ett med okularskala försedt mikroskop, hvars objektivända är förd fram till trådens närhet genom en kanal i magnetens polstycken. Vid användande af en stark elektromagnet och en 12,5 cm. lång försilfrad kvartstråd af 2,4 //:s diameter erhöll Einthoven ett utslag af l mm. för en ström af l . lO""11 ampere. Mikroskopets förstoring var 660 ggr och motståndet i kvartstråden omkr. 10,000 ohm. Fig. 6 visar ett enklare instrument med permanenta magneter från Edel-mann i München. Med användande af en platina tråd af 3,s yu:s diam. och 100 ggrs förstoring ger det l mm. utslag för en ström af 4,8 . 10~9 ampere vid möjligast slapp tråd. Inställningen sker härvid på 1,9 sek. Genom att man med en mikrometerskruf ökar trådens spänning, kan in-ställningstiden nedbringas till 0,002 sek., hvarvid dock känsligheten är ung. 1,000 ggr mindre. I följd af att tråden sålunda nästan' ögonblickligt följer strömmen, lämpar sig stränggalvanome-tern äfven för fotografisk registrering af hastigt växlande strömstyrkor. Om galvanometerns användning för uppmätning af elektricitetsmängder se Ballistisk galvan o-meter. Se vidare Elektriska mätinstrument. G. N. Galvanometerkonstant. Se Galvanometer. Galvanoplastik. Se Galvanoteknik. Galvanopunktür, kir. Se Galvanokaustik. Galvanoskõp, fys., ett instrument, som tjänar till att påvisa närvaron af en svag elektrisk ström, utan att dock afse någon noggrannare uppmätning af strömstyrkan. Härtill kan användas hvilken känslig galvanometer som helst, men vanligen begagnas enklare instrument af likartad konstruktion. Jfr Galvanometer. G- N. Galvanostegi (af grek. ste'gein, betäcka). Se Elektrokemisk industri och Galvanoteknik. Galvanoteknik, kem. tekn., konsten att med tillhjälp af den galvaniska strömmens elektrolytiska verkningar (se E l e k t r o l y s) åstadkomma metalliska utfällningar, vare sig för beläggning på föremål (galvanostegi) eller för afbildningars åstadkommande (galvanoplastik). Som gal-yanoplastikens upphofsmän räknas Jacobi i Petersburg och Spencer i Liverpool, hvilka 1839 nästan samtidigt uppfunno elektrolytiska anordningar för metallafgjutning. Galvanostegi, framställning af metallöfver-drag på elektrolytisk väg, omfattar galvanisk för-nickling, försilfring, förgyllning, förkoppring o. s. v. Härvid tillgår så, att en lösning (bad) af den metall, orarmed ett föremål skall öfverdragas, elektrolyseras under användande af föremålet såsom negativ elek- trod (katod) och en positiv elektrod (anod) utförd af samma metall som den, hvilken är löst i badet och skall utfällas på katoden. Då den elektriska strömmen genomgår badet, sönderdelas (tetsamma, och metallen utfallés på katoden. Samtidigt löses från anoden lika mycket metall, som utfälles vid. katoden, hvarför badets sammansättning förblir oförändrad. För utfällning af metallen behöfver spänningen mellan elektroderna ej vara hög, medan däremot en jämförelsevis betydande strömstyrka måste användas, beroende på ytan hos katod-föremålen. Som strömkälla användes förr uteslutande galvaniska element, hvilka vid arbete i liten skala ännu förekomma. För fabriksmässigt arbete begagnas särskildt konstruerade dynamomaskiner, som alstra likström af låg spänning och hög strömstyrka. För erhållande af goda metallfällniugar måste strömtätheten i badet, d. v. s. antalet ampere för hvarje kvcm. af katoden, hållas vid bestämda af erfarenheten gifna värden (t. ex. för koppar ur kopparsulfatlösning 1,2-l,?). Detta sker genom reglering af spänningen rid elektroderna medelst reostater. De föremål, som på elektrolytisk väg förses med metallöfverdrag (g a 1-v an i s er a s), äro i allmänhet af metall. Men äfven andra ämnen kunna användas som underlag, om de först göras elektriskt ledande medelst ingnid-ning med grafit e. d. Det galvaniska metallöfver-draget är i allmänhet en ganska tunn hinna, men» kan, om elektrolysen får pågå tillräckligt länge, erhållas i tjocklekar efter olika behof. F ö r n i c k l i n g är en af de mest använda gal-vanostegiska metoderna. Till bad begagnas vanligen nickel-ammoniumsulfat i svagt citronsur lösning. Försilfring, t. ex. af bordsilfver, sker äfven i stor utsträckning på galvanisk väg. Badet plägar innehålla cyansilfver och'cyankalium i vattenlösning; för förgyllning användes cyanguld i cyanka-liumlösning. Förzinkning och förtenning ske vanligen icke med galvanostegi. B l y b e l ä g g-n i n g utföres däremot galvaniskt för dekorering al galanteriartiklar med s. k. iriserande hinnor. Förkoppring sker i bad af cyankoppar och cyanka-lium; i st. f. dessa giftiga salter användes numera äfven alkalisk lösning af vinsyrans och andra organiska syrors kopparsalt, öfverdrag af mässing, som är en legering af koppar och zink, kunna åstadkommas på galvanisk väg genom användande af koppar-och zinksalter blandade i lämpliga proportioner i badet samt anod af mässing. Förstå l ning kallas galvanisk utfällning af järn på graverade kopparplåtar, som därigenom få ökad hårdhet. Galvanoplastik är afbildningars åstadkommande medelst elektrolytisk utfällning af metaller. Dylika fällningar måste vara så starka, att de kunna lösgöras från underlaget. Härför lämpar sig bäst koppar, som lätt utfälles i seg konsistens och rent tillstånd. Äfven nickel har funnit samma användning i mindre utsträckning. De föremål, som skola af gjutas, göras ledande för elektricitet genom in-gnidning med grafit e. d. och bestrykas med fett, för att underlätta metallfällningens aftagande. Strömkällor och anordningar i öfrigt likna de vid galva-nostegi brukade. Efterbildning i "kopparfällning'* är ett mycket användt förfaringssätt för att kopiera mindre typografiska uppställningar, autotypier, fototy pier, träsnitt m. m. Det, som skall kopieras, af-tryckes i guttaperka eller vax. Aftrycket, den s. k.