matrisen, förkoppras i galvaniskt bad. Sedan kopparfällningen uppnått erforderlig tjocklek (omkr. 1/3 mm.), lossas den från matrisen, och stilmetall gjutes på baksidan, så att en stadig platta erhålles, som lästes på en träfot e. d. för insättning i typografiska formar. Afgjutning af mynt, medaljer och reliefer kan eke på liknande sätt. Äfven statyer och andra fristående föremål har man lyckats på galvanisk väg kopiera. Elektrolytisk framställning af kopparrör förekommer äfven numera och är af teknisk betydelse, då de sålunda framställda rören särskildt vid hög temperatur äro öfverlägsna vanliga lödda kopparrör. Enligt Elmores metod sker tillverkningen så, att en cylindrisk vals roterar i en kopparsulfatlösning, som elektrolyseras med valsen som katod och i lösningen nedsatta kopparstänger som anod. Elektroplastik är en äldre benämning på galvanoplastik. Elektrotypi (galvanotypi) är en likaledes äldre benämning på efterbildning af klichéer i kopparfällning. Den s. k. galvanogravyren är en graveringsmetod, som utföres så, att man förser en stål- eller kopparplåt med ett skyddande fernissöfverdrag, därefter med ett spetsigt föremål utför en teckning på plåten (hvarigenom fernissan borttages i alla teckningens linjer) och sedan sätter denna i förbindelse med anoden i ett galvaniskt bad. Genom den elektriska strömmens inverkan på de blottade ställena blir plåten på ett jämnt och regelbundet sätt graverad. S. J-n. (G. H-r.) Galvanoterapi, med., detsamma som elektroterapi (se d. o.). Galvanotropism (af grek. trope, vändning), bot., en egenskap hos några växter, som visar sig däruti, att de genom tillväxtrörelser reagera mot en elektrisk ström. Hos groddplantor har man t. ex. funnit, att roten vid svag elektrisk ström vänder sig mot katoden, vid stark mot anoden. Fenomenet är ännu mycket otillräckligt studeradt. H. Hn. Galvanotypi (af grek. ty'pos, aftryck, prägel). Se Galvanoteknik. Galway [gå'lωei]. 1. Grefskap uti irländska prov. Connaught, n. om Galway bay. 6,143 kvkm. Landet delas af Lough Corrib i en västlig del, ett vildt bergland (Connemara, se d. o.), och en östlig, ett bördigt, delvis sumpigt slättland. Shannon, som med sin biflod Suck bildar östra gränsen, är största vattendraget. I bergstrakter brytas något järn-, bly- och kopparmalm samt flera vackra marmorsorter. Befolkningen, fattig och okunnig, utvandrar i stor skala. 1841 hade G. 414,684 inv., 1901 endast 192,549 inv. (31 på 1 kvkm.), 97 proc. katoliker. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Galway-bay och mynningen af den å, som förenar Lough Corrib med hafvet. 13,414 inv. (1901), 24,192 inv. 1851. Säte för en katolsk biskop samt ett 1849 stiftadt Queen's college, en del af University of Ireland. Export af landtbruksprodukter, ull och marmor. Galway [gå'lwei], earlen af, engelsk krigare. Se Massue de Ruvigny. Galveston [gä'lvesten], stad i nordamerikanska staten Texas, vid nordöstra ändan af den 47 km. långa, 3-6 km. breda, låga och sandiga Galveston island, vid inloppet till G.-bukten, som är 56 km. lång, 18-30 km. bred och till 9 m. djup. Inloppet, det 8. k. Galvestonpasset, har genom dammanläggningar fördjupats till 7 m. En 3 km. lång järnvägsbro för från fastlandet öfver bukten till staden G., som ligger endast 1-3 m. ö. h. 37,789 inv. (1900). G. är rikt på vackra planteringar med halftropisk vegetation, har ett katolskt universitet, bibliotek och är säte för en katolsk biskop. Stor export af bomull (större än New Orleans'), bomullsfrökakor, spannmål, petroleum från oljefälten i staten, med ett sammanlagdt värde 1905 af 150 mill. doll., hvaremot importen värderades till endast 6 mill. doll. In- och utgående fartygs tonnage var s. å. 2,2 mill. ton; regelbundna ångbåtslinjer finnas till New York, London, Bremen m. fl. G. grundlades 1838 och har flera gånger härjats af hafvet, som vid högt vatten och stark storm drifvits in öfver staden. Mest ödeläggande var öfversvämningen 8 sept. 1900, då öfver 5,000 människor omkommo och egendom för 17 mill. doll. förstördes. Med anledning däraf kommer grunden att höjas omkr. 3 m., för hvilket ändamål staten 1903 anslog skatterna från staden för 17 års tid. J. F. N. Galvez de Montalvo, spansk skald. Se Montalvo. Galär (af oviss härledning), skpsb., sedan 1300-talet släktnamn för roddkrigsfartyg. Sådana krigsfartyg funnos under olika namn ifrån en aflägsen forntid till början af 1800-talet. - Föga är kändt om forntidens galärer, s. k. uniremer, biremer ("tvåroddare"), triremer ("treroddare"), byggda 600-700 år f. Kr., kvadriremer ("fyraroddare"), kvinkveremer ("femroddare"), de första byggda i Syrakusa omkr. 400 år f. Kr., tessarakontaremer ("fyrtioroddare") o. s. v. Af dessa nyttjades triremerna mest och längst såsom krigsfartyg. De hade en besättning af vid pass 300 roddare och 120 krigsmän. - Ofvanstående benämningar, utom tessarakontarem, anses ha kommit från antalet öfver hvarandra placerade årrader. När sedermera större galärer började byggas, t. ex. Ptolemaios Filopators tessarakontaremer, som räknade 4,000 roddare, kunde de horisontala ärraderna ej längre tjäna till grund för benämningen. Med större fartyg följde större åror, fordrande hvar och en flera roddare, hvadan sätena måste förlängas. Den ökade fartygsbredden lämnade också utrymme därtill. Klassificeringen af dessa stora galärer kunde grundas antingen på antalet roddare på hvarje trappformig bänk eller på antalet sådana bänkar. Dekaremen ("tioroddaren") t. ex. skulle sålunda ha fått sitt namn antingen däraf, att tio roddare voro afsedda för hvarje bänk, eller däraf att den hade tio roddarbänkar på hvardera sidan. Forntidens galärer styrdes med styråra; de hade vanligen bröstvärn skyddande besättningen. De största galärerna hade torn (ända till 8 st.) för kastmaskiner och bågskyttar, och masterna voro ofta försedda med märsar för krigsfolket. Fartygets förnämsta vapen utgjordes af den i eller under vattenlinjen å förstäfven anbragta och för ramning afsedda s. k. speronen. - Under medeltiden undergingo galärerna en del förändringar med afseende på både namn och konstruktion. I 5:e årh. började en ny galärtyp, dromon, intaga triremernas forna plats. Detta fartyg hade vanligen två rader åror, 25 på hvardera sidan, och i början 100, men sedermera ända till 230 roddare; den största artens dromon förde under strid ett stort flyttbart kastell. Under 800-talet innefattades