Gamin [-mä], fr. (af okänd härledning), gatpojke, tjufpojke; okynnig och skadeglad slyngei. Gamla Dabbeh. Se Dabbeh. Gamla Elde. Se Elde. Gamla Finland 1. Ryska Finland kallas den östligaste delen (Viborgs län) af storfurstendömet Finland, som afträddes till Ryssland genom fredssluten i Nystad (1721) och Åbo (1743) samt 1811 återförenades med det öfriga Finland, det s. k. Nya 1. Svenska Finland. Ehuru fredsslutet i Nystad icke innehöll någon af ryssarna gifven försäkran om upprätthållande af svensk lag i det af dem då vunna området, föreskrefs dock sedermera, att i alla de fall, där annorlunda ej uttryckligen stadgats, domstolarna skulle följa de i landet dittills bestående lagarna. Genom freden i Åbo tryggades däremot den då eröfrade s. k. Villmanstrandska provinsen vid sina då gällande lagar och författningar. Men dessa landsdelars offentliga förhållanden blefvo småningom en amalgamering af svenska och ryska lagar och institutioner. Till 1784 förblefvo de judiciella auktoriteterna i lägre instans desamma som under svenska tiden. 1784 -97 var i G. gällande den af kejsarinnan Katarina II för hela ryska riket införda s. k. ståthållarskapsförfattningen, men 1797-1811 egde delvis en återgång rum till de äldre förhållandena. Under tiden hade befolkningen i dessa trakter småningom uppblandats med ryska element genom de flesta tjänsters besättande med ryssar, genom inflyttningar från Ryssland, särskildt till städerna, samt genom bortförlaning af en stor del af jorden till ryssar (se Donationsgods). På samma gång hade befolkningen gått tillbaka i andlig och materiell odling. - Sedan det öfriga Finland 1809 såsom särskild stat blifvit förenadt med Ryssland, lyckades det 1811 G. M. Armfelt, som då var Alexander I :s främste rådgifvare för Finland, att genomdrifva en återförening af dessa bägge landsdelar. Genom manifestet 11 (23) dec. 1811 skildes Viborgs län från kejsardömet Ryssland samt "införlifvades med storfurstendömet Finland", och genom en förordning 31 dec. s. å. tillförsäkrades länets inbyggare bl. a. samma rättigheter, som öfriga finska medborgare "enligt storfurstendömets konstitution" åtnjöto. En "organisationskommitté" tillsattes, under ordförandeskap af den kraftfulle landshöfdingen C. Stjernvall, hvilken kommitté afgaf ett omfattande förslag till nyordnande af G :s offentliga förhållanden. Det dröjde emellertid länge, innan de sociala olikheterna mellan Gamla och Nya Finland kunde utjämnas, och därtill bidrogo i främsta rummet donationsförhållandena, hvilka genom förordn. 25 nov. 1826 yttermera försvårades (se Donationsgods). 1826 väckte statssekreteraren frih. R. Rehbinder förslag om att till Ryssland åter afträda den sydöstligaste, mest förryskade delen af Viborgs län, inen detta förslag stötte på motstånd hos Finlands senat och föll. Genom skolväsendets utveckling, inrättandet af Viborgs hofrätt (1839) samt framför allt genom donationsgodsens inlösen har allt större överensstämmelse kommit till stånd mellan förhållandena i G. och det öfriga Finland. Litt.: F. P. v. Knorring, "Gamla Finland" (1833), och E. Lagus, "Om Gamla Finlands rättsliga förhållanden" (i "Juridiskt album", 1862). R. C.* Gamla Grisslehamn. Se Grisslehamn. Gamlakarleby (fi. Kokkola). 1. Stad i Österbotten, Vasa län (Finland), Tid Bottniska viken, genom en bibana till Österbottniska stambanan förenad med Finlands järnvägsnät. Areal, jämte stadsjorden, 3,298 har, 3.227 inv. (1906). Hufvudnäringar äro handel jämte sjöfart och industri. Stadens närmaste hamn har ett djup af endast 2,4 m., den yttre, Yxpila, till hvilken den ofvan nämnda bibanan är utdragen, af omkr. 5 m. I direkt sjöfart på utlandet inklarerades 1906 89 ångfartyg (56,625 ton) och 31 segelfartyg (7,667 ton) samt

Gamlakarleby vapen. utklarerades 94 ångfartyg (59,606 ton) och 35 segelfartyg (9,221 ton). Handelsflottan, som fordom var rätt betydlig, utgjordes af blott 1 segel- och 1 ång-

Gamlakarleby stadsplan. fartyg. Värdet af tulluppbörden uppgick under årtiondet 1897-1906 i medeltal till 518,000 mark. Viktigaste exportartiklarna äro smör och ladugårdsprodukter samt trävaror. Handlandenas antal 1900 var 57. Invånarnes taxerade inkomster utgjorde