Kopmannus. Den sistnämnde Henrik är finnarnas bekante apostel och samtidig med Erik den helige, hvilken konung (enligt en 150 år yngre källa) skall ha fullbordat Gamla Uppsala kyrka. I denna kyrka, som var invigd åt den helige Laurentius, jordades den kunglige martyrens ben, sedan han 1160 afrättats i Östra Aros af sin besegrare. 1164 blef Gamla Uppsala säte för Sveriges förste egne ärkebiskop, hvartill valdes Alvastramunken Stefanus (d. 1185). Hans efterträdare vid Gamla Uppsala kyrka voro Johannes (d. 1187), Petrus (d. 1197), Olaus (d. 1200), Valerius (d. 1219), Olaus Basatömir (d. 1234), Jarlerius (d. 1255), hvars grafställe med ett på korväggen måladt epitafium nyligen upptäckts i Sigtuna klosterkyrka, Laurentius (d. 1266) och Fulco (d. 1277) af den lysande Ängel-släkten. Under den sistnämndes tid flyttades ärkebiskopssätet. Orsaken till flyttningen var, att Gamla Uppsala, som äfven på den tid, då åns mynning låg vid nuv. Uppsala (däraf dettas namn Östra Aros; jfr Västerås = Västra Aros), ej hade något synnerligen gynnsamt läge, måste under jordvallens fortgående höjning och å-ledens därigenom minskade farbarhet afstå till Östra Aros all betydelse som handelsplats. Därtill kom förlusten af att vara hednakultens medelpunkt, hvilken förlust värdigheten af att rymma Sveriges ärkebiskopssäte ej tyckes ha ersatt. När därför kyrkan nedbrunnit ("för lång tid tillbaka", heter det i en påfvebulla af 1245), insåg man snart olämpligheten af att på samma ställe uppföra en ny katedralkyrka, och ärkedjäknen (sedan ärkebiskop) Fulco utverkade i Rom en bulla af Alexander IV, daterad 5 sept. 1258, hvilken medgaf, att kyrkan skulle få, dock med bibehållande af namnet, flyttas till ett lämpligare ställe. Det dröjde dock 12 år, innan man i Sverige fick saken afgjord. År 1270 förklarade konung Valdemar och hans stormän på ett möte i Söderköping, att, alldenstund Uppsala kyrka stode ensam och öfvergifven samt dels för sitt gamla byggnadssätt, dels för af eldsvåda förorsakad skada lutade till förfall, hade de beslutit att flytta stiftet till ett bättre ställe. Att denna plats borde vara Östra Aros, uttalades i en af de sex

Fig. 1. Gamla Uppsala kyrka i nutiden.

lydbiskoparna utfärdad skrifvelse af 9 sept. 1271. 1273 flyttades också, i närvaro af konung Valdemar och Fulco, Erik den heliges och ärkebiskoparnas ben från sitt forna hvilorum (jfr O. Janse, "Upsala ärkesätes flyttning" i "Bidrag till Sveriges medeltidshistoria tillegnade C. G. Malmström", 1897). Östra Aros antog mycket snart namnet Uppsala, och dess namne fick heta Gamla Uppsala, en benämning, som förekommer redan 1306. Glömskan höljde med sådan snabbhet den öfvergifna platsens minnen,

Fig. 2. Plan af Gamla Uppsala äldre kyrka. Det svarta utmärker den nu kvarstående delen af kyrkan (= nuv. sockenkyrkan), det streckade utvisar den öfriga delens grundmurar, som blottats vid gräfningen.