703 Gammalstorp-Gammelskat 704 Immanuelsynodens till 5,300 med 13 präster. - Äfven inom andra tyska stater, t. ex. Hessen, Hannover, Baden, föranledde unionens genomförande småningom bildandet af lutherska frikyrkor, som på ett eller annat sätt stå i förbindelse med den preussiska. Men äfven inom dessa kyrkor ha åter och åter separationstendenser framträdt och föran-ledt nya utbrytningar. - En särställning bland de lutherska frikyrkorna i Tyskland intar den sachsiska, som bildades 1876 under inflytande från den ultra-ortodoxt lutherska s. k. Missouri-synoden i NordAmerika. Då statskyrkan inom Sachsen bär rent luthersk prägel, innebär denna separation en protest ej mot unionen, utan mot hela den öfriga, enligt denna riktnings mening från den äkta lutherdomen affallna, lutherska kyrkan. - Litt.: J. G. Scheibel, "Geschichte der neuesten unternehmungen einer Union" (1834), Wangemann, "Der kirchen-streit unter den Lutheranern in Preussen" (1862), och G. Froböss, "50 jahre lutherischer kirchen-geschichte" (1896). E. Eg. Gammalstorp. 1. Socken i Blekinge län, Listers härad. 6,010 har. 2,422 inv. (1907). G. bildar med Ysane ett regalt pastorat i Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt. 2. Bränner! i ofvannämnda socken, tillhörigt riksdagsmannen N. Jönsson. Tillverkning 2 okt. 1906- l maj 1907 478,100 liter af normalstyrka. 3. Gods i Tuns socken, Skaraborgs län, bestående af l mtl G., l mtl Tun gamlegården samt till samma egare hörande 71/4 mtl, 1906 taxerade till 330,400 kr., däraf 4,000 kr. för väderkvarn. Tun gamlegården synes vara den gamla sätesgården Tun, hvilken vid 1400-talets början beboddes af riddaren Jöns Magnusson, häradshöfding öfver Dal. Från midten af 1400-talet egdes Tun eller G., såsom det från 1400-talets slut kallas, af släkten Posse ända till 1700-talets början, gick sedan genom arf till släkten Zelow och genom köp till landshöfding M. Friedenreich. På 1830-talet egdes godset af konung Karl XIV Johan, under hvars tid Lurö skärgård, som förut tillhört G., frånsåldes. Gammaltjecher. Se Böhmen, sp. 882. Ga'mmarus, zool. Se M ä r l d j u r. Gamme, en hos den fastboende lapska befolkningen i Norges nordligaste delar förekommande IFig. 1. Plan af en gamme, Fig. 2. Det inre af en an- g gången 1. förstugan, s sof- nan gamme, visande res- platser i stugan, e eldstad, ningen af björkstörar och / afskild del af stugan med därutomkring torfbetäck-bås för fåren och getterna. ningen. bostadstyp, som med sin betäckning af jord och torf och sin öfvertäckta gång (se fig. l g] påminner om forntidens gånggrifter. Man har ansett gammen som en kvarlefva från en äldre, bland urtidens folk vida utbredd boningsform, som äfven tjänat till förebild för gånggrifterna, men senare forskningar ha visat, att den är en utveckling af det vanliga gammalnordiska huset, sammansmält med vissa beståndsdelar i det lapska tältet. Jfr Andr. M. Hansen i "Det norske geogr, selskabs aarbog" XVII (1906). K. B. W. Gammelgarn (Gammalgarn), socken i Gott-lands län, Norra häradet. 3,754 har. 397 inv. Gammelgarns kyrkas långskeppsportal. (1907). Annex till östergarn, Visby stift, Medelkontraktet. Kyrkan har en märklig portal (se fig.) och en väldig kastal. Gammelholm (förut Bremerholm) kallades Köpenhamns äldsta örlogsvarf, hvilket anlades under Kristian III :s regering (1536-59), i motsats mot det nya varf, som 1685 inrättades på en annan holme. Båda varfven öfverflyttades 1860-66 till Nyholm och sammanslogos till ett. G. såldes till enskilda personer, och där reste sig ett helt nytt kvarter, som hufvudsakligen bebos af affärsmän. Äfven Nationalbanken, Lifförsäkringsanstalten och Studenterforeningens byggnad ligga på G. E. Et)g. Gammelmosegaard fort [-går-] 1. L y n g b y fort. Se Köpenhamn. Gammelost, norsk ostsort, beredd af sur mjölk, brun till färgen, med genomträngande lukt. Den är högt skattad i Norge. H. J. Dft. Gammelskat, en på den danska jorden sedan 1844 hvilande skatt, som upptogs med ett fast belopp för hvarje tunna hartkorn (se d. o.) efter den gamla skattläggningen af 1688, medan landskatten beräknades efter den nya skattläggningen af 1840. Sedan 1850 utgick skatten allestädes med 13 kr. 67 öre för tunna hartkorn utom på Bornholm, där den var 4 kr. för tunna bornholmskt hartkorn, och in-bragte, efter att 1867 ha utsträckts till de forna slesvigska distrikten, till statskassan årligen 5 mill.