705 Gammelsta-Gammelsvenskby 706 .kr. Vid skattereformen 1902 beslöts, att den skulle .upphöra och ersättas af en "ejendomsskyld" (fastig-liefcsbevillning). Den utgjordes under finansåret 1903 -04 med hela, 1904-05 med halfva beloppet och 'upphörde sedan. -B. Ebg. Gammelsta, gods i Kila socken, Södermanlands län, 2 1/2 mtl, tax.-v. 133,500 kr. (1906), har liksom det i samma socken belägna Ålberga tillhört släkten De Besche och eges nu liksom detta af släkten Sederholm. Gammelstad--Karlsvikshyttans järnväg, som är 6 km. lång och bredspårig (1,435 m.), tillhörde 1 jan.--25 okt. 1906 Luleå järnverksaktiebolag, men eges sedan 26 okt. s. å. af Gammelstad--Karlsvikshyttans järnvägsaktiebolag. Järnvägen, som 16 juli 1906 öppnades för regelbunden godstrafik under söckendagarna och som trafikeras af statens järnvägar, sätter det vid Karlsvik anlagda stora järnverket i förbindelse med den 9 km. från Luleå belägna stationen Gammelstad å statsbanelinjen Luleå--Gällivare. Byggnadskostnaden uppgick 31 dec. 1906 till 300,000 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Luleå. Aktiekapitalet är 100,000 kr. A. d'A. Gammelstilla, järnbruk i Torsåkers socken, Gäfleborgs län, vid ett mindre vattendrag, som faller ut i sjön Ottnaren. Bruket anlades omkr. 1650 af sedermera myntmästaren Isaak Koch, adlad Cronström, och har därefter ofta växlat egare. Det tillhör nu det 1885 bildade Gammelstilla aktiebolag, som i Ö. Färnebo, Årsunda och Torsåkers socknar eger fastigheter om 1,575 mtl, taxerade till 347,900 kr. (1905), däraf G. bruk 173,200 kr. Detta består nu af 1 större masugn (ej i gång 1906) samt 3 smälthärdar, härdar för lancashiresmide, gjuteri och mek. verkstad samt tegelbruk, kvarn och sågverk. Tillverkningen uppgick 1906 till 500 t. smältstycken, 27 t. gjutgods samt diverse järnmanufaktur (kedjor och kättingar, landtbruksredskap m. m.) för 16,000 kr. Gammelsvenskby (på invånarnas språk Gammölsvänskbi; förr Galsvänskbi; ry. Staroschve'dskaja), en af svenskar bebodd by i Syd-Ryssland, guv. Cherson, vid Dnjepr, 16 km. n. ö. om staden Berislav. Byn hade år 1907 735 inv. Dess område, ung. 3,000 har, hvaraf omkr. 500 improduktiv mark, utgör en stor rektangel, omkr. 2 km. bred och 15 km. lång. Där denna rektangel med sin ena kortsida gränsar till Dnjepr, som där är ung. 5 km. bred, ligger, just där stäppen sänker sig mot floden, själfva byn. Den består f. n. af 98 gårdar, belägna å ömse sidor om den parallellt med floden löpande byvägen. I byns östligaste del ligger den s. k. stadsbackan, fordom en kosackfästning, längst i v., på gränsen till stäppen, ligger begrafningsplatsen (gragården); kyrkan och de två skolhusen äro belägna midt i byn. Gårdstomterna äro rektangulära, 120 m. långa och 60 m. breda, samt afdelade på tvären: på den närmast gatan liggande delen (mangården) finnas boningshuset (stu), stall (ajkeskur) och ladugård (boskaskur); den bortre delen (rigården) upptas af tröskplats (trampgolv), halmstackar (halmvirdnar) och agnslada (avenskur). Boningshusen äro uppförda af tegel, tillverkadt af kalksten, lera och halm, och täckta antingen med plåt, tegel, halm eller säf. De ligga med gafveln mot bygatan, inbäddade i en trädgård; på framsidan äro de försedda med täckt veranda (kalendór), hvarifrån man kommer in i förstugan (forst); rakt fram från denna ligger kök (kek), å ömse sidor framstu, husets elegantaste rum, och bakstu, familjens vanliga uppehållsort. Rummen äro snyggt och prydligt hållna; väggarna äro vanligen hvitrappade, golfvet består mestadels af tillstampad lera, beströdd om vintern med hvit sand, om sommaren med ett slags välluktande gräs. Då trakten är ytterst träfattig finnes trägolf blott hos de rike. Hufvudnäringen är numera afgjordt jordbruk. Med undantag af själfva Dnjeprsänkan, där det egentligen växer blott ett näringsfattigt gräs och låga pilträd (hälstrar), är den hufvudsakligen af ett slags gul lera bestående jorden tämligen fruktbar och ger i goda år, d. v. s. om den får nog med väta, femtonde kornet och mer; total missväxt är ej sällsynt. En bonde, som eger 60 desjatiner (1 desjatin = 1,0925 har), plöjer vanligen blott 42 1/2 desjatiner, och ai dessa använder han 25 till hvete (kväjt), 6 till korn (kon), 5 till råg (rå), 3 till majs (turska-kväjt), 2 till hafre (haver), 1 till potatis (kartuflar), 1/2 till vinranka (vinagrad). Resten användes till betesplats (vallplats) och äng (hävall); dessutom odlas i köksträdgårdar (kålgårdar l. baschtanar) meloner (dinjar), vattenmeloner (kavnar), kurbitsar (kärpsar) o. d. Trädgårdarna ge äpplen (äpplar), päron (duljar), plommon (bomber), körsbär (vischne), nötter (nätter) m. m. Jorden är högst ojämnt fördelad. Ett tiotal bönder eger 60 desjatiner, flertalet endast 20, 15 eller 12, hvilket är tillräckligt endast i goda år; omkr. 30 familjer äro "landlösa", men kunna få arrendera jord, dels af kronan, dels af ett närliggande kloster. Enskifte är ej genomfördt; hvarje bonde har sin jord på 10 à 15 olika ställen; med kortare mellanrum -- 1 à 2 gånger på tio år -- sker omskiftning af jorden. En annan svårighet vid jordbruket är den kolossalt långa vägen ut till åkrarna. I slutet af febr. eller början af mars börja plöjningen och såningen. Arbetsfolket flyttar då för flera veckors tid ut på fälten: natten tillbringas under bar himmel med litet halm till nattläger. I midten eller slutet af maj kommer höskörden (grässlåar-tien); rågen står färdig omkr. 15--20 juni, kornet ung. vid samma tid; hveteskörden börjar vanligen 28--30 juni. Vid slåttern användes lie (li), vid sädesmejningen däremot skördemaskin (slåarmasjén). l den mån säden afmejas, föres den hem: i den brännande hettan behöfver man ej anslå någon särskild tid att låta den torka. Tröskningen tillgår så, att säden i metertjocka lager (bäddar) bredes ut på "ri-gårdens" hårdt tillstampade "trampgolf", hvarefter man kör hästarna, spända för några tunga, sexkantiga stenar, fram och tillbaka däröfver. Halmen vräkes åt sidan och förvaras till vintern som bränsle; den tröskade säden föres ned till Dnjepr, där judiska köpmän mottaga den. Inalles utskeppar G. öfver 2,000 ton säd årligen. Efter tröskningen börja vinskörden och vinpressningen. Vingården, anlagd i början af 1890-talet, ger årligen omkr. 40,000 l. vin; det användes endast för byns eget behof i st. f. det dyrare brännvinet. Boskapsskötsel bedrifves föga, får finnas ej alls, kor endast få; endast hästar -- en liten, men uthållig ras -- finnas i mängd, nödvändiga som de äro vid jordbruket. Fisket är tämligen gifvande, men fiskerätten har man (mot omkr. 1,500 rubel om året) utarrenderat åt ryssar. Ville- 9 b. 23