719 Ganglion-Ganivet y Garcia 720 under "hvila" aflagrade skollorna. På något sätt ingå de så i flytande tillstånd omsatta skollorna i kemisk förbindelse med de substanser, som uppbygga nervfibrillerna. En fysikalisk-kcmisk process utlöses inom fibrillerna, hvilken med enorm hastighet fortlöper genom dessa ut till nervtrådsutskottets eller dess kollateralers yttersta ändar. Liksom körtelcellens bildande och af skilj ande af sekret, liksom muskelcellens kontraktion (sammandragning) i sin grund är en fysikalisk-kemisk omvandling inom de respektiva cellslagen, så har äfven nervfunktionen ett liknande materiellt underlag. Nervfibrillerna äro enligt den moderna uppfattningen gangliecellernas ledande materia, deras telegraftrådar, under det att de skollor, som aflagras i cellkropp och trädutskott under "hvila", delvis utgöra den materia, som skall ledas. - De enskilda ganglie-cellerna kunna stå i förbindelse med hvarandra på så sätt (fig. 4), att de yttersta ändförgreningarna af ett nervtrådsutskott eller dess kollateraler tillhörande en cell (fig. 4 I) träda i förbindelse med en annan gangliecells kropp eller trädutskott (fig. 4 II). Ju ymnigare förgreningen af trädutskotten är, desto större är förbindelseytan med annan eller andra gangliecellers nervtrådsutskott. På enahanda sätt träda gangliecellers nervtrådsutskott i förbindelse med t. ex. körtelceller eller muskelceller. Nervledningen fortlöper inom hjärna och ryggmärg från en gangliecells kropp genom nervtrådsutskottet och dess förgreningar mot detta utskotts yttersta ändar. Inom trädutskotten förlöper retningen från dessa utskotts yttersta ändar in mot gangliecell-kroppen. - Huru en s. k. retning tillföres en gangliecell och huru den från denna ledes vidare genom gangliecellens nervtrådsutskott, kan måhända i någon mån belysas genom följande exempel. När ljuset intränger i ögat genom dettas olika medier (hornhinnan, främre kammaren, linsen och glaskroppen) och når fram till den i ögats botten liggande näthinnan, åstadkommer detsamma, alltefter arten af sin rörelse, vissa bestämda kemiska omsättningar hos de näthinnans s. k. sinnesceller, hvilka träffas af ljuset och hvilkas uppgift f. ö. är att i första hand mottaga ljusintrycket. Genom trådliknande utskott stå dessa sinnesceller i förbindelse med ganglieceller inom näthinnans område. De omsättningar, som ljuset framkallade i sinnescellerna, framkalla under ledning af de nämnda förbindelsetrådarna ett motsvarande "retningstillstånd" i gan gliecellerna, i det att dessas skollor upplösas och fysikalisk-kemiska förändringar sättas i gång, hvilka fortledas genom nervfibrillerna på sätt ofvan antydts. Gangliecellernas i näthinnan nervtrådsutskott nå i sista hand fram till hjärnan, där en adekvat "retning" af ganglieceller utlöses. Den förändring med afseende på sin sammansättning, dessa sistnämnda celler undergå, ger således så att säga en spegelbild af förändringarna hos motsvarande sinnesceller i näthinnan. Ljusintrycket i näthinnan framträder för vårt medvetande under förmedling af fysikalisk-kemiska procedurer hos gan gliecellerna. - Anmärkningsvärdt är, att hos de högre djuren under utveckladt tillstånd gangliecellerna endast undantagsvis föröka sig. Uppstår därför en skada med förstörelse af en viss grupp af ganglieceller inom hjärna eller ryggmärg, så ersattes denna substansförlust icke med nya ganglieceller, utan i stället med stödjeväfnad. Har skadan större omfång eller är den lokaliserad till ett i funktionellt afseende viktigt område, uppstår därför som effekt af skadan för lifvet kvarstående rubbningar i de nervösa funktionerna. Blifva åter endast nervtrådsutskotten, men ej gangliecellerna själfva skadade, kunna reparerande processer komma till stånd, hvarigenom de funktionella rubbningar, som den åsamkade skadan framkallat, efter längre eller kortare tid häfvas. - Om ganglieceller, hvilkas nervtrådsutskott referera sig till muskler eller körtlar,, förstöras eller om deras nervtrådsutskott stympas, och reparation af utskotten ej kommer till stånd, förlamas motsvarande muskler eller körtlar och hemfalla, till degenerativ atrofi (se d. o.). E. Hgn. Ga'nglion, grek., fysiol, med., betecknar flera, olika begrepp. 1. Vissa knutar eller centraldelar inom nervsystemet, som innehålla en begränsad samling af ganglieceller (se d. o.). Sådana knutar träffas dels å ömse sidor om ryggmärgen, där de främre och bakre nervrötterna förena sig till gemensamma stammar (spinalganglier), dels-vid basen af och inuti stora hjärnan (cerebral-g a n g l i e r), dels i mängd utmed hela förloppet af nervus sympathicus (sympatiska g a n g-lier). Slutligen finnas äfven små sympatiska ier i kroppens alla inre delar. 2. En ansvällning i närheten af ledgångar och senskidor (vanligast i handryggen), uppkommen genom en synovialhinnas eller senskidas utbuktning under huden. Dylika ganglier innehålla vanligen en gelatinös vätska (liknande vingelé), som kan utkramas genom ett litet instick i knölen. Då nytt innehåll lätt bildas, måste operationen flera gånger förnyas. Nutilldags föredrages därför excision eller utskärning af hela ansvällningen (både väggar och innehåll). Denna operation är emellertid icke ofarlig, emedan senskidor eller ledgångar därigenom kunna öppnas. I alla händelser är en noggrann sårbehandling nödvändig. 1. F.B.(E.Hgn.) 2. F.B.(J.Ä.) Gangotri ("Gangas nedkomst"), en ryktbar hinduisk vallfartsort i Indien, staten Garhwal, 10 km. nedanför Bhagirathis källor, 3,145 m. öfver hafvet. (J. F. N.) Gangpur [gāŋpō'ə], tributstat i brittiska Indien, divisionen Chutia Nagpur, Bengalen. 6,433 kvkm. 238,896 inv. (1901). Wbg. GangråöY, isl. Se G a g n r a d. Gangrën (lat. gangræna, grek. ga'ngraina, inflammation). Se Brand 3. Gangri (tibet. Tise Gangri, "jökelberg", ind. Kailas), bergskedja i södra Tibet, parallell med Himalaya, n. om Sangpos (Brahmaputras) dal. Ganguela, bantustam i Afrika, vid Sambesiflodens källor; dess medlemmar äro kända som smeder. Ganister, eng., metall., ett slags eldfast murbruk, som begagnas till infodring af bessemerugnar. Ganister beredes af en i trakten af Sheffield förekommande gråhvit sandsten, ganisterstone, hvilken i finmalet tillstånd blandas med en mindre kvantitet eldfast lera. Dock tillverkas den äfven af andra råmaterial, såsom af ren kvarts och eldfast lera. C. A. D.* Ganive't y Garcia [i garthi'a], Ängel, spans.k författare, f. 1865 i Granada, d. 1898 i Riga (genom själfmord), hade vid tjugu års ålder för-värfvat både filosofie och juris doktorsgrad, anställdes därefter vid nationalbiblioteket i Madrid, men öfver-