721 Ganjah-Ganymedes gick snart till diploinatbanan och blef konsul i Antwerpen, Helsingfors och Kiga. G. var en originell och själfständig tänkare, i besittning af en vidtomfattande och djup bildning. Hans stil utmärker sig för lätthet, elegans och behag. Han var ett språkgeni af första rang: han utgaf arbeten på franska, behärskade fullständigt klassiska och flera nordeuropeiska språk samt lärde sig (i Helsingfors) tala svenska och obehindradt läsa skandinavisk litteratur. Han har ock varit den ende spanjor, som grundligt lärt känna nordisk kultur, litteratur och konst. G. började sin litterära verksamhet i tidskr. "El defensor" i Granada 1895 med artiklar om Zolas "Lourdes", Lotis "Jerusalem", Arte gõtico och Socialismo y müsica m. m. Därpå kommo i tät följd: Granada la bella (Helsingfors, 1896), en fin analys af den granadinska karaktären, Idearium espanol (förf. 1896 i Helsingfors, utg. 1905 i Madrid), en politisk-filosofisk essay, fylld af sund patriotism, La conquista del Reino de Maya por el üllimo conquistador Pio Cid (1897), en folkpsykologisk studie och kritik öfver europeisk civilisation och kolonisation och hvars fortsättning är Los trabajos del infaligable creador Pio Cid (1898), Carlas finlandesas (s. å.), en samling bref, successivt sända 1896-97 till tidskr. "El defensor", skildrande lifvet och sederna i Finland, en ingående studie grundad på personlig iakttagelse samt dessutom omfattande intryck vid läsningen af en stor del skandinavisk litteratur, Hombres del N örte, som skulle omfatta ryska, svenska, danska och norska författare, men hvaraf endast ett häfte hann utkomma, Eslética de las ändades, principer för städers förskönande, Epistolario (1904), en samling bref 1893-95 till Navarro y Ledesma, El escul-tor de su alma, "drama mistico" (Kiga, 1899) m. fl. G:s död betecknas i Spanien som en nationalförlust. Jfr A. Hiliman, "En spansk kännare af Norden" (i "Nord. tidskr.", 1907). Ad. H-n. Ganjah, Gu nja h, farm. Se Hampa (indisk) och Haschisch. Ganjam [gandjä'm], distrikt i brittisk-indiska presidentskapet Madras, vid Bengaliska viken. Areal 21,678 kvkm. 2,011,488 inv. (1901), till största delen hinduer. Eis är hufvudprodukten. Hufvudstaden G. hade 4,397 inv. 1901. Ganna'l. Jean Nicolas, fransk farmaceut, f. 1791, d. 1852, var anställd vid franska krigshospital under Napoleon I :s krig och råkade vid reträtten 1812 i rysk fångenskap. G. är berömd för sin balsameringsmetod, skildrad i Sur la con-sfrvation des parlies animales (1836 prisbelönad af franska vet.-akad.). Han förbättrade äfven sättet att raffinera borax och gjorde flera andra industriella uppfinningar. Gannat [-na;], arrondissemangshufvudstad i franska dep! Allier, vid Andelot, ett tillflöde till Allier. 4,811 inv. (1900). Ganne [ga'n], Louis, fransk tonsättare, f. 1862, elev af Dubois och César Franck vid Paris-konservatoriet, har gjort sig känd som orkesterdirigent och kompositör af en mängd baletter, åtskilliga komiska operor (bl. a. Rabelais, 1892) och Hans, le jouenr de flüte, 1906), rytmiskt medryckande visor, bl. a. den vidtbekanta Le përe la victoire, och masurkor. Ganneau, Ch. S. SeClermont-Ganneau. Ganoidei, Ganoider, zool., en af fiskarnas hufvudafdelningar, som i nutidens fauna spelar en mycket underordnad roll, medan den i flydda perioder af jordens utveckling och ända till kritperioden varit den mest blomstrande gruppen bland fiskarna. Som de vanligen till Ganoidei räknade fiskarna dels ej obetydligt afvika från hvarandra, dels bilda flera öfvergångar till benfiskarna (Teleostei), ha de af några nyare zoologer blifvit delade i tre grupper: Crossopterygii, GJiondrostei och Holostei, hvilka tre jämställts med Teleostei (se B e n f i s k a r) och Dipnoi (se d. o.; jfr ock Fiskar). Dock ha Ganoidei några för dem alla gemensamma karaktärer, som skilja dem från benfiskarna i trängre bemärkelse, såsom framför allt förekomsten af en< förlängd del af hjärtkammaren, benämnd Conus* arteriosus, som innehåller flera valvler, samt af spiralveck i tarmen, egenskaper, som de dela med- de hajartade fiskarna (Elasmobranchii). Vidare utmärkas alla ganoider genom läget af bukfenorna (i närheten af analöppningen), genom förekomsten» af gällock, simblåsa o. s. v. Flertalet kännetecknas dessutom genom stora, Tutformiga fjäll, som äro beklädda af ett glänsande lager af tät bensubstans, s. k. emaljfjäll. - De nu lefvande ganoidarterna uppgå till endast något öfver trettio (däribland4 störfiskarna) och lefva nästan endast i sötvatten. Nara besläktadt med vissa benfiskar är ganoidsläktet Amia. L-e. Ganoin, zool. Se Fjäll, sp. 491. Gans, E du a r d, tysk jurist, f. 1798 i Berlin, d. där 1828 som professor vid juridiska fakulteten. G. var Thiebauts lärjunge och sökte tillämpa den hegelska filosofiens kategorier inom rättsläran samt bidrog väsentligt till spridande af de hegelska åsikterna. Han kom därigenom i skarp oppositionmöt Savigny och den efter hand härskande s. k. historiska skolan. Hans hufvudarbete är Das erb-recht in weltgeschichtlicher entwickelung (4 bd, 1824-35). Rid. S-e. Ga'nser (fr. ganses, af provens. gafnso, snörögla), ett slags väfda band eller snören, som användastill garnering af möbler och klädesplagg; slejfer, tränsar. Gansfort. Se Wessel, Johan. Ganthem, socken i Gottlands län, Norra häradet. 2,247 har. 266 inv. (1907). Annex till Dalhem, Visby stift, Medelkontraktet. Gants de Suéde [gä de sväd], fr. ("svenska handskar"). Se Klippingshandskar. Ganymëda, grek. myt. Se H e b e. Ganymedes (grek. raw^dijg), grek. myt., son» af den trojanske sagokonungen Tros, var enligt Ho-meros den skönaste bland alla dödliga. Af denna orsak bortröfvades han från jorden för att lefva med gudarna och betjäna dem såsom munskänk. Enligt en yngre saga har Zeus, hvilken utkorat G. till sin älskling, bortröfvat honom genom sinom eller själf i gestalt af en örn. Då G. i egenskap af munskänk ofta framställes med ett dryckeskärl i handen, har detta förmodligen gifvit anledning till hans förblandning dels med Vattumannens stjärnbild, dels med Nilkällornas gudomlighet. G. med örnen var ett i de gamles konst ofta användt motiv. Mest bekant är en genom ideal och harmonisk behandling utmärkt bronsgrupp af Leochares, hvaraf en antik afbildning i marmor förvaras i Vati-