735 Garcin de Tassy-Gärd 736 .emellertid i onåd och förvistes till Italien, där han knöt förbindelser med många skalder och studerade Petrarca, som blef hans förebild. G. fick emellertid snart återvända till Spanien, där han kom i stort fykte som skald och korades som "El principe de los poetas espanoles". Hans lyrik utmärkes för klarhet och elegans, välljud och blid stämning. Af hans produktion, som är ringa, äro mest berömda sonetten Ö dul-ces pr endas por mi mal halladas och herdedikten El dulce lamentar de dos pastor es, där de två herdarna skola vara skalden själf och Boscån. G :s lefvernes-beskrifning finnes i "Co-lecciõn de documentos inéditos para la historia de Espana" (1851) och i Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles", bd XXXII, tillika med G :s ekloger, elegier, cancione?, sonetter etc. Ad. H- n. Garcin de Tassy [garsä' da tasl], Joseph Hé-tiodore Sagesse Vert u, fransk orientalist, f. 1794, d. 1878 som professor i hindustanska vid Ëcole des langues orientales vivantes i Paris och som medlem af Franska institutet. Som inledning till sina föreläsningar plägade G. hvarje år lämna en öfversikt .af den hindustanska litteraturens alster under närmast föregående år. Fr. o. m. 1830 utgåfvos dessa årsredogörelser under olika titlar i tryck. Bland hans många andra värderika arbeten må nämnas Mémoire sur les particularités de la religion musulmane dans l'Inde (1832), Histoire de la littérature hindoui et Mndoustani (1839-47; 2:a uppl. 1871), De la poésie philosophiqiie ou religieuse chez les persans (1856; 4:e uppl. 1864) och L'islamisme d' apres le Coran (3 :e uppl. 1874) m. fl. (K. V. Z.) Garclnia M., bot., växtsläkte af fam. Guttiferæ. De omkr. 150 arterna äro vackra träd eller buskar med läderartade blad, de flesta från Asiens tropiska delar. Bland dessa är G. Man- stanen) känd för sin frukt, som måhända är den läckraste bland alla frukter. Trädet är inhemskt på Malakka och odlas i nästan alla delar af tropiska Asien. Frukterna äro välluktande samt likna till storlek och form apelsiner. Deras skal, som är tämligen tjockt och eger en sammandragande bitter smak, har nyttjats i medicinen. Garcinia Hanburyi Äfven andra arter, såsom G. indica Choisy, ha ätliga frukter. Af några hithörande arter fås gummi-g u 11 a (se d. o.). Denna erhålles genom intorkning af en saft, som framflyter ur inskärningar i träden. Hufvudmassan af den i europeiska handeln förekommande gummiguttan härrör från G. Hanburyi Hook. (se fig.), inhemsk i Kambodja. Ldt. (G. L-m.) Garcke, Friedrich August, tysk botanist, f. 1819 i Bräunrode i prov. Sachsen, d. 1904 i Berlin, kustos vid nuv. k. botaniska museet i Berlin 1865, tillika e. o. professor i farmakognosi 1871, var mycket framstående kännare af Tysklands högre växter. Hans Flora von Deutschland (1849; 19 :e uppl. 1903) åtnjuter stort anseende. G. var tillika medutgifvare af flera botaniska verk eller ombestyrde nya uppl. af äldre sådana samt redigerade botaniska tidskriften "Linnæa" 1867-82, som med sistnämnda år upphörde. r^- K- Gare.ön [-så'n,; fr. uttal garsä'], fr., gosse, pojke; ungersven, ungkarl; uppassare, kypare. Garczynski [-tjy'nski], Stefan, polsk skald, f. 1805 i Kosinowo, d. 1833 i Avignon, deltog i polska frihetskriget 1831, hvarefter han begaf sig utomlands. Utgången ur Hegels filosofiska skola, som han, samtidigt med Mickiewicz, studerade i Berlin 1829, blef han en af grundarna af den s. k. messia-nismen, d. v. s. en nationellt färgad mystik, som i Polens olyckliga historia sag en spegelbild af Frälsarens lidanden, men med hopp om en nationell pånyttfödelse. Hans dikter, som utkommo 1833 (ny uppl. 1860-63), bestå af patriotisk reflexionslyrik med ämnen ur Polens senaste historia. Hans förnämsta verk är den A. Mickiewicz tillegnade, ofullbordade dikten Waclawa dzieje (Vatslavs historia, 1831), som i lyrisk och dialogisk form på polska alexandriner söker poetiskt skildra polskt själslif efter 1831 års insurrektion, fullt af tvifvelsjuka och disharmonisk dådlöshet; den är tankediger, men det poetiska värdet försvagas dels af det filosoferande innehållet, dels af tydliga reminiscenser från Goethes "Faust" och Mickiewicz' "Dziady" (Dödsfesten). A-d J. Gard (fr. garde), eg. vakt, förvar, skydd; i fäktkonst en till försvar och anfall lämplig kroppsställning och hållning af vapnet (gardställning l. färdigställning; se Fäktkonst). Jfr Gardera. Gard [gār]. 1. Flod i sydöstra Frankrike, uppstår genom förening af de från Cevennerna kommande Gardon d'Alais (62 km.) och Gardon d'Anduze (74 km.) samt faller ut i Rhône n. om Beaucaire. Längd 63 km. Floden för något guld och är märklig genom sina plötsliga och förhärjande öfversvämningar. Dess dal korsas ofvanför Remoulins af en af de vackraste romerska vattenledningarna, Pont du G., 269 m. lång, byggd år 19 f. Kr. (afbildn. se Akvedukt). -- 2. Departement i sydöstra Frankrike, utgör en del af det forna landskapet Languedoc, gränsar i ö. till Rhône, i s. till Medelhafvet och fylles i v. och n. af Cevennerna. 5,880 kvkm. 421,166 inv. (1906), 72 inv. på 1 kvkm. Öfver en fjärdedel är protestanter. Södra delen är flack och sandig. Floder: Rhône, Cèze, Gard, Vistre, Vidourle och Hérault. Med afseende på vinodlingen intog dep. 1902 fjärde platsen bland departementen; skörden samma år utgjorde öfver 2,6 mill. hl. Stor silkesodling, som 1902 lämnade öfver 2 mill. kg. kokonger. G. är rikt på stenkol: 1902 brötos öfver 1,9 mill.