739 Garde-Gardel 740 2 regementen till fots, 2 till häst m. m. Det rekryterades af soldater med flerårig tjänstetid, hvilka hade hög aflöning och åtnjöto särdeles stora förmåner. Ur den vid hvartdera gardesinfanteriregementet befintliga voltigörbataljonen, som egentligen var en plantskola för officerare, uppsattes 1806 två regementen ungt garde ("jeune garde"). Såväl det gamla som det unga gardet ökades oupphörligt. Gardet räknade 1806 15,470 man, 1809 24,000 man och 1812 56,000 man. Det deltog med utmärkelse i Napoleons alla fälttåg, men gick under i Ryssland. Det återuppsattes fullständigt 1813 (till skada för den öfriga armén) och räknade l aug. s. å. 70,000 man. En del af gardet bibehölls af restaurationen. Napoleon återupprättade sitt garde efter återkomsten från Elba, och i det olyckliga slaget vid Waterloo räddade de 20,000 gardisterna det, som kunde räddas. - Julimonarkien afskaffade allt garde, men Napoleon III upprättade en gardesarmékår (den gick förlorad vid dagtingan vid Metz 1870). Numera finnes i Frankrike blott ett "garde républicaine", hvilket hör till gendarrneriet. - Det preussiska gardet härstammar från en af kurfursten Fredrik Vilhelm uppsatt lif-vakt. Den växte under konung Fredrik Vilhelm I ut till ett regemente och ökades hastigt under Fredrik II. Betydligt minskadt 1806, har gardet fr. o. m. 1813 åter mycket ökats. Det utgör nu en armékår med 11 infanteri-, 8 kavalleri-, 5 artilleri-regementen o. s. v. I Ryssland uppsatte Peter I två gardesregementen. Gardet ökades betydligt af Katarina II och Alexander I samt räknar f. n. 11 infanteri- och 12 kavalleriregementen, 4 artilleribrigader o. s. v. Officerarna åtnjuta särdeles stora förmåner i fråga om rang. England har ett garde af 8 bataljoner och 3 kavalleriregementen. Danmark har en gardesbataljon (med en förstärkningsbataljon) och ett gardeskavalleriregemente. Där garden finnas, rekryteras de af utvaldt folk ur hela landet. I Österrike och Italien finnes intet garde. - Svenska armén räknar 2 gardesinfanteriregementen (Svea och Göta lifgarden) samt ett gaideskavalleriregemente (Lifgardet till häst), hvilka rekryteras på samma sätt som öfriga trupper. C. O. N. Garde, socken i Gottlands län, Södra häradet. 2,959 har. 445 inv. (1907). G. bildar med Etel-hem ett konsist. pastorat i Visby stift, Södra kontraktet. Garde [gärd], Antoine Escalin des Aini ar s, baron de la G., äfven känd under namnet kapten Paulain, fransk sjömilitär och diplomat, f. 1498 i La Garde, Dauphiné, d. 1578, tjänade sig från trosspojke upp till kapten, hvilken grad han innehade, då han 1541 skickades som Frans I :s sändebud till Turkiet och Venezia. Han lyckades åvägabringa förbund mellan sultan Soliman II och Frans I samt utverka, att en turkisk flotta 1543 sändes att under ledning af honom och sjöröfvaren Barbarossa operera mot spanjorerna på kusten af Italien, där Nizza i sept. intogs. Vid denna tid adopterades Paulain af en högättad ämbetsman, gu-Ternören i Provence, och erhöll därigenom titeln baron de la Garde. Vid galärflottan utvecklade han en storartad verksamhet; på hans förslag sändes 1544 brottslingar att bemanna galärerna. Under kriget mot England 1545 kommenderade G. 25 galä- rer och skördade största äran af striderna vid ön Wight. Genom intriger och till följd af rådande missnöje med hans förhållande i kriget mot valden-serna blef G. 1547 degraderad och kastad i fängelse, men frigafs 1550 af Henrik II, som behof de hans tjänster i kriget mot Karl V. Uti alla underhandlingar och krigsföretag i de italienska farvattnen var G. den ledande, och i hugenottkrigen deltog han ända till 1573, då han drog sig tillbaka till sina gods. O. E. G. N.* Garde. 1. Hans Georg G., dansk sjökrigshistoriker, f. 1790, d. 1875, blef 1805 löjtnant i flottan, 1829 kapten och 1844 kommendör. 184$ anförde han östersjöeskadern, dömdes till fästningsstraff efter det misslyckade angreppet på Eckern-förde och tog 1851 afsked. G. samkde 1832-30-Efterretninger om den danske og norske sömagt (4 bd) samt behandlade sedermera ämnet i Den dansknorske sömagts historie 1700-1SU og 1535-1700' (1852 och 1861). 2. Janus August G., den föregåendes sonr guvernör, f. 1823, d. 1893, vardt 1859 hamnkapten i Köpenhamn, där han verkställde en fördjupning af hamnen och Eefshaleöns anläggning, och var 1872-81 guvernör på de dansk-väst-indiska öarna. Som sådan verkade han mycket för öarnas utveckling, tog initiativ till sockerfabrikerna på S :te Croix och undertryckte negerupproret 1878. E. Ebg. Garde [garde], fr., garderad, skyddad, täckt af ett eller flera kort (i kortspel), täckt af andra brickor eller pjäser, så att den icke kan tagas (ii dam-, bräd-, schackspel o. s. v.). Garde des médailles [ga'rd dä meda'j], fr. ("medaljvårdare"), kallas den person, som har uppsikt öfver och vård om k. Myntkabinettet L statens mynt- och medaljsamling. Genom k. br. 7 dec. 1793 bestämdes, att riksantikvarien, som? tillika är Vitt. hist. och ant. akad :s ständige sekreterare, skulle vara garde des médailles under öfver-intendentens inseende. 8 maj 1816 ställdes garde-des médailles omedelbart under Vitt. hist. och ant. akad:s inseende. B. S." Garde des sceaux [gärd dä så], fr., sigillbeva-rare. Ursprungligen handhades vården af de franskekonungarnas sigill af kanslern (le chancelier), men-1551 tillsatte Frans I vid hans sida en särskild "si-gillbevarare", en åtgärd, som upprepades af hansefterträdare ända till revolutionen. Bland ämbetets; innehafvare, som i makt och anseende voro likställda med kanslererna, märkas Chauvelin (1727-37),. René Charles de Maupeou (1763-68), hans son» Auguste de Maupeou (1768-74), Hue de Miroménil-(1774-87) och de Barentin (1788-89). F. n. användes ordet som en hederstitel för justitieministern,, som bl. a. har till uppgift att med sitt sigill' gifva autenticitet åt alla nya lagar och förordningar. E. A-t. Garde du corps [gärd dy kår], fr., lif vakt (i* synnerhet beriden). Jfr Garde. Garde'l, franska dansörer. - 1. M a x i m i-lien G., f. 1741, d. 1787, balettmästare vid Parisoperan, vedervågade reformen att afskaffa dansörernas ansiktsmask (1772). - 2. Pierre* G., den föregåendes broder, f. 1758, d. 1840, var likaledes operans balettmästare och under revolutionstiden dess förnämste dansör. Bland hans mer