757 Garney-Garnier 758 Quinceys "Confessions of an opiumeater" (1885) m. fl. och redigerade 1881-90 British museums accessionskatalog. Till "Dictonary of national bio-graphy" och "Encyclopædia britannica" m. fl. publikationer bidrog han med ett mycket stort antal biografiska uppsatser. Större arbeten af G. äro Life of Thomas Carlyle (1887), Life of R. W. Emerson (1888), Life of Milton (1890), The äg e of Dryden (1895), William Elake (s. å.), Hi-story of italian liter a- titre (1898), Life of E. J. Wakefield (s. å.), Kssays of an ex-libra-rian (1901) och William Shakespeare (1905). I förening med E. Gosse utgaf G. en illustrerad "English literature" (1903-04). Dessutom skref G. dikter och berättelser, som höra till den nyklassiska riktningen under Matthew Arnolds inflytande. Garney [garnejj, Johan Karl, metallurg, f. 26 dec. 1740 på öns bruk i Älfkarleby socken, Uppsala län, d. 18 april 1808, blef 1759 student i Uppsala, aflade 1760 juridisk examen och inskrefs 1761 i Bergskollegium. Från denna tid egnade han sig uteslutande åt järnhandteringen och förvärfvade däruti snart så stort anseende för erfarenhet och duglighet, att han 1769 utnämndes till ord. öfver-masmästare och flera gånger erhöll anbud att mottaga förmånliga befattningar utrikes, hvilket han dock afböjde. 1790 utnämndes han till direktör öfver tackjärnsblåsningarna i riket. 1798 blef han led. af Vet. akad. G. författade Handledning uti svenska masmästeriet (1791), ett arbete, som icke allenast på sin tid väckte stor uppmärksamhet och öfversattes på främmande språk, utan äfven genom den af K. J. Lidbcck 1816 omarbetade upplagan bibehöll sig som den förnämsta, för att icke säga enda, handledning i detta yrke ända intill midten af 1800-talet. C. A. D.* Garnier [-nië], E o be r t, fransk författare, f. 1534, d. 1590, beklädde domarsysslor i Paris och Mans. Han var en bland dem, som jämte Jodelle sökte införa den grekisk-romerska klassicitetens former i det franska sorgespelet, hvarigenom mysterierna och farserna blefvo undanträngda. Hans stycken sakna dramatiskt lif, men utmärkas af en ypperlig stil med både lyriska och retoriska effektställen. Som G :s förnämsta tragedi anses Sédécias, ou les juives (1580), som har ett gammaltestamentligt ämne; G :s sex andra sorgespel ha romerska och grekiska motiv. Bradamante (s. å.) är franska teaterns första tragikomedi. Man känner ej, huruvida något af G:s dramer verkligen uppförts. De utgåfvos samlade 1585 och i ny uppl. af \V. Förster 1883 (4 bd). Jfr arbeten öfver G. af Bernage (1880),BMysing (1891) och Körner (1894). Garnier [-nie], Jean Jacques, fransk historieskrifvare, f. 1729, d. 1805, blef 1760 lärare i hebreiska och 1768 inspektor vid College de France. Han utgaf många historiska arbeten, bl. a. en fortsättning på Vellys och Villarets "Histoire de France", hvari han (1765-85) skildrade tiden från Ludvig XI till Karl IX. Garnier [-nië], Germain, marquis, fransk nationalekonom, f. 1754, d. 1821, blef 1799 prefekt i dep. Seine-et-Oise, 1804 senator och var 1809-11 senatens president. Efter restaurationen blef han pär och statsminister. Som nationalekonom tillhörde G. den fysiokratiska skolan. Bland hans arbeten märkas De la propriété considérée dans ses rapports avec le droit politique (1792) samt en god öfversättning af A. Smiths "Wealth of nations" under titel Recherches sur la natur e et les causcs de la richesse des nations (1805; 2:a uppl. 1822). Garnier [garnië], Jacques, vanl. kallad Garnier de Saintes, fransk politiker, f. 1755 i Saintes, d. 1820, var vid revolutionens utbrott advokat i sin födelsestad och blef 1792 invald i Nationalkonventet. Där tillhörde han "berget", röstade för konungens dödsstraff och girondisternas utstötande samt hade flera viktiga uppdrag som konventskommissarie vid armén. I "de femhundras råd" var han en af republikens mest energiske anhängare och blef 1798 anställd som domare, men afsattes 1814. Under "de hundra dagarna" var G. deputerad och visade sig som en varm fosterlandsvän; han blef landsförvist 1815 till Bruxelles, hvarifrån han häftigt angrep bourbonerna i pressen, och sedan till Förenta staterna, där han drunknade i floden Ohio. E. A-t. Garnier [-nië], Jean Guillaume, fransk matematiker, f. 1766, d. 1840, författade utmärkta läroböcker i nästan alla matematiska discipliner (en sådan i analytisk geometri öfversattes till svenska af L. F. Svanberg, 1831) samt utgaf 2 dlr af "Correspondance mathématique et physique" och en ny uppl. af Bézouts "Cours complet de mathé-matiques" (1798). Garnier [-nie], A d o l p h e, fransk filosof, tillhörande den spiritualistiska riktningen, f. 1801, sedan 1838 professor vid Sorbonne i Paris, d. 1864, bidrog förtjänstfullt till psykologiens utveckling i Frankrike genom Traité des facultés de l'äme (3 bd, 1852). S-e. Garnier [-nié], Joseph Clément, fransk nationalekonom, f. 1813, d. 1881, blef 1846 lärare i nationalekonomi vid Ëcole des ponts et chaussées och var 1845-55 hufvudredaktör för "Journal des économistes" samt 1853-60 för "Le nouveau journal des connaissances utiles". Hänförd af Cobdens och frihandelsifrårnas seger i England, upprättade han tillsammans med Bastiat, Chevalier m. fl. L'association pour la liberté des échanges. Han var äfven en af stiftarna af Société d'économie politique (1842), hvars ständige sekreterare han blef, och verkade dessutom ifrigt för fredsrörelsen. 1876 valdes han till senator. Bland G:s skrifter märkas Elements de l'économie politique (1846, utvidgad under titeln Traité d'économie politique. 9 :e uppl. 1889), Richard Cobden, les ligueurs et la ligue (1846), Premiëres nollons d'économie politique ou sociale (1858; 4:e uppl. 1872) och Traité des finances (1862; 4:e uppl. 1882). Jfr biografi öfver G af hans broder J. J. Garnier (1882). Garnier [-nië], JeanLouisCharles, fransk arkitekt, f. 6 nov. 1825 i Paris, d. 3 aug. 1898, studerade vid Ëcole des beaux-arts 1842-48 och därefter i Italien, Grekland m. m. samt återvände till Paris 1854. År 1861 fick han första priset för sina