759 Garnier-Garnier-Pagés 760 ritningar till nybyggnad af Stora operan. Bygget började 1863, af bröts af kriget och fullbordades 1874. Det är världens största teaterbyggnad, upptager 11,237 kvm. och skall ha kostat 35,600,000 frcs, tomtpriset oberäknadt. "Grand opera" är det ståtligaste och mest representativa monumentet öfver andra kejsardömets smak. Dess planläggning är mästerlig i klarhet och konsekvens och har blifvit förebilden för flertalet nyare teaterbyggen. Det yttre är elegant och af slösande rikedom - stilblandningen i fasaderna har blifvit klandrad. Interiörerna äro storslagna och imponerande, framför allt det präktiga trapphuset och f ramfasadens loggia (se pl. XIX till art. Byggnadskonsten). Bland G :s öfriga verk äro Casinot i Mön te Carlo och Observatoriet i Nizza. G. var ock konstförfattare, utgaf Ä travers les arts (1869), L'habitation liumaine (1892), ett stort verk om Parisoperan (1876-81) m. m. G. var led. af Institutet och flera utländska akademier, bl. a. Akad. för de fria konsterna (1872). 1903 restes utanför operan i Paris ett monument öfver G. (efter ritning af arkitekten Pascal), krönt med G :s byst (af Carpeaux) och med flera skulpterade detaljer, bl. a. l'Étude ochlaRenommée (af Thomas). Monografi af Pascal (Paris, 1899). G-g N. Garnier [-nie], Marie Joseph Francois, vanligen kallad Francis G., fransk sjöofficer och resande, f. 1839, d. 1873, deltog 1860-62 i fälttåget mot Kochinkina, fick sedan plats i förvaltningen af den franska kolonien därstädes och var därefter deltagare i samt efter chefens, Doudart de Lagrées, död ledare af den stora expedition, som 1866 utsändes från Kochinkina för att undersöka det inre af sydöstra Asien och hvars vetenskapliga resultat han 1873 utgaf under titel Voyage å'ex-ploration en Indo-Ghine. Efter ett par års vistelse i hemlandet, där han deltog i försvaret af Paris (1870-71), mot hvars kapitulation han protesterade, återvände han till Öst-Asien, företog en kortare forskningsresa längs öfre Jang-tse-kiang (Voyage dans la Chine centrale, i "Bulletin de la Soc. de géo-graphie". 1874) samt sändes 1873 till Tonkin för att grundlägga en fransk koloni därstädes, eröfrade hufvudstaden Hanoi, men fann s. å. döden i en strid mot kinesiska sjöröfvare. Garnier [-nië], Paul, fransk psykiater och rättsläkare, f. 1848, d. 1905, utbildade sig i psykiatri under Magnan, blef läkare vid l'Infirmerie spéciale du dépõt central i Paris och efterträdde där 1886 Lasëgue. Detta sjukhus, som är inrymdt i centralpolisens stora byggnadskomplex i Paris, är ett slags poliklinik, där genom polisens försorg världsstadens outtömliga produkter af degeneration, sinnessjukdom och brottslighet passera revy. Som läkare där och i egenskap af sakkunnig i rättsmedicinska frågor rörande sinnessjukdom förvärfvade G. ett kändt och aktadt namn. Bland hans arbeten må nämnas La jolie å Paris (1890), Les perversions sexnelles obsé- dantes et impulsives (1900), Tratte de thérapeutique des maladies mentales et nerveuses (1901, i samarbete med Cololian) och Les hystériques accusa-trices (1903). Jfr G :s efterträdare E. Duprés uppsats öfver G. i "Annales d'hygiëne publique et de médecine legale" (junihäftet 1905). G~s- Garnier fréres [garnië f rar], "Bröderna G.", fransk bokförläggarfirma, grundlagd 1833 i Paris af bröderna Auguste G. (f. 1812, d. 1887) och Hippolyte G. (f. 1816), har förlagt stora sam-melverk, bl. a. "Chefs-d'oeuvre de la littérature francaise" (60 bd, mestadels 1600-talets författare), "Collection des grands écrivains du XVIII :e siëcle" (Voltaircs och Diderots arbeten m. m.), "Nouvelle bibliothëque Iatine-fran9aise" (81 bd), vidare Be-scherelles "Dictionnaire national", en serie handlexikon öfver gamla och nyare språk o. s. v. Garnierit, Genthit, Noumait, N u m e i t, miner., ett icke kristalliseradt, vid Noumea på Nya Kaledonien förekommande vattenhaltigt magnesium-nickelsilikat, som bildar vackert gröna, njurformiga massor ,ller öfverdrag. Viktig nickelmalm. P.T.C.* Garnier-Pagés [garnië-pajä's]. 1. Ëtienne Joseph Louis G., fransk politiker, f. 27 dec. 1801 i Marseille, d. 23 juni 1841 i Paris, var först advokat, men öfvergick inom kort till politiken och blef en af de verksammaste medlemmarna i sällskapet Aide-toi, et le ciel t'aidera. Efter att ha personligen deltagit i julirevolutionen 1830 blef han af dep. Isëre 1831 vald till deputerad och bidrog jämte Lafayette, Lamarque m. fl. kolleger till affat-tandet af den bekanta "Compte rendu" 1832 mot borgarkonungadömets "juste-milieu"-politik. Efter upploppen 5-6 juni s. å. uppträdde han i deputeradekammaren som speciell målsman för de republikanska idéerna och blef inom kort en af yttersta vänsterns mest gouterade talare och inflytelserike ledare. Omvald 1835 och 1839 till deputerad., arbetade han energiskt för reformpartiets önskningar,, framför allt för allmänna rösträttens införande. 2. LouisAntoineG., den förres halfbroder, fransk statsman, f. 16 febr. 1803 i Marseille, d. 31 okt. 1878 i Paris, var först handelsmäklare i Paris och deltog personligen i barrikadstriderna under julirevolutionen 1830. Medlem af deputeradekammaren sedan 1842, blef han en af det radikala partiets främste förkämpar samt deltog lifligt i arbetet för reformbanketternas an- ordnande. 1848 blef han medlem af provisoriska regeringen, mar i Paris och senare finansminister samt måste som sådan vidtaga en del impopulära ytterlighetsreformer för att förhindra en statsbankrutt. Han blef af nationalförsamlingen invald i "verkställande utskottet" (maj s. å.), som trädde i provisoriska regeringens ställe, men utgick därur vid utbrottet af den socialistiska resningen i Paris, när Cavaignac fick makten. G. tillhörde därefter den moderata vänstern, bekämpade prinsen-presidentens politik och var en af kejsar-