Riforma della procedura penale in Hälla: progetto di un nuovo codice (i samarbete med Luigi Carelli, 1889). N.s-g. Garo hills [gä'råu hi'ls]. Se Garo. Garonne [garå'n]. 1. (Lat. Garumna) Den största floden i sydvästra Frankrike, upprinner på spanskt område i Val d'Aran i Pyrenéerna, 1,872 m. ö. h., och mottar där vattnet från Maladettas glaciärer, inträder genom den smala klyftan Pont-du-Roi (505 m.) i Frankrike, böjer sig efter att ha fr. v. mottagit Neste åt ö., därpå åt n. ö., mottager längre ned Ariège (fr. h.) samt passerar Toulouse, där den böjer sig mot n. v., en riktning, som den sedan behåller. Nedanför Toulouse inflyter en mängd små bergströmmar från Pyrenéerna i G., bl. a. Save, Gers och Baïse, medan från n. några betydande floder strömma ned från Massif central, nämligen Tarn, Lot och Dordogne. Efter föreningen med sistnämnda flod får G. namnet Gironde och utvidgar sig till ett bredt trattformigt æstuarium, som utmynnar i Vizcayaviken mellan Pointe de Grave, den norra udden på Médoc, halfön mellan hafvet och Gironde, samt Royan. Ebb och flod äro märkbara ända till Castets. Till Bordeaux, som ligger 98 km. från mynningen, gå stora oceanfartyg, men mynningens djup aftager alltmer genom flodens aflagringar, och särskildt blir G. nedanför Bordeaux svår att passera för större fartyg. Den egentliga mynningsviken, Gironde, är 72 km. lång, 5--13 km. bred. I den ligga flera öar och sandbankar och utanför dess mynning det ryktbara fyrtornet Cordouan (se d. o.). G. är segelbar från Cazères (465 km.); från Toulouse till Castets åtföljes floden af Garonnekanalen (Canal latéral à la G.), 193 km. (däri inberäknad grenen till Montauban), och vid Toulouse utgår Canal du Midi, som förenar G. med Medelhafvet. -- G:s längd jämte Gironde är 650 km., dess flodområde 84,800 kvkm., däraf omkr. 2,500 kvkm. inom Spanien. Väldiga springfloder (mascarets) anställa ibland stora förödelser ända fram till Dordognes mynning; än större orsakas af de ofta återkommande öfversvämningarna. Den största inträffade 1875 och förstörde 7,000 hus, en del af Toulouse m. m. och orsakade en förlust af 85 mill. francs. -- 2. Haute-Garonne [åt-], departement i sydvästra Frankrike, bildadt till större delen af Gascogne, till en mindre del af Languedoc. 6,367 kvkm. 442,065 inv. (1906), 69 på 1 kvkm. Södra delen är ett på naturskönhet rikt bergland, som vid spanska gränsen höjer sig till snögränsen med toppar af 3,000--3,200 m.; därifrån sänker sig landet ned mot Garonnes dal, i hvilken flera sidodalar utmynna; n. ö. om denna omfattar dep. en kantsträcka af centralplatån. Jordbruket och vinodlingen äro högt utvecklade och lämna betydligt öfverskott till utförsel. Bergen innehålla järn, zink, bly, koppar och flera slags marmor; äfven stenkol förekommer. Antalet mineralkällor är mycket stort. Industrien omfattar hufvudsakligen bearbetning af järn och stål samt tillverkning af porslin, papper, väfnader och halmhattar. Dep. är deladt i 4 arrondissemang: Toulouse, Muret, S:t Gaudens och Villefranche-de-Lauraguais. Hufvudstad är Toulouse. J. F. N. Garonne-rasen [garå'n-], fr. race garonnaise, är en hufvudsakligen till dragarbete använd nötboskapsras i floden Garonnes dalgång inom franska dep. Lot et Garonne. Till färgen är rasen gulhvit, med ljusare eller mörkare schatteringar. H. F. Garouille [-ro'j], rotbarken af Quercus coccifera. Se Ekbark, sp. 81. Garp (fnisl. garpr), urspr. en oförfärad, stridsfärdig man, sedermera "morsk man", "öfversittare", var under medeltiden både i Sverige och Norge den vanliga benämningen på tyskar, särskildt brukligt såsom smädenamn på tyskar från hansestäderna. Ordet lefver kvar som första sammansättningsled i åtskilliga ortnamn, såsom Garpenberg, Garphyttan, Garpström. Äfven en feminin form af ordet, garpissa, brukades fordom. Garpenberg. 1. Socken i Kopparbergs län, Hedemora tingslag. 14,599 har. 2,867 inv. (1907). G. utgör ett regalt pastorat i Västerås stift, Hedemora kontrakt. -- 2. Landtegendom i nämnda socken, genom Garpenberg--Fors järnväg (17 km.) förenad med Fors station å Norra stambanan. Egendomen, som har ett vackert läge och en slottslik

Garpenbergs herrgård.

mangårdsbyggnad (se fig.), tillhör det 1890 bildade Garpenbergs aktiebolag, som eger Trollbo i Hedemora socken, Brattfors och Dormsjö bruk m. m. i Garpenbergs socken, Fors järnbruk och Östanfors sulfitfabrik m. m. i Folkärna socken, med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 1,354,400 kr. (1907), däraf 630,600 kr. för jordbruksfastighet, som har en areal af omkr. 9,000 har, däraf 8,000 har skog. Bolaget eger äfven större delen i Långviks järnmalmsgrufvor och Ryllshytte zink- och blygrufvor, Garpenbergs zink- och koppargrufvor äfvensom Ickorbottens järnmalmsfält i Ludvika socken. Om järntillverkningen se Fors. (Vid Dormsjö eger nu ingen tillverkning rum, liksom ej heller vid Brattfors, som förr haft stångjärnsverk.) Förste kände innehafvaren af G:s bruk var biskopen i Västerås, Israel Erlandsson Ängel (d. 1332). 1401 innehades egendomen af biskop Nic. Michael i Västerås och 1486 af en Lasse Bonde. Under början af 1500-talet tillhörde bruket kronan, och 1579--97 hade Johan III:s kammarherre Olof Knutsson "Garpenbergs bruk tillika med de andra bergverken i befattning". 1601 bearbetade Karl IX koppargrufvorna och vistades ofta på bruket. 1613 lämnades det i förläning åt Kristofer Steijern från Falun, 1620 öfvertogs det af åtskilliga tyskar och 1634 af handlanden i Stockholm Tomas Funck, hvilken 25 okt. 1639 fick öppet bref på eganderätten för sig och