efterkommande. Dessa innehade bruket till 1758. Från denna tid bytte egendomen ofta egare. 1758--73 synes Rikets ständers bank ha innehaft egendomen, som 1773 inköptes af K. G. Küsell och J. D. Wahrendorff; Küsells del öfvergick 1782 till bergsrådet S. von Stockenström, som uppbyggde sockenkyrkan och herrgården. Egendomen innehades 1852--57 af frih. K. G. Fleetwood samt medintressenter, 1857--62 af grossh. P. Kleman, 1862--67 af Högbo stål- och järnverksbolag, 1867--72 af brukspatron H. A. Cornelius samt Hofors och Hammarby bruksegare, 1872--80 af Avesta--G:s bolag och 1880--90 af Järnkontoret och Norrköpings ensk. bank. Koppargrufvorna i socknen i närheten af en sjö, Grufsjön, äro af hög ålder. De bearbetades länge af Garpenbergs bruks egare och antagas ha fått sitt namn efter Tomas Litlev Garp, som omtalas i Magnus Erikssons bref 19 febr. 1360. På slutet af 1400-talet tillhörde de kronan. Sedermera arbetades de med växlande vinst af enskilda och kronan, men 1634 öfvertogos de af T. Funck och drefvos sedan för hans familjs och öfriga egares af G. bruk räkning intill våra dagar. Under några årtionden har grufarbetet hvilat, men har nu återupptagits af det 1905 bildade aktiebolaget Garpenbergs zink- och koppargrufvor, som börjat en större grufbrytning samt anlagt kopparhytta m. m. Från 1637 till 1874 ha grufvorna lämnat 6,27 mill. kg. malm med ett värde af omkr. 8 mill. kr. Grufvorna ligga i gnejs, som närmast fyndigheten öfvergår till glimmerskiffer, strykande n. ö.--s. v. och fallande obetydligt åt s. ö. Malmen består af kopparkis, svafvelkis, något blyglans och zinkblände samt grå kopparmalm. G:s grufvor voro bland de första, vid hvilka sprängning med krut på allvar infördes (1724). Vid Ryllshytte grufvor, som urspr. brutits på hufvudsakligen järnmalm, brytas numera endast zinkmalm (export omkr. 15,000 ton årligen) och något kopparmalm. Ett anrikningsverk har anlagts för förädling af en del fattigare malmer. Garpenberg--Fors järnväg (sign. G. F. J), 10 km. lång och bredspårig (1,435 m.) samt tillhörig Garpenberg--Fors järnvägsaktiebolag, är belägen inom Kopparbergs län och ansluter till statsbanelinjen Stockholm--Storvik vid stationen Fors, 10 km. n. om Krylbo och 48 km. s. om Storvik. Järnvägen öppnades för godstrafik 9 febr. och för persontrafik 1 aug. 1905. Från Garpenberg utgår en 20 km. lång linbana till Långvik. Järnvägens bokförda byggnadskostnad inklusive rullande materiel uppgick 31 dec. 1906 till 660,000 kr. Styrelsen har sitt säte vid Garpenbergs bruk. Aktiekapitalet är 410,000 kr. Urspr. obligationslån 400,000 kr. A. d'A. Garpe-slott, ruiner i V. Hargs socken i Östergötlands län, på en holme (numera, sedan sjön 1865 aftappades, en halfö) i Kilarpsjön. Tornet, invändigt omkr. 10,7 m. djupt i n. v., omkr. 9 m. i tvärmått, är af gråsten. Utvändigt är muren, på somliga ställen tydlig, ehuru utfallen, omkr. 7 m. hög. Af det egentliga slottet synes nu endast en trädbevuxen kulle, omgifven af en uppgrundad graf och därutanför en vall, rasad och öfvervuxen. Detta slott kallas i medeltidshandlingar Svaneholm, hvilket anlades af Magnus Eriksson och belägrades samt intogs 1364 af Albrekts trupper, hvarefter det ej vidare omtalas. Benämningen G. antyder, att tyskarna behållit slottet och att det kunnat af dem bebos (se Garp). B. S.* Garphyttan, kronopark i Örebro och Edsbergs härad, Askersunds revir, Örebro län, bildades jämlikt k. br. 18 april 1902 genom inköp från Garphytte bruk för 280,000 kronor. Areal 5,302 har. G. gränsar till kronoparken Tysslingen. G. Sch. Garpissa. Se G a r p. Garrat, tekn. Se B a b l a h. Garrett. Se Fa w c et t, Henry, sp. 1467. Garre'tt, Joäo Baptist a. Se Almeida-Garrett. Garrick [gä'rik], David, engelsk skådespelare, f. 19 febr. 1717 i Herefordshire, d. 20 jan. 1779 i London, var i ungdomen juris studerande och därefter en tid vinhandlare, men uppträdde 1741 i Ipswich på scenen under ett antaget namn, for sedan omkring med ett resande teatersällskap och kom 1741 till London, hvarest han på en mindre scen väckte ofantligt uppseende genom sin framställning i af Rikard III. Han var l 1742-45 anställd vid Drury-lane-teatern, därefter ett år i Dublin och ett år vid Coventgarden-teatern i London samt verkade 1747 -76 som artistisk direktör och förste skådespelare vid Drury-lane-teatern, som han själf i förening med Lacy inköpt, och där han samlade omkring sig en duglig trupp. Hans stora förtjänst som teaterledare var, att han framförde Shaksperes dramer i renad gestalt, ehuru i viss mån bearbetade efter tidens smak. Vid sin död efterlämnade han en förmögenhet af omkr. 140,000 pd st. (omkr. 21/? mill. kr.), och hans lik bisattes vid foten af Shaksperes monument i Westminster abbey. - G. var en af världens störste skådespelare. Han var liten till växten, men väl byggd samt hade svarta, lifliga ögon och en särdeles välljudande, på växlingar rik stämma. Alla sina rörelser och miner kunde han behärska fullkomligt samt var därför i stånd att återgifva de mest olika karaktärer. Den dittills rådande deklamatoriska förkonstlingen dref han på flykten genom sitt spels natur och passionerade liffullhet. Företrädesvis var han en mästare i att framställa roller ur Shakspere: Macbeth, Hamlet, Rikard III, Lear m. fl. G. var äfven författare. Af hans 27 lustspel ha några (The lying valet, Miss in her teens, High li/e below stairs och The clan-destine marriage) ända till våra dagar bibehållit sig på scenen. Hans Dramatic w s utgåfvos 1768 (3:e uppl. 1798). 1785 utgafs UL titeln Poetical works en samling af hans prologer och lyriska dikter, bland hvilka flera epigram och tillfällighetspoem framstå. Hans brefväxling utgafs, i 2 bd, 1831-32. Jfr biografier öfver G. af Fitzgerald (2 bd, 1868), Knight (1894) och mrs. Parsons (1906) samt Gaehde, "David G. als Shakspearedarsteller" (1904). - G. var sedan 1749 gift med Eva Maria Veigel (f. 1724, d. 1822), som under namnet V i öl ett e var en på sin tid ryktbar dansös. (E- F-1.>