tagelser af människolifvet, hvilka han framställde i en för hans samtida tilltalande form. G. var äfven en ypperlig öfversättare (delvis bearbetare) af åtskilliga engelska, latinska och grekiska arbeten. Jfr Manso, "Garve nach seinein schriftstellerischen charakter" (1799), och Schelle, "Briefe über Garves schriften und philosophie" (1800). <S-e.)

Garve, Karl Bernhard, tysk psalmdiktare, f. 1763 i Jeinsen vid Hannover, d. 1841 i Herrnhut, tillhörde den herrnhutiska riktningen och verkade först som lärare vid pedagogien i Niesky, därefter som predikant vid brödraförsamlingarna i Neusalz a. O. och Herrnhut. G., som mottog sina litterära impulser från Klopstock, anses på goda grunder vara den mest betydande psalmförfattaren inom sitt kyrkosamfund, och hans sånger äro fria från det sjukligt känslosamma maner, som vidlådde den äldre zinzendorfska skolans religiösa diktning. Under ett grundligt studium af klassisk och modern poesi hade han odlat sin smak, och hans psalmer utmärka sig för en ädel och fulländad form, på samma gång de präglas af innerlighet och kraft. Många af dem ha också införlifvats med lutherska kyrkans sångskatt; så äro t. ex. nio upptagna i den nuv. schlesiska psalmboken, bland dem en passions-, en påsk- och en pingsthymn, alla af framstående värde. E. N. S-g. Garwhal. Se Garhwal. Garz, stad i södra delen af Rügen, preussiska reg.-omr. Stralsund. Omkr. 2,000 inv. I närheten rester af vendiska borgen Charenza, de forne Eugenfurstarnas säte, som 1168 jämte det berömda gudahuset förstördes af Valdemar I. Gas. 1. Fys., ett ämne, som utmärkes däraf, att det i motsats till fasta och flytande kroppar saknar bestämd volym. En gas utfyller fullständigt ett kärl af hvilken form och storlek som helst, i hvilket den inneslutes, och utöfvar i följd af sin sträfvan efter utvidgning ett tryck mot kärlets väggar. Med gaser i trängre bemärkelse menar man sådana ämnen, som vid vanlig rumstemperatur förmå uppbära ett tryck af l atmosfär eller däröfver, utan att kondenseras till vätskor, såsom väte, syre, kväfve, kolsyra etc.; ämnen, som under vanliga förhållanden ha fast eller flytande form, kunna vid lågt eget tryck eller hög temperatur existera i gasform och benämnas då ångor, t. ex. vatten-, alkohol-, eterånga. Förr afskildes bland gaser i trängre bemärkelse de permanenta, till hvilka räknades de, som man icke förmått bringa i flytande form. I den mån starkare tryck och afkylning kunde åstadkommas, lyckades man kondensera allt flera gaser, ochvf. n. (1908) återstår endast helium (jfr Kondensation). - Om volymen v af en afspärrad gas förändras, så ändras i följd däraf gasens tryck p; hålles temperaturen konstant, uttryckes sambandet mellan tryck och volym genom ekvationen pv = p₀ v₀ (1), där p₀ och v₀ äro utgångsvärdena på resp. tryck och volym. Denna lag framställdes 1662 af engelsmannen Robert Boyle och 17 år senare af fransmannen E. Mariotte samt kallas efter dem vanligen Boyle-Mariottes lag. Om äfven temperaturen af gasmassan förändras, lyder gasen Gay-Lussacs lag (1802), uttryckt genom ekvationen pv = p0 v0 T/T0, (2), där T och T0 ange absoluta temperaturen (antalet Celsiusgrader ökadt med 273). Likheterna (1) och (2) gälla fullkomligt strängt endast för ideala gaser, de i verkligheten existerande visa afvikelser, som dock äro ganska obetydliga, så länge gaserna icke närma sig kondensation. Tillsammans med Avogadros lag (se d. o.) utgöra dessa två de egentliga gaslagarna. Alla tre sammanfattas i formeln pv = 0,0818 (m/M) T, (3), där m betyder mängden i gram af den gas, hvars tillståndsförändringar betraktas, p trycket i atmosfärer, v volymen i liter, M gasens molekylarvikt och T absoluta temperaturen. En grammolckyl (m = M) af en gas hvilken som helst upptar sålunda vid 0°C. och l atmosfärs tryck volymen 22,32 liter. - Specifika vikten af en gas, gastätheten, anges vanligen i förhållande till luft af samma temperatur och tryck; l liter luft väger vid 0° C. och l atmosfärs tryck 1,293 gr. - Om två kärl, innehållande olika gaser, sättas i inbördes förbindelse, så diffundera gaserna in i hvarandra, tills de äro likformigt blandade. För en gasblandning gäller Daltons lag (1802), att det tryck en viss gas utöfvar är oberoende af om gasen ensam fyller kärlet eller om den är blandad med andra gaser; häraf följer, att det totala trycket på kärlets väggar är lika med summan al de i blandningen ingående gasernas resp. partialtryck. En gas i beröring med en vätska löses eller absorberas i denna till en större eller mindre mängd (jfr Absorptionskoefficient). För absorptionen gäller Henrys lag (1803), enligt hvilken den i vätskan lösta mängden växer proportionellt mot trycket af gasen ofvanför vätskan. Både Daltons och Henrys lagar gälla i likhet med öfriga gaslagar icke absolut strängt. Angående gasers förtätning på ytan af fasta kroppar se Adsorption. - En formel, som afser att framställa sambandet mellan tryck, volym och temperatur fullständigare än ekvationen (3), är van der Waals' ekvation: (p-h ^) (v - V^RT; konstanten R är lika med koefficienten till T i formel (3), a och b äro för gasen karakteristiska konstanter. Tilläggstermen a/v2 kan anses beteckna en attraktionskraft mellan gasmolekylerna; förefintligheten af en dylik ådagalägges genom försök af Joule och W. Thomson (1852), som visade, att en gas afkyles vid utvidgning, äfven när denna sker utan förrättande af yttre arbete. På denna afkylning baseras de moderna metoderna för framställning af flytande luft (se d. o.). Vänder Waals' ekvation kan användas äfven på gasers kondensation. öfver en viss temperatur, den kritiska temperaturen, kan ett ämne icke bringas i