785 Gasometer-Gass 786 mineralolja (gasolja och fotogen) och 1/3-1/5 rofolja. Jfr Gasberedningsolja. G. H. H. Gasometer, behållare iör uppsamling och förvaring af gaser, förekommer dels som laboratorieapparat (t. ex. Pepys gasometer), dels som s. k. gasklocka för olika praktiska ändamål. (Se Acetylengasverk och Lysgas.) G. H-r. Gaspár, Enrique, spansk dramatiker, f. 1842 i Valencia, d. 1892, skref redan vid fjorton års ålder en "juquete" Un miope sin quevedos, som följdes af Candidito och Pobres mujeres!, med bifall uppförda i Valencia. G. ingick därefter på konsulatbanan, men utöfvade tillika flitigt dramatiskt författarskap, som bryter med de konventionella formerna. G. är realist, hans satir är skarp, hans dialog flytande och elegant, och hans behandling af sociala frågor påminner om Zola. Af G:s till ett fyrtiotal uppgående dramer, de flesta på vers, förtjäna nämnas La escala del matrimonio, El piano parlante, Moneda corriente, El estómago, Lola, Cuestión de forma, Las sábanas del cura, El oso proscripto, Atila, Las circunstancias (1867), La levita, Don Ramón y el Señor Ramón (1868), Amor y arte, La lengua (1882), Las personas decentes (1890), La huelga de hijos, La casa de baños (1893), La rebaja del tio Paco och La eterna cuestión (1895). G. skref äfven romaner: Un problema, Pasiones politicas; estetik: Cómo sehacen las obras dramaticas, Los versos en el teatro och Versos y prosa. Om G:s plats inom det moderna spanska dramat se A. Hillman, "Om modern spansk dramatik" (i "Ord och bild", 1905). Ad. H-n. Gaspar, Jean Marie, belgisk skulptör, f. 1804, väckte mycken uppmärksamhet på världsutställningen i Paris 1889 med gruppen Enleveringen (två krigare, som bortföra en kvinna). Bland hans öfriga arbeten märkas Indian till häst, Tigrinna, Lejon, Panter (de tre sistnämnda i botaniska trädgården i Bruxelles) samt flickgruppen "Adolescentes". G-g N. Gaspari, Adam Christian, tysk geograf, f. 1752, d. 1830 såsom professor i geografi och statistik vid universitetet i Königsberg. De mest bekanta af hans många läro- och handböcker i geografi äro Lehrbuch der erdbeschreibung (1792-93; många uppl.) och Vollständiges handbuch der neite-sten erdbeschreibung (1797-1802; ny uppl. 1819-26, utg. af G. Hassel, Cannabich m. fl.). G. beredde marken för de geografiska studiernas blomstring i Tyskland. (Wbg.) Gasparin [-rä']. 1. Agénor Etienne, grefve de G., fransk skriftställare, f. 1810, d. 1871 i Geneve, blef 1836 expeditionschef i inrikesministeriet och var 1842-46 medlem af deputeradekammaren. Han ifrade för negrernas emancipation och sökte, själf ifrig protestant, af alla krafter främja en fri utöfning af den protestantiska kulten, verkade för kyrkans skiljande från staten och bidrog till bildandet af L'union des églises évangéliques de France. Bland hans arbeten märkas Intéréts généraux du protestantisme francais (1843), Christianisme et paganisme (1846; "Christendom och hedendom etc.", 1857), Le bonheur (1859; 6:e uppl. 1874), Les Ëtats-unis en 1861 (1861; 2:a uppl. 1862), La famille, ses devoirs, ses joies et ses douleurs (3 uppl. 1865; "Familjen, dess plikter, fröjder och sorger", 1872-74), La liberté morale (1868), La France, nos fautes, nos périls, notre avenir (1872; ny uppl. 1881), hvari han sökte bidraga till franska folkets själfuppfostran efter krigsolyckorna. Se arbeten öfver G. af Naville (1871)" och Borel (2:a uppl. 1879). 2. Catherine Valérie Boissier, grefvinna de G., den föregåendes maka, fransk skriftställarinna, f. 1813 i Geneve, d. där 1894, författade flera politiska, sociala och filosofiska arbeten, i hvilka hon särskildt uppträdde som en afgjord motståndare till de religiösa och sociala förvillelser, till hvilka några sekter gjort sig skyldiga. Le mariage au point de vue chrétien (1842) och Il y a des pauvres à Paris et ailleurs (1846) belönades af Franska akad. med montyonska priset. Bland hennes öfriga arbeten märkas Un livre pour les femmes mariées (1845), Journal d'un voyage au Levant (1849; 2:a uppl. 1850), Quelques défauts des chrétiens d'aujourd'hui (1853; 2:a uppl. 1854), Des corporations monastiques au sein du protestantisme (1855), Les horizons prochains (1858) och Les horizons célestes (1859, båda i många uppl., "Guds himmel, eller odödlighet, återseende och evig kärlek", 1868). Gasparīni, Francesco, italiensk tonsättare, f. 1668 nära Lucca, d. 1737 i Rom såsom kapellmästare vid Lateranen, var elev af Corelli och vann mycket anseende som kompositör af bl. a. 50 operor jämte åtskillig kyrkomusik samt genom sin generalbasskola L'armonico pratico al cembalo (1683; 7:e uppl. 1802), som nyttjades i Italien ännu i midten af 1800-talet. Bland hans lärjungar märkes Benedetto Marcello. E. F-t. Gasparis, Annibale de, italiensk astronom, f. 1819, d. 1892, blef 1840 anställd vid observa-toriet i Neapel och 1864 direktor för detsamma. Han utförde en mängd arbeten, dels inom den rena matematiken, dels inom astronomien. Särskildt bekant är G. genom sina upptäckter af ett flertal småplaneter. B-d. Ga'sparo da Salõ [salå'], italiensk musikinstrumentmakare, f. omkr. 1542 i Salõ vid Gardasjön, d. 1609 i Brescia, förfärdigade där utmärkta violainstrument af olika arter. Gaspé [gaspei'], halfö i brittiska Nord-Amerika, prov. Quebec, mellan S:t Lawrence-flodens mynning och Bay des chaleurs. G. bildar ett särskildt distrikt, 11,600 kvkm. 27,680 inv. (1901), mest franska kanadensare. Halfön är ett 460 m. högt taffeliand med sträft klimat, föga odladt och ej ännu genomforskadt. Fiske och trävaruhandel äro hufvud-näringar. Den viktigaste orten är Douglastown vid inloppet till Gaspé bay. J. F. N. Gasq, Paul Jean Baptiste, fransk skulptör, f. 1860 i Dijon, vann Rompriset 1890, har utfört flera monumentala verk: statyerna Medea och Orfeus (1894), reliefen Eero och Leander (1896, Luxembourg), Källan (utst. 1900), Äran och Smärtan (för Carnots monument i Dijon), porträttbyster m. m. Han utställde 1907 delar af en figurrik fontän, beställd af staden Reims och framställande Champagnes olika näringsgrenar. G-g N. Gasreningsmassa. Se Lysgas. Gasreto'rt, tekn., destillationskärl för lysgas-beredning af stenkol. Se Lysgas. Gass, Friedrich Wilhelm Joachim Heinrich, tysk teolog, son till den Schleiermacher