791 Gastaider-Gastrektasi 792 Gastaider (af gotiskt gastaldan, förvärfva, besitta), langobar diska ämbetsmän. Se Langobarder. Gastaldi (C a s t a l d i), J a c o p o 1. Giacomo, italiensk kartograf på 1500-talet, f. i Villafranca i Piemont, uppehöll sig för det mesta i Venezia, där de flesta af hans kartor äro utgifna. En ej fullständig uppräkning af hans kartarbeten finnes i "Notizie di Jacopo G., cartografo Piemontese del sec. XVI", af Barone Manno och Gav. Vinc. Promis (i "Atti della K. Accademia dellescienzedi Torino", Tol. 16, 1881). De ingå bl. a. i Lafreris atlas och i Ortelius' "Theatrum orbis terrarum" (1570) och kopierades af flera följande kartutgifvare. Nordenskiöld i sin "Facsimile-atlas" betecknar G. som banbrytare för den nya tiden inom kartografien. Gaste, Armand, fransk litteraturhistoriker, f. 1833, d. 1902, var sedan 1884 professor i fransk litteratur vid universitetet i Caen och sysslade förnämligast med vaudevirens uppkomst samt Olivier Basselin och Jean Le Houx. Gastein [gasta'jn], romantisk dal i österrikiska kronlandet Salzburg, på norra sidan af Hohe Tauern och genomfluten af Ache (ett tillflöde till Salzach), som där bildar flera vattenfall. Den sträcker sig från foten af Ankogel (3,263 m.) i Hohe Tauern, först i nordvästlig, sedan i nordlig riktning ned till Salzachs dal, 45 km. i längd. 4,440 inv. (1900). Mest bekanta bland dalens 21 orter äro köpingen Wildbad-Gastein (med vattenfallet). Ho f -G., 869 m. ö. h., och Wildbad-G., 1,046 m. ö. h., 8 km. s. om det förra. Wildbad-G. (se fig.) är en af Österrikes förnämsta badorter, hvars källor voro bekanta redan i äldsta tider, men som kommo i allmännare bruk först på 1400-talet. Nu besökas de årligen af omkr. 8-9 tusen kurgäster. Vattnet, som har en temperatur af 26-49° C., nyttjas, mest till bad, mot kroniska nervsjukdomar, allmän svaghet, gikt och reumatism m. m. Oaktadt källorna i G. innehålla så obetydligt fasta beståndsdelar, ha under århundraden verkningarna af dess bad varit underbara, hvilket man förgäfves på vetenskaplig väg sökt förklara. Först på senaste tid har det konstaterats, att af alla hittills undersökta mineralvatten dessa källor ha den största iakttagna radioaktiviteten. Denna omständighet skulle kunna förklara deras verkningar. Genom dalen går en järnväg från Schwarzach vid Salzach i en 8,470 m. lång tunnel till Sachsenburg vid Drava i Kärnten. I Wildbad-G. afslöts 14 aug. 1865 en konvention mellan Österrike och Preussen, enligt hvilken hertigdömet Schleswig ställdes under preussisk förvaltning och Holstein under österrikisk, under det Lauenburg mot en ersättning af 2,5 mill. rigsbanksdaler (5 mill. kr.) förenades med Preussen. (Ln. J. F. N.) Gäster, lat., magsäck. Se Mage. Gastera (ty. gasüren, af gast, gäst), gästa, gifva gästroller 1. gästspel (brukas om skådespelare). Gasteracantha, zool. Se Taggspindlar. Gasteromycëtes (af grek. gäster, mage, och myf-kes, svamp), Gasteromyce'ter, Buksvampar, bot., bilda en särskild klass inom Basidiomy-cetes (se d. o.), en afdelning af svamparnas klass. De skiljas från Hymenomycetes däri, att de fertila delarna äro inneslutna inom fruktkroppen. De äro alla saprofyter. Fruktkroppen består af ett fastare hölje, peridiet, och de inre lösare delarna, g le b a ii, som innehåller talrika kamrar eller gångar, klädda af hymeniet. Hos afd. Phallineæ består gleban af ett fertilt parti, som uppbäres eller delvis omslutes af ett sterilt sådant, receptaklet. De viktigaste hithörande familjerna äro Phallaceæ, Clathraceæ, Hymenogastraceæ, Lycoperdaceæ, Ni-dulariaceæ och Sclerodermataceæ. Gasteromyceterna höra i synnerhet hemma i varmare trakter, där många former af egendomligt utseende äro anträffade. G. L-m. Gastero'steus, zool. Se Spiggsläktet. Gasteru'ption, zool. Se E v an ii d æ. Gastine'l, Leon Gustave Cyprien, fransk tonsättare, f. 1823, elev af Halévy vid Paris-konservatoriet, erhöll 1846 stora Bom-priset och har företrädesvis komponerat större kör- och orkesterverk: 3 mässor, 4 oratorier, 2 symfonier, mycken kammarmusik m. m., men äfven skrifvit komiska operor, af hvilka 4 uppförts. E. F-t. Gasto'ldi, Giovanni Giacomo, italiensk tonsättare, f. 1556, d. 1622, kyrkokapellmästare i Mantua, efterlämnade en stor mängd kyrkliga och världsliga kompositioner, bland hvilka särskildt Balletti da cantare. sonare e ballare (1591) voro omtyckta; de utgåfvos länge i nya upplagor och sjungas ännu. E. F-t. Gaston [-stå7]. 1. Stiftare af Antonius-orden (se d. o.). - 2. Grefvar af Foix (se d. o.). - 3. G. d'Orléans. Se Or le ans. Gasto rnis Edw., paleont., en i Frankrikes tertiär (vid Meudon och Keims) funnen jättefågel, förmodligen besläktad med Rallidæ eller Anseridæ. G. Edwardsi Lam. hade starkare utvecklade vingar än strutsen; vingarna användes förmodligen vid simningen. A. Hng. Gastræa-teorien, zool. Se H æ ek el. Gastralgi (af grek. gäster, mage, och a'lgosr smärta), med., smärta i maggropen. Jfr K a r-d i al g i. F. B.» Gastrektasi (af grek. gäster, mage, och e'ktasis, utvidgning), med., utvidgning af magsäcken. F. B.*