Gastrisk feber (af grek. gaster, mage), med., kallades förr en mängd olika sjukdomstillstånd, i hvilka feber och gastriska rubbningar spelade en framstående roll. Den moderna diagnostiken har emellertid till den grad detaljerat det gamla begreppet "gastrisk feber", att numera knappast någonting återstår af den gastriska febern. Så har man funnit, att somliga gastriska febrar voro endast lindrigare former ("abortivformer") af tyfoidfeber, att andra voro remittenta former af frossa och andra åter endast symtom af lokala inflammationsprocesser, till följd hvaraf den egentliga "gastriska febern" endast skulle vara detsamma som en gastritis (akut magkatarr). F. B.* Gastritis (af grek. gäster, mage), inflammation i magsäcken. Se vidare Magsjukdomar. F. B. Gastrocnemius, lat. (af grek. gaster, mage, och kneme, vad), anat., den muskel, som bildar den mest framstående delen af vaden (a). Denna muskels membranösa sena förenar sig med senan till en på djupa sidan af gastrocnemius befintlig muskel, soleus (6), till bildandet af kroppens starkaste och tjockaste sena, akillessenan (c), hvilken fäster sig på hälbenets bakåt riktade utskott. E. Hgn. Gastrodyni (af grek. gäster, mage, och odyne, smärta). Jfr G a s t r a l g i och K a r d i a l g i. Gastroenteritis (af grek. gäster, mage, och e'nteron, tarm), med., inflammation af magsäck och tunntarmar. F. B. (I. H.) Gastrohysterotomi (af grek. gäster, mage, hystëra, lifmoder, och tomë, snitt), kir., öppnande af lifrnodern genom buksnitt. Se Kejsarsnitt. Bvn. Gastromalaci (af grek. gäster, mage, och mala-ki'a, uppmjukning), med., en uppmjukning af magsäckens vägg, som kommer till stånd efter döden; den fortfarande verksamma magsaften angriper den döda väfnaden (själfdigestion). G- F-r. Gastromycetes, bot. Se G a s t e r o m y c e t e s. Gastronom [-nåin; af grek. gäster, mage, och no'mos, lag], grundlig kännare af den finare matlagningen ; läckermun. - Gastronomi, konsten att bedöma läckra rätter; den högre kokkonsten. - Gastronomisk, som hör till den högre kokkonsten; kräsen. Gastropacha quercus, zool. Se Ekspinnare. Gastrophilus equi. Se Häststynget. Gastropoda (af grek. gäster, buk," och püs, fot), zool. Se Blötdjur, sp. 825. Gastrorrhagi (af grek. gäster, mage, och regny-nai, brista), med., blödning från magen, som ofta ger sig till känna som blodkräkning (se d. o.). F. B. (L H.) Gastrosofl (af grek. gäster, mage, och sofi'a, vishet), sammanfattningen af de regler, som människan Gastrocnemius. bör följa för att kunna utan skada njuta bordets nöjen. En kodex på detta område är Brillat-Savarins arbete "Physiologie du goüt" (1825, flera uppl.). Gastrotomi (af grek. gäster, mage, och tomë, snitt), kir., en operation, bestående däri, att man utifrån, efter att ha delat bukens betäckningar, uppsöker och öppnar själfva magsäcken, ventrikeln. Operationen kan ske på en gång eller i två omgångar. I det senare fallet öppnar man först betäckningarna, bukhinnan inbegripen, och fäster därefter en del af magsäcken, oöppnad, i såret. Sedan sammanväxningen kommit till stånd, öppnas magsäcken. Ändamålet med operationen är antingen att utskaffa främmande nedsväljda kroppar, hvilka till följd af sin storlek och form ej kunna komma vidare, utan hota att borra hål i magsäcken (i detta fall hopfästes såret, så snart den främmande kroppen blifvit utdragen), eller ock att leda en kanal in till magen för att på denna väg nära en patient, hvars matstrupe ej genomsläpper några födoämnen (vanligast af kräfta). Operationens resultat ha visat sig vara rätt goda, då den företagits af det förstnämnda skälet, men i allmänhet bedröfliga i den senare kategorien. På sista tiden har man gått ända därhän att, för kräfta i magsäcken, borttaga stora stycken af densamma. Många patienter ha öfverlefvat själfva operationen, men recidiv af kräftan har hittills inträffat i flertalet fall, där patienten lefvat tillräckligt länge. Således har man visserligen vunnit en relativ förbättring och en förlängning af de sjukes lif, men ett radikalt botande har sällan ernåtts. Rsr.* Ga'strulastadiet, zool. Se G æ l e n t e r a t a, sp. 482. Gastrus equi. Se Häststynget. Gastäthet, fys. Se _Gas. Gasutbyte, fysiol., en fysiologisk process i lungan, är föremål för två olika uppfattningar. Enligt den ena, för hvilken Pflüger kan ställas som representant, är transporten af syre från lungblåsorna till blodet och af kolsyra i motsatt riktning beroende endast af de resp. gasernas partialtryck i lungluften och blodet (blodgaserna). Lungväfnaden själf är ett in-different medium, genom hvilket gaserna diffundera. Den danske fysiologen Chr. Bohr har gentemot denna uppfattning anfört en del iakttagelser, häntydande på, att gasutbytet i lungan kan försiggå i långt större omfattning, än hvad som motsvarar en enkel diffusionsprocess. Han har vidare visat, att de syre-och kolsyremängder, som upptagas, resp. afgifvas, af lungorna, äro större än de mängder af de ifrågavarande gaserna, som samtidigt med blodet transporteras från, resp. till, lungorna. En förbrukning af syre och en produktion af kolsyra måste således antagas ega rum i lungväfnaden. Processen i lungan kan i vissa afscenden jämställas med den sekretion af syrgas, som förekommer i simblåsan hos fiskar, en process, som Bohr visat stå under nervsystemets inflytande. Jfr Andning. J- E. J-n. Gasvakuol, bot. Se Vakuol. Gasvatten l. Ammoniakvatten, de vattenlika produkter, som vid torrdestillation af stenkol erhållas vid gasens rening. En del afskiljes genom kondensation, resten genom uttvättning med vatten (se Lysgas). Gasvattnet består till största delen af kolsyrad ammoniak och svafveiammonium, vidare