tiosvafvelsyrad ammoniak, klorammonium, svafvelsyrad ammoniak, rhodanammonium, ferrocyanammonium samt något fenol och pyridin etc. Ammoniakhalten är vanligen 1-3 proc. Gasvattnet är en af de viktigaste biprodukterna vid gas- och koksverk och förarbetas genom destillation med kalk antingen till koncentreradt ammoniakvatten (20-25 proc. ammoniak) eller också direkt till svafvelsyrad ammoniak, salmiak, kaustik ammoniak eller flytande ammoniak (se d. o.). -- Ammoniakhaltiga kondensations- och tvättvatten erhållas äfven vid torrdestillation af brunkol, torf och bituminösa skiffrar samt vid framställning af mondgas (se d. o.). G. H. H. Gasvulkan, geol., populär, men kanske mindre exakt benämning på den utströmning af vattenånga eller andra, vanligen upphettade gaser, som eger rum i sprickor och rämnor i krateröppningarna eller på sluttningarna af vulkaner, hvilka för öfrigt befinna sig i hvila. Rättare vore måhända att benämna denna yttring af vulkanisk verksamhet eller platsen för densamma vulkanisk gaskälla. Ofta visa sig de utströmmande gaserna som små ljusa rökhvirflar eller rökmoln öfver de ställen, där de framtränga; sällan är deras massa tillräckligt stor att bilda någon på längre afstånd synlig, större s. k. rökpelare. Alltefter gasernas beskaffenhet erhålla gasvulkanerna olika namn, nämligen solfatarer (svafvelväte, svafvelångor och svafvelsyrlighet), mofetter (kolsyra) eller fumaroler (hufvudsakligast vattenångor). Till det första slaget höra solfataren vid Pozzuoli nära Neapel, ön Volcano, en af de Lipariska öarna, och vulkanen S:t Vincent i Västindien; till det andra den s. k. Hundgrottan vid Neapel och "Döds-dalen" på Java. Mycket bekanta och delvis använda som kurmedel äro fumarolerna vid Monte Tabor på ön Ischia. Fumaroler uppstå stundom på ännu glödsmälta lavaströmmar från i utbrott varande vulkaner därigenom, att i lavan fördelad vattengas, med högt tryck, samlar sig och, för att bereda sig utlopp, ställvis spränger den stelnade lavaytan. Jfr Vulkan och Gaskälla. E. E. Gasväliugn, metall. Se Blåsmaskin och Vällning. Gaszynski [gasy'nski], Konstantynj, polsk skald, f. 1809, d. 1866, deltog i polska revolutionen 1831 och flydde sedermera till Frankrike. Som poet tillhörde han i början den klassiska stilriktningen, men öfvergick snart till visdiktning i folklig tonart. Hans första diktsamling, Piesni pielgrzyma polskiego (Den polske pilgrimens sånger) utkom 1833; därpå följde Poczye (1844), Sielanka mlodosci (Ungdomsidyll, 1855), hans populäraste samling, Pro publico bono (1858) och Kilka piesni dla kraju (Några sånger för fosterlandet, 1864). G. öfversatte på franska åtskilliga dikter af ungdomsvännen Krasinski. G:s samlade dikter (i urval) utkommo i "Biblioteka pisarzy polskich" (Leipzig 1868, 1874). A-d J. Gat, en af filistéernas fem furstestäder, i den bibliska historien bekant såsom Goliats hem. Staden eröfrades af David, befästes af Rehabeam, intogs af syriern Hasael, men återeröfrades af Usia, som förstörde den. Dess plats förlägges till det nuv. Dikrin. (E. S-e.) Gata, fordom namn på en skog i Uppsala län, Åsunda härad, mellan Östensbro och Tillinge. Mellan konungarna Magnus Eriksson och Håkan å ena sidan samt Albrekt å den andra stod där i mars 1365 ett slag, i hvilket Magnus blef tillfångatagen. Slaget benämnes vanligen efter den närbelägna staden Enköping. Gáta. 1. Sierra de G., bergskedja på gränsen mellan spanska prov. Cáceres och Salamanca, utgörande en västlig fortsättning af Sierra de Gredos, börjar vid Alagons källor under namnet Peña Gudina, heter längre västerut, där den innesluter Las Batuecas' och Las Hurdes' dalar, Peña de Francia (öfver 1,700 m.) och får vid sistnämnda dalgrupp namnet Sierra de G. I Portugal, där den utbreder sig till en platå, kallas den Serra das Mesas (1,145 m.) och förenar sig med Serra da Estrella. Sierra de G. är rik på källor, och dess dalar äro i allmänhet välodlade. Högsta punkten är Cerro Jalama, nära Portugals gräns (2,300 m.). -- 2. Cabo de G., udde på Spaniens södra kust, prov. Almeria; den därifrån mot n. ö. längs kusten strykande bergskedjan kallas Sierra del Cabo de G. Gatehus kallas i Skåne en vid bygata belägen bebyggd jordlägenhet, som, utan att vara i mantal satt, likväl blifvit själfständigt skattlagd och fått eget nummer. Skulle byggnaderna ej längre finnas i behåll, fortfar dock lägenheten att i kameralt afseende vara gatehus. -- Gatehusman, den som innehar och brukar ett gatchus. Benämningen var införd i äldre bevillningsstadgar och betecknade en med torpare likställd person. Kbg. Gates [gei'ts], Horatio, amerikansk general, f. 1728 i Maldon i Essex, England, d. 1806 i New York, inträdde vid unga år i engelsk krigstjänst, åtföljde 1755 general Braddock på dennes olyckliga expedition mot franska nybyggena vid Ohio (hvarvid han blef svårt sårad) samt tog del i expeditionen mot Martinique (1762). Vid utbrottet af nordamerikanska frihetskriget, 1775. utnämndes G., som i engelsk tjänst nått majors grad och nu lefde som godsegare i Virginia, af kongressen till generaladjutant och brigadgeneral. Han erhöll befälet öfver den armé, som skulle från staten New York infalla i Canada, men underordnades, när detta företag befanns omöjligt, general Schuyler, från hvilkens öfverbefäl han i aug. 1777 lyckades frigöra sig. Den stora framgång han kort därefter vann genom engelske generalen Burgoynes nödtvungna kapitulation vid Saratoga (17 okt. s. å.) torde emellertid väsentligen böra tillskrifvas Schuylers skickliga manövrer och general B. Arnolds tapperhet. G. fick emellertid äran däraf och invecklade sig kort därpå (1778), drifven af äregirighet, i fula intriger med syfte att förmå den af honom alltid med småsint afund behandlade Washington att nedlägga högsta befälet, som G. sedan hoppades för egen del erhålla. Intrigen misslyckades, och G. drog sig för ett par år tillbaka till sitt gods. 1780 sändes han till Syd-Carolina mot lord Cornwallis, men blef af denne i grund slagen vid Camden (16 aug. s. å.). Han återkallades därpå och ställdes inför krigsrätt, men frikändes 1782. V. S-g. Gateshead [gei'ts-hed], stad och sedan 1888 eget grefskap (12,7 kvkm.) i England, förr tillhörande grefsk. Durham, vid Tyne, midtemot Newcastle, med hvilket det är förenadt genom tre broar, bl. a. den 461 m. långa High Levelbron. 123,191 inv. (1906). G. har stora järnverk, maskinverkstäder,