Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gastalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gathy, Auguste, belgisk
musikskriftställare, f. 1800 i Liége, d. 1858 i
Paris, var först bokhandlare i Hamburg, 1828-30
elev af Schneider i Dessau och lefde 1830-41
i Hamburg såsom redaktör för "Musikalisches
conversationsblatt". 1841 flyttade han till
Paris. Hans Musikalisches conversationslexikon
(1835; 3:e uppl. 1871) har i gedigenhet ej
blifvit öfverträffadt af något lexikografiskt
arbete med samma inskränkta omfång. A.L.*
Gatien-Arnoult, Adolphe
Felix, fransk vetenskapsman, politiker,
f. 1800, d. 1886, blef 1830 professor i
filosofi vid fakulteten i Toulouse. Vid
februarirevolutionen 1848 var han mär
i Toulouse och blef s. å. deputerad i
konstituerande församlingen. 1871-76 var han
led. af nationalförsamlingen, där han tillhörde
republikanska vänstern. Bland hans skrifter
märkas Le programme d’un cours complet de
philosophie (1834) och Victor Cousin, l’école
éclectique et l’avenir de la philosophie
francaise (1867).
Gatinais, gammalt franskt landskap,
deladt i G. francais, med hufvudstaden
Nemours, tillhörigt Isle de France, och
G. orléannais med hufvudstaden Montargis,
tillhörigt Orléannais. Det förra ingår
i dep. Seine-et-Marne, det senare i
dep. Loiret, Yonne och Nièvre. G. hörde
under medeltiden till grefsk. Anjou och
indrogs till kronan i slutet af 11 :e årh.
(J. F. N.)
Gatine. Se Sèvres 1.
Gatkamill, bot., namn på Malricaria discoidea.
Gatkrasse, bot., namn på Lepidium ruderale.
Gatling, Richard Jordan, amerikansk
mekaniker, f. 1818, d. 1903, konstruerade
1861 en kulspruta, gatlingskanonen. Detta
vapen är försedt med 4-6 pipor, hvilka (till
skillnad från Palmcrantz’ kulspruta, där piporna
ligga vågrätt bredvid hvarandra) befinna sig
rundt omkring en axel samt äro jämlöpande och
förenade med denna, så att, då axeln kringvrides,
piporna följa med. Gatlingskanonen var antagen
i Förenta staterna, Ryssland och England, men
är numera ersatt af modernare konstruktioner.
W G. B.*
Gatlings kanon. Se Gatling. R. J.
Gatlopp (Gatulopp), ett ända till
början af 19:e årh. i alla arméer brukligt
kroppsstraff, som af militär domstol ådömdes
vid svåra förbrytelser mot disciplinen. För
straffets verkställande uppställdes ett antal med
käppar försedda soldater - antalet beroende af
förbrytelsens storlek - på två led mot hvarandra,
så att de bildade en "gata". Därefter fördes
den dömde med blottad rygg genom denna gata och
fick då ett käppslag af hvarje soldat Gatlopp
kunde upprepas flera gånger och under flera
dagar. Såsom militärisk bestraffning afskaffades
det genom k. cirk. 26 nov. 1812. - I Sverige
nyttjades gatlopp före 1734 äfven som straff för
brott mot allmänna lagen. I 1734 års lag uteslöts
denna straffart vid den granskning, som förslaget
undergick på riksdagen. Likväl bibehölls
straffet i några särskilda förordningar,
t. ex. i k. förordn. 18 febr. 1768, enligt
hvilken gatlopp ådömdes den, som förledde bruks-
och smedsarbetare att öfvergifva riket. C. O. N.
Gatläggning kallas hvarje konstgjord behandling
af en gata (väg), hvarigenom dennas yta göres mer
ändamålsenlig för trafik än hvad den naturliga
marken medgifver. Det kräfver stora kostnader
att gifva beläggningen den hållbarhet och
bekvämlighet, som motsvara anspråken, och det är därför endast de
större städerna, som kunna fullt tillfredsställa
allmänhetens önskningar i dessa afseenden. De
hufvudsakliga nu brukliga gatläggningsmetoderna
äro följande.
Grusning är den enklaste
behandlingen af en vägyta och utgöres af
ett lager gröfre fältgrus, som utbredes på
den planerade marken, tillpackas med vält och
öfversållas med finare sand. En så behandlad gata
eller väg kan ej emottaga en större trafik utan
att blifva gropig. Den blir smutsig under regnig
väderlek och i käl-lossningen samt alstrar ett
besvärande damm under torka. - Makadamisering, en af skotten Mac Adam omkr. 1820
införd, af en viss John Lochhead 1794 uppfunnen
metod, utföres så, att på den planerade
marken utbredes ett 15 á 30 cm. tjockt lager af
smärre stenstycken, 2-4 cm. i genomskärning,
hvilka kunna vara krossade dels för hand,
dels för maskin. Begagnas hårdare stenarter,
kan en dylik bädd blifva ganska fast genom
att behandlas med en 10-15 tons ångvält. För
att öka motståndsförmågan och göra vägytan
mera jämn påföres, innan vältningen upphört,
ett lager af sand, som medelst vattenspolning
utfyller stenarnas mellanrum. Om marken är
lös, brukar man först anlägga en grundbädd
af större stenskärfvor eller fältgrus eller
ock, såsom stundom sker, anordna ett slags
fältstensbeläggning. Makadamiseringen kan
sägas vara en förenkling af de gamle romarnas
vägbyggnadsmetod och anses som en utmärkt
vägbeläggning i backar med svårare stigning samt
på sådana ställen, där trafiken ej är alltför
stor eller tung, i hvilka senare fall vägytans
ständiga vårdande blir mycket kostsamt. Den
hastigt framilande automobilen har emellertid
framkallat nya anspråk på körbanor af detta
slag. Den åstadkommer nämligen på en makadamgata moln af damm, om vägytan är torr, och
kringstänker vägsmutsen vid regnig väderlek. För
att binda dammet och motverka smutsbildning
har man på senaste tid börjat experimentera
med att begjuta de makadamiserade vägarna med
tjära eller oljeartade ämnen. Å vissa orter,
där trafiken är liflig och stenmaterielet
utgöres af lösare stenarter, har metoden sitt
största berättigande. Där vattning ställer sig
dyrbar eller befinnes otillfredsställande till
följd af snar afdunstning, har man för vägytans
begjutning börjat använda stenkolstjära, dels
enbart, dels uppblandad med någon bituminös
olja, dels rå petroleum eller något däraf
sammansatt patenteradt fluidum, gående under
olika benämningar, hvaraf "vestrumit" är
det allmännaste. Ett annat sätt att förbättra
makadamgatan är, att den till öfversta lagret
använda stenen på förhand, vanligen under
upphettning, indränkes i tjära. Alla arbeten
af denna art fordra emellertid för att kunna
med önskvärdt resultat genomföras torr och
varm väderlek och äro sålunda mest passande
för de sydliga länderna. Ett i Stockholm 1905
gjordt försök med tjärmakadam visade sig vara
fullkomligt misslyckadt. Därmed är dock icke
sagdt, att icke tjärmakadamisering, rätt utförd,
kan blifva ganska lämplig äfven i Stockholm för
vissa trafikleder, ehuru denna beläggning har en
viss benägenhet att blifva hal, då vägytan blir
fuktig, och således är förkastlig i gator med
afsevärda lutningar. - För fältstensbeläggning
nyttjas den i rullstensåsar förekommande,
s. k. fältstenen. Stenarna nedsättas i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
