Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gauháti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Gaussen-Gaustad
816
gång mest noggranna sätt beräkna banorna för
hvarje vårt solsystem tillhörande himlakropp
äfvensom för kometer. Denna metod, liksom
G :s arbeten i allmänhet, utmärker sig för
den största allmängiltighet och är äfven,
där så behöfves, ytterst användbar för den
praktiska tillämpningen. - 1821-24 utförde
G. en gradmätning mellan Göttingen och
Altona, hvilken anslöt sig till den danska
gradmätningen i Schleswig-Holstein. Detta
företag gaf G. anledning såväl att konstruera
nya instrument (h e-1 i o t r o p e n) för
de praktiska arbetena som ock att utveckla
nya teorier för observationernas teoretiska
bearbetning. Det gällde nämligen att så
sammanställa och beräkna dessa, att därigenom de
oundvikliga observationsfelen reducerades till
de minsta möjliga (för detta ändamål använde han
den redan omnämnda minsta-kvadrat-metoden). Men
ifrågavarande gradmätning föranledde ock andra,
rent geometriska undersökningar, t. ex. om ytors
af-bildning å hvarandra, de s. k. konforma a
f-bildningarna, samt om buktiga ytors egenskaper
i allmänhet, hvilka undersökningar varit af
stor vikt för geometriens utveckling. - Sedan
W. Weber 1831 tillträdt sin professur i fysik
i Göttingen, öppnades ett nytt fält för G :s
vetenskapliga verksamhet. Han började nämligen
då äfven sysselsätta sig med fysik. Han gjorde
kristallografiska och dioptriska undersökningar,
men egentligen var det magnetismen och särskildt
jordmagnetismen, som väckte hans intresse. För
att studera denna bildade han med A. v. Humboldts
tillhjälp en magnetisk förening, genom hvilken
observationer efter en bestämd plan anställdes
samtidigt på en mängd vidt skilda orter. En
del för detta ändamål erforderliga instrument,
t. ex. bifilarmagnetometern, konstruerades
af G. Vid denna tid uppstod ock tanken på
elektricitetens användning för telegrafiskt
ändamål, och under vintern 1833-34 anlade
G. och Weber en ledning mellan astronomiska
observatoriet och fysikaliska kabinettet i
Göttingen, hvarvid de begagnade galvano-metrar
såsom signalapparater. - Den sista afhandling
G. själf publicerade var Beiträge zur theorie der
algebraischen gleichungen, hvilken utgafs 1849,
då universitetet firade 50 :e årsdagen af hans
promotion till doktor.
G. stod i högt anseende bland sina samtida,
i synnerhet bland sina landsmän, men dock var
det under de 2-3 första årtiondena af 19 :e
årh. endast ett fåtal, som läst hans skrifter;
och åtskilliga, som försökt det, förklarade
dem vara så dunkla, att de icke voro möjliga
att förstå. Detta beror därpå, att G. alltid
i sin framställning använde den syntetiska
metoden, samt möjligen äfven därpå, att hans
skrifter äro rika på nya idéer. G. vinnlade sig
mycket om formen, tagande därvid de grekiske
matematikerna samt Newton till föredöme. Också
äro hans skrifter för den med nödiga förkunskaper
utrustade läsaren ingalunda dunkla. G. arbetade,
enligt egen utsago, blott för egen räkning,
af ett innerligt behof att sysselsätta sig
med vetenskaplig forskning, och det var
honom egentligen likgiltigt, om de genom
denna forskning vunna resultaten publicerades
eller icke. I öfverensstämmelse med denna åsikt
nedskref han ofta endast hufvudpunkterna i sina
upptäckter, hvilka sedan kunde få hvila i åratal,
hvaraf följden äfven blef, att andra under tiden
gjorde samma upptäckter och förekommo honom vid
deras offentliggörande.
Så gjorde Legendre med minsta-kvadrat-metoden
samt Abel och Jacobi med de elliptiska
funktionerna. Dock väckte han inga strider
om prioritet. G:s samlade arbeten äro efter
hans död utgifna af veten-skapssocietcten
i Göttingen i 9 bd (1863-1907). Vidare har
utgifvits hans brefväxling med Schu-macher (6
bd, 1860-65), A. v. Humboldt (1877), Bessel
(1880) och W. Bolyai (1899). Minnesvård i
Braunschweig (1880) och (tills, med Weber)
i Göttingen. Utförliga minnesteckningar
öfver honom äro författade af W. Sartorius
v. Waltershausen (1856) och E. Schering (1877).
K. L.*
Gaussen, Louis, reformert teolog, f. 1790 i
Geneve, d. där 1863, blef 1816 pastor i Satigny
vid Geneve och deltog här ifrigt, dock utan
att bryta med statskyrkan, i den religiösa
rörelse, som vid den tiden började i kantonen
Geneve (se Mõmiers). Till följd af upprepade
sammanstötningar med sina rationalistiskt
sinnade förmän blef G., som själf tillhörde den
strängaste reformerta ortodoxien, 1832 afsatt
från sin kyrkoherdesyssla. Från 1834 till SID
död verkade han som professor vid en af honom
och Merle d’Aubigné stiftad fri teologisk
fakultet i Geneve. Sitt teologiska arbete
koncentrerade han framför allt kring läran om
skriftens auktoritet och framträder där såsom
en af de siste verkligt betydande förfäktarna
af läran om bibelns verbalinspiration i dess
strängaste form. Hans mest bekanta arbete, Le
canon des Saintes Écritures sous le double point
de vue de la science et de la foi (2 bd, 1860)f
torde vara ett af de mest glänsande försvar
för denna ståndpunkt, som någonsin gifvits.
(E. Bg.)
Gauss’ska logaritmer. Se Logaritm.
Gausta, södra Norges högsta fjäll, beläget
i Telemarken, reser sig från den trånga
Vestfjorddalen till en höjd af 1,884 m. öfver
hafsytan. Med sina del-
vis snötäckta sluttningar gör fjället på afstånd
ett imponerande intryck, och från dess topp har
man en vidsträckt utsikt öfver de kringliggande
stora, men ofruktbara högfjällsplatåerna och
öfver nästan alla mera framträdande punkter i
sydöstra Norge. O- A. ö-. Gaustad, asyl för
sinnessjuka, belägen i Vestre-Akers socken,
Akershus amt, i Norge, omkr. 5 km. från
Kristiania, vid foten af V ettakollen, på
en- vacker, delvis granbevuxen sluttning,
hvarifrån man har en hänförande utsikt öfver
största delen af Akersdalen och det inre af
Kristianiafjorden. Anstalten uppfördes af
arkitekten Schirmer 1851-55, för medel, som
stortinget 1848 och 1851 beviljat. Den öppnades
l okt. 1855 och har med tillhörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
