819 Gautier-Gavarni 820 momie (1858), hvars fantastik röjer inflytande från E. T. A. Hoffmann, Le capitaine Fracasse (1863; "Kapten Fracasse", 1878), en egendomlig efter-likning af Scarrons "Koman comique" och Goethes "Wilhelm Meisters lehrjahre", och Spirite (1866). Utom som skald och romanförfattare var G. verksam som reseskildrare, väl den förnämste i Frankrike efter Chateaubriand, och konstkritiker, i hvilken egenskap han till och med ansetts nå öfver Diderot. Trä los montes (1843), Zigzags (1845), La Turquie (1846), Italia (1852), Constantinople (1853), Voyage en Russie (1866) m. fl. äro färgrika och glansfulla beskrifningar. Hans kritiska artiklar rörande konst, teater och litteratur sågo dagen i "La presse", "Moniteur universel" och "Journal officiel" samt ha sedan samlats i flera volymer. Särskildt viktiga äro de kritiska arbetena Les grotesques (2 bd, 1844), karakteristiker af 1500- och 1600-talets författare, Histoire des peintres (med Ch. Blanc, 1847), L'art möderne (1852), Les beaux-arts en Europé (2 bd, 1855), Histoire de Vart dramatique (6 bd, 1858-59), Honoré de Balzac (1859), Histoire du romantisme (1874), Portraits contemporains (s. å.) och Portraits et souvenirs (1875). G :s (Euvres utkommo 1883 ff. i 37 bd. G :s inflytande i Frankrike var mycket stort; han, som af Baudelaire kallades "magicien es lettres francaises", gaf regler och princip för "les parnassiens" och efterliknades af naturalisterna i stilens konkretion. Han har äfven haft inflytande i England (t. ex. på John Payne), Tyskland och Sverige (Snoilsky, P. Hallström). - Se arbeten af Baudelaire (1859), E. Feydeau (1874), Tourneux (1876), Bergerat (1877 och 1879), Spoel-berch de Lovenjoul (2 bd, 1887), Maxime du Camp (1890), E. Eichet (1893) och G:s själfbiografiska Ménagerie intime (1869). 2. J u di t h G., den föregåendes dotter, fransk författarinna, f. 1850 i Paris, utgaf 1867 "Le livré de jade", en samling kinesiska dikter i prosaöfver-sättning, och har i flera af sina romaner, berättelser och skådespel hämtat motiv från Öst-Asien. Bland hennes arbeten må nämnas Le dragon impérial (1869), L'usurpateur (1875; ny uppl. 1887 under titeln "La soeur du soleil"), Richard Wagner et son æuvre poétique (1882), La femme du Putiphar (1884), Iskender (1886), La conquéte du paradis (1887) och La marchande de sourires (1888), ett dramatiskt japanskt försök. 1869 gifte hon sig med Catulle Mendes, från hvilken hon snart skildes. 1. H-nB. Gautier [gåtië], E m i l e Théodore Leon, fransk lärd, f. 1832, d. 1897, blef 1859 arkivarie vid kejserliga arkivet, 1871 professor i paleografi vid "École des chartes och var sedan 1887 chef för den historiska afdelningen af Nationalarkivet. Af hans många arbeten äro Les épopées francaises (1866- 68; ny uppl. 1878-94, belönt med Goberts pris) och den kritiska upplagan af Chanson de Roland (26:e uppl. 1903) af största intresse. Han utgaf vidare La chevalerie (1884; 2:a uppl. 1890), Histoire de la poésie liturgique au moyen äg e (I, 1886), samt flera samlingar litterära porträtt. G. var en hängifven beundrare af medeltiden och den katolska kyrkan samt utgaf flera arbeten till dess försvar. Af vikt är hans uppsats Quelques möts sur Vétude de la paléographie et de la diplomatie (1858; 3:e uppl. 1864). Gauting, by i bajerska reg.-området Oberbayern, vid ån Würm, s. v. om München. 1,200 inv. Där finnas två kalla svafvelkällor och en väl anordnad fysikalisk dietetisk kuranstalt, öppen hela året. Ln. Gautiods kung. Se F j a l a r. Gautland, fno. Se Götaland. Gautr, nord. myt., ett af Odens namn, som ock brukas som appellativ bestämning till Oden i förbindelsen aldinn gautr och utom Norden troligen förekommer i angls. Géat, om hvilken ett kärleks-äfventyr, likt Odens, berättas, och i Gapt (felskrif-ning för G au t), den gotiska furstesläkten amalernas stamfader hos Jordanes. Namnet betyder sannolikt "goternas gud". G. är ock eti mansnamn. B-e. Gautsch von Frankenthurn [-fånn-], Paul, friherre, österrikisk statsman, f. 26 febr. 1851 i Wien, ingick i undervisningsministeriet 1874 och vann där rask befordran, blef 1881 direktör för Teresianska akademien, utnämndes 1885 till undervisningsminister och upphöjdes 1890 i friherrligt stånd. 1893 afgick G. samtidigt med Taaffe, men öfvertog ånyo undervisningsportföljen i ministären Ba-deni (okt. 1895-nov. 1897). Efter dess afgång blef G. själf ministerpresident och därjämte inrikesminister, men afgick redan i mars 1898, enär hans förändringar i Badenis språkförordningar för Böhmen ej tillfredsställde de tyskliberala elementen inom riksrådet. Ånyo kallad till ministerpresident 31 dec. 1904 vid Körbers fall, hade han att genomkämpa en rad unionstvister med ungrarna; i Österrikes inre politik gjorde han en betydelsefull insats genom att på allvar upptaga frågan om den allmänna rösträttens införande och upphäfvande af den gamla klassrepresentationen. Hans djärft frisinnade förslag till representationsreform stötte emellertid på envist motstånd hos de privilegierade storgodsegarna och särskildt bland polackerna, hvadan G. i april 1906 nödgades afgå efter att dock ha lagt grunden till och i dess hufvuddrag vunnit gillande för den stora reformen, hvilken därefter - sedan kabinettet Hohenlohe stupat inom ett par månader - genom nya eftergifter och kompromisser 1907 bragtes till genomförande af von Beck. Sedan 1895 är G. medlem på lifstid af herrehuset. V. S-g. Gautstigen. Se Do v r ef j all. Gautvidr, son af Svipdag den blinde och fosterbroder till Ingjald lllråde, stupade jämte sin fader och sin broder Holved i striden mellan Ingjald och fylkeskonungarna Granmar och Hjorvard. Th. W.* Gavarni, Paul, fransk tecknare, f. 13 jan. 1804 i Paris, d. därstädes 23 nov. 1866, hette Sulpice Guillaume Chevalier, men antog som konstnär namnet G. efter en by i Pyrenéerna, hvarifrån han daterade sina tidigaste teckningar. Han var först mekaniker, började 1835 att teckna för modejournaler, erhöll ledningen af tidskriften "Les gens du monde" och blef sedermera medarbetare i tidningen "Charivari". I den först-