la guerre de Russie (1828), Un mariage sous l'empire (1832) m. fl. Hon skref äfven teaterpjäser: komedierna Le marquis de Pomenars (1820), Le maitre de chapelle (1824), med musik af Paër, och dramen La duchesse de Châteauroux (1834) m. fl. - 2. Delphine G., den föregåendes dotter. Se Girardin, Delphine. Gay [gei'], Walter, amerikansk målare, f. 1856 i Boston, elev af Bonnat i Paris, bosatt därstädes, har mest målat bondelif i västra Frankrike, kraftigt, men utan större ursprunglighet. Han är representerad i Luxembourg med Välsignelsen, i Münchens nya pinakotek med Väfvarna. G-g N. Gaya. 1. (Tjech. Kyjov) Stad i Mähren. 3,974 inv. (1900). Gymnasium; tillverkning af sprit, likörer, öl och glas. Brunkolsgrufvor. - 2. Distrikt i divisionen Patna (prov. Behar) i brittisk-indiska presidentskapet Bengalen. 12,204 kvkm. 2,064,077 inv. (1901), mest hinduer. - 3. (Gya) Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Phalgu, en biflod till Ganges (fr. h.). 71,288 inv. (1901). Starkt besökt vallfärdsort. Gayalen [-jalen], Bos frontalis, zool, är en nötkreatursart, som står nära gauren (se d. o.) och skiljer sig från denna företrädesvis genom ringare storlek, relativt kortare ben, plan panna och annorlunda formade horn: de äro kortare, mycket tjocka, kägelformiga, riktade utåt och endast svagt böjda. Om dess förekomst i vildt tillstånd är föga kändt; i halftamt tillstånd finnes den i Assam, Chittagong och angränsande distrikt. Man har stundom antagit, att gayalen skulle vara blott en tamd gaur. Den användes endast som slaktdjur, ingenstädes till arbete, ehuru den uppgifves vara synnerligen godmodig. L-e.

Hufvud af gayalen. Gayangos y Arce [gaja'ngås i a'rthe], Pascualde, spansk filolog, historisk och litteraturhistorisk författare, f. 1809 i Sevilla, d. 1897 i London, fick sin uppfostran i Frankrike och studerade arabiska under Sylvestre de Sacy i Paris, företog resor i Afrika, anställdes 1843 som professor i österländska språk vid Madrids universitet samt utnämndes 1881 till generaldirektör för allmänna undervisningen, hvilken post han emellertid snart lämnade, då han blef senator. På engelska regeringens uppdrag utgaf han dels "Calendar of letters and papers illustrative of the history of England in connexion with that of Spain during the reign of Henry VIII" (7 bd, 1870 -80), dels en förteckning öfver spanska handskrifter i British museum: "Catálogo de los manuscriptos españoles" (36 bd). Af G :s öfriga arbeten må nämnas Historia de las dinastias mahometanas de España (1840-43), delvis bearbetning af spanskarabiska historikern Al Makkari, hvarigenom G. lagt grunden för ett verkligt studium af den arabisk-spanska historien, Colección de crónicas arabes, Historia de los reyes de Granada y descripción de Granada, La gran conquista de Ultramar, Libros de Caballerias, Escritores en prosa anterior al siglo XV, af hvilka några finnas i Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles". G. öfversatte till spanska Ticknors "History of spanish litterature" med behöfliga rättelser och tillägg samt var flitig medarbetare i de förnämsta engelska tidskrifterna. Ad. H-n. Gayarre [gaja'rre], Julian, spansk operasångare, f. 1844, d. 1890 i Madrid, utbildade sig där och i Italien och skördade stora framgångar som en af sin tids mest lysande tenorsångare i flera europeiska länder och Syd-Amerika. Gaya sciensa [ga'ja-], "glad vetenskap", kallades den af provensalerna odlade poesien på 1300-talet, hvarefter namnet ofta nyttjats om poesien i allmänhet. Gayenhofen [ga'jenhåfen]., slott vid Bludenz (se d. o.). Gayer [ga'jer], Johann Karl, tysk skogsman, f.. 15 okt. 1822 i Speier, d. l mars 1907, blef 1855 professor i skogshushållning vid Aschaffenburgs skogsinstitut i Bajern och var 1878-91 professor vid universitetet i München med skogsteknologi som hufvudämne. 1889 valdes G. till rektor för universitetet och holl vid tillträdet af detta ämbete ett mycket berömdt tal, Der wald im wechsel der zeiten. Genom sina skrifter utöfvade G. stort inflytande på skogshushållningen. Hans klassiskt vordna arbete Der waldbau (2 bd, 1878-80; 4:e uppl. 1898) åstadkom en stor förändring i den dåtida tyska skogspraktiken. G. var nämligen den förste i den tyska skogslitteraturen, som framhöll skogsbiologiens synpunkter. Han förfäktade nödvändigheten af naturlig föryngring och blandbestånd för att erhålla produktionskraftiga skogar, och hans utförande af blädning ("Gayerska blädningen") har vunnit tillämpning i flera länder. Äfven G :s stora lärobok Die forstbenutzung (2 bd, 1863: 9:e uppl. 1903) läses vid flertalet skogshögskolor. G. Sch. Gay-Lussac [gälysa'k], Louis Joseph, fransk kemist och fysiker, f. 6 dec. 1778 i Saint-Léonard (Haute-Vienne), d. 9 maj 1850 i Paris, studerade i Paris vid École polytechnique 1797-1800, under hvilken tid han gemensamt med Berthollet utförde sina första undersökningar. 1808 blef han professor i fysik vid Sorbonne, 1809 i kemi vid École polytechnique och 1832 i allmän kemi vid Jardin des plantes. Efter 1830 var han flera gånger medlem af deputeradekammaren. 1839 blef han pär. - G. var i anseende till mängden och den stora betydelsen af sina utförda arbeten en af sin tids förnämsta naturforskare. Hans gemensamt med Humboldt 1805 utförda undersökning öfver de volymförhållanden, i hvilka syre och väte förenas till vattengas, var början till en serie forskningar öfver gasers föreningar, genom hvilken G. uppdagade den enkla lagen att, när gasformiga ämnen förenas, stå deras volymer i ett mycket enkelt förhållande till hvarandra och till den bildade föreningens volym (Gay-Lussacs lag). Därigenom fick Daltons atomteori ett mycket viktigt stöd, på samma gång