holländsk målare, verksam i Haarlein, f. omkr. 1465 i Leiden, d. omkr. 1493, var lärjunge af Aelbert van Ouwater. Namnet tot Sint Jans erhöll han, emedan han tillhörde Sint Jans' (S:t Johannes') broderskap. Hans förnämsta verk var ett altare för Johannitkyrkan i Haarlem, af hvilket två stora taflor äro bevarade i hofmuseet i Wien, den ena visande Julianus Apostata, som låter bränna Johannes döparens ben, medan tolf medlemmar af Johannitorden bevittna uppträdet, den andra Korsfästelsen. Ett annat altare, med Heliga tre konungars tillbedjan, tillhör galleriet i Prag. Särskildt tilltalande är en bild af Johannes döparen i öknen (i Kaiser-Friedrich-museet i Berlin). Öknen skildras här som ofta eljest i gammalnederländska och gammaltyska taflor som ett skogslandskap med träd och grönt gräs, i hvilket allehanda djur tumla sig, under det staden skymtar i fjärran som ett blått töcken. G. företräder i det nederländska 1400-talsmåleriet alldeles bestämdt en holländsk riktning. Hans karakteristik af de uppträdande personerna är energisk och osminkad, färgen är varm och harmonisk, landskapet är föremål för särskildt intresse. A. L. R. Geertruidenberg, fästning i nederländska prov. Nordbrabant, 15 km. n. n. ö. från Breda, v. om Donges mynning. 2,065 inv. (1900). God hamn. G. är bekant från nederländska frihetskriget (det intogs 1593 af Morits af Oranien) och de franska revolutionskrigen. Under spanska arfföljdskriget hölls där 1710 en kongress för medling af fred emellan Ludvig XIV och hans fiender, men utan framgång. Geertsbergen l. Geeraerdsbergen (fr. Grammont), stad i belgiska prov. Öst-Flandern, vid Dender. 12,512 inv. (1902). Tillverkning af svarta spetsar och tändstickor. Geest l. Geestland kallas i nordvästra Tyskland i motsats till marskland (se d. o.) det högre liggande, torra och föga fruktbara, med hedar eller skog täckta landet. Geestemünde, befäst krets- och hamnstad samt(sedan 1888) frihamn i preussiska reg.omr. Stade (Hannover), vid Geestes utlopp i Weser, s. om Bremerhafen. 23,621 inv. (1905). G. är Tysklands största fiskarhamn och fiskmarknad. Vid fiskauktionerna 1903 såldes öfver 25,2 mill. kg. fisk för öfver 5 mill. mark. G. är liksom Bremerhafen skyddadt genom betydande fästningsverk vid Wesers mynning. Införsel af petroleum, trä, ris, bomull, spannmål etc. I G. finnas realgymnasium och realskola, navigationsskola, maskinistskola, handelsskola, 3 skeppsvarf, järnindustri, tillverkning af segel m. m. Geestendorf . Se Karlsburg. Geestland. Se Geest. Geete, svensk adlig ätt, härstammar från Erik Eriksson Tranevardus (se nedan), som adlades 1627. Sedan slutet af 1600-talet skrefvo ättens medlemmar sig Gethe, men det äldre stafningssättet återupptogs i början af 1860-talet. 1. Erik G., ämbetsman, f. på 1580-talet i Stockholm, d. 1646, idkade i yngre år studier vid universiteten i Marburg och Rostock samt åtföljde 1615, i egenskap af sekreterare, sin frände riksrådet Johan Skytte på en beskickning till Köpenhamn, öfver denna resa uppsatte han, i förening med H. von Birkholtz, en i senare tid tryckt berättelse. 1619 utnämndes G. till sekreterare i Svea hofrätt och adlades 1627, under namnet G. (han hette förut Tranevardus), hvarvid han erhöll tillåtelse att upptaga det vapen, som förts af den gamla Geet-släkten, från hvilken han härstammade på sin faders möderne. 1628 blef han underlagman i Uppland, 1630 burggrefve i Stockholm, 1637 assessor i Göta hofrätt, 1639 assessor i Svea hofrätt och 1640 vice president i Åbo hofrätt, från hvilket ämbete han erhöll afsked 1645. - G. var en för kunskaper och ämbetsmannaskicklighet mycket ansedd man och anlitades därför flitigt af Gustaf II Adolf vid ämbetsverkens organisation. 2. Adolf Sebastian G., den föregåendes ättling i femte led, krigare, f. 1770 på Sneslingeberg i Uppland, d. 1825, deltog under 1789 års finska krig i alla Savolaksbrigadens strider, befordrades 1794 till kapten vid Svea artilleri och deltog med utmärkelse i pommerska kriget 1806 samt i finska kriget 1808-09. 1809 utnämndes G. till major och öfveradjutant hos konungen, 1810 till öfverstelöjtnant och 1812 till befälhafvare öfver artilleriet vid de trupper, som under fältmarskalken v. Essen sammandrogos på norska gränsen. Ett dylikt befäl förde han äfven under fälttåget mot Norge 1813-14 samt utnämndes 1816 till öfverste och chef för Svea artilleriregemente och 1823 till generaladjutant vid generalstaben. 3. Knut Robert G., den föregåendes brorsons son, språkforskare, utgifvare, f. 15 febr. 1849 i Stockholm, blef 1868 student i Uppsala,1875 filos. doktor, s. å. e. o. och 1893 ord. amanuens vid K. biblioteket. 1878-93 var han amanuens vid Vet. akad:s bibliotek. G. har författat Studier rörande Sveriges romantiska medeltidsdiktning. I. Eufemia-visorna (gradualafh., 1875), Ordklyfverier. En etymologisk hjelpreda (1888), Fornsvensk bibliografi. (i "Sv. fornskr.-sällsk:s samlingar", 1903), en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter, bland hvilka må nämnas Några iakttagelser med anledning af den nynorska språkrörelsen, betraktad från svensk synpunkt (i "Ny sv. tidskr.", 1881), Svensk geografisk onomatologi. Ett stycke bibliografi (i tidskr. "Ymer", 1884), Något om folketymologi och Bland språkets nässlor och kardborrar (de bägge sistnämnda i "Ord och bild", 1892 och 1898), äfvensom ett stort antal artiklar af språkvetenskapligt samt litteratur-och kulturhistoriskt innehåll i Nordisk familjebok. Ett välförtjänt anseende för omsikt och noggrannhet har G. förvärfvat såsom utgifvare af fornsvenska textpublikationer, bl. a. "Um styrilsi kununga ok höfÞinga" (normaliserad uppl., 1878) samt följande i Sv. fornskr.-sällsk:s samlingar intagna texteditioner (åtföljda af inledningar och handskriftsbeskrifningar), nämligen "Historia Trojana. En medeltidsroman om trojanska kriget, från latinet öfversatt till svenska år 1529" (1892), "Jungfru Marie örtagård. Vadstenanunnornas veckoritual i svensk öfv. från 1510" (1895), "Speculum virginum" (1897-98), "Hel. Mechtilds uppenbarelser" (1899), "Svenska kyrkobruk under medeltiden" (1900), "Helige mäns lefverne" (1902), "Skrifter till uppbyggelse från medeltiden" (1904-05), "Svenska böner från medeltiden" (h. 1-2, 1907-08) m. fl. äfvensom åtskilliga smärre fornsvenska skrifter, såsom "Den vises sten", "En gillestadga från 1300-talet", stadgar rörande Vårfrupenningen, Vadstena klosters ekonomi m. m. (tryckta såsom bilagor till