Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ge'ez-språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sv. fornskr.-sällsk:s årsmöten 1900-08). Sedan 1885 är
G. led. af Sv. fornskr.-sällsk:s styrelse och
sedan 1905, efter H. Wieselgren, dess sekreterare
och skattmästare.
Ge’ez-språket [gees-]. Se Etiopiska språket
och litteraturen.
Geffcken, Friedrich Heinrich, tysk
jurist, f. 9 dec. 1830 i Hamburg, d. genom
olyckshändelse natten till l maj 1896 i München,
blef 1856 hamburgsk chargé d’affaires i Berlin
samt var hanseatisk ministerresident i Berlin
1859-66 och i London 1866-69. Han valdes 1869
till syndi-kus i Hamburg samt utnämndes 1872 till
professor i statsvetenskaperna och offentlig rätt
i Strassburg och 1880 till medlem af statsrådet
i Elsass-Lothringen, men tog 1882 afsked och
lefde sedermera som privatman i Hamburg och,
sedan 1889, i München. G. hörde till preussiske
kronprinsen Fredrik Vilhelms förtrognaste
rådgifvare och författade jämte Roggenbach
och Stosch redan 1885 den skrifvelse, som
Fredrik efter sitt uppstigande på tronen (1888)
tillställde rikskansleren Bismarck. Då G. i
tidskr. "Deutsche rundschau" 1888 offentliggjorde
kejsar Fredriks under fransk-tyska kriget
förda dagbok, hvilken visar den stora olikheten
mellan å ena sidan kronprinsens, å den andra
Bismarcks och konung Vilhelms uppfattning vid
Tyska rikets bildande, lät Bismarck åtala G. för
landsförräderi. G. hölls i tre månader häktad,
men frikändes 4 jan. 1889 af riksrätten. Han
utgaf dels anonymt, dels under sitt namn en
mängd politiska broschyrer samt omarbetade
Martens’ "Guide diplomatique" (5:e uppl. 1866)
och Heffters "Europäisches völkerrecht" (8 :e
uppl. 1888).
Geffrard, Fabre, president i
republiken Haiti, f. 1806 i L’Anse à Beau på
södra Haiti, d. 1879 på Jamaica, ingick 1821
såsom frivillig i armén, utmärkte sig 1843 vid
den revolution, som störtade presidenten Boyer,
befordrades 1845 till divisionsgeneral och
erhöll af presidenten Soulouque, sedan denne 1849
blifvit kejsare under namnet Faustin, hertiglig
värdighet. Fallen i onåd hos Faustin 1858,
slöt sig G. till det republikanska partiet,
med hvilket han anstiftade ett uppror,
som slutade med kejsarens tillfångatagande
(1859). Republiken återställdes, och G. blef
dess president. I motsats till Faustin var han
en anhängare af den europeiska bildningen och
sände flera unga män till Paris för att där
idka studier. Oaktadt han utsattes för flera
upprorsförsök, lyckades han dock hålla sig kvar
såsom president ända till 1867, då han störtades
af general Salnave och måste fly till Jamaica.
(V/S-g.)
Geffroy, Mathieu Auguste, fransk
universitetslärare och historieskrifvare,
f. 21 april 1820 i Paris, d. 15 aug. 1895 i
Biëvre nära Paris, genomgick Lycée Charlemagne,
vann 1840 inträde i Ëcole normale supérieure,
blef 1845 agrégé d’histoire och 1848 docteur
es lettres. 1843-52 var han efter hvartannat
lyceilärare i historia i Dijon, Clermont och
Paris. G. var 1852-60 professor i historia vid
fakulteten i Bordeaux och kallades sistnämnda
år till professor vid fakulteten i Paris. 1861
förordnades han jämväl till maitre de conférences
vid Ëcole normale supérieure. Ett ännu viktigare
uppdrag erhöll han 1875, då han kallades att
upprätta ett för vetenskapliga forskningar
af sedt läroverk i Rom. Med stor duglighet
förestod han
detta, Ëcole francaise de Rome, som direktor
åren 1876-83 och 1888-95. Äfven på det
litterära området utöfvade G. en betydelsefull
verksamhet. Särskildt är denna af vikt för
Sverige och de öfriga skandinaviska länderna,
åt hvilka han egnat en mängd arbeten,
grundade på noggranna forskningar. Redan
1847 utgaf han en upplaga af Voltaires
"Histoire de Charles XII". Några år därefter
erhöll han uppdrag att för den af V. Duruy
redigerade "Histoire universelle" skrifva
Nordens historia, och 1851 utkom hans arbete
under titeln Histoire des états scandinaves
(Suède, Norvège, Danemark). S. å. blef G. af
undervisningsministern sänd till Sverige och
Danmark för att anställa historiska forskningar
rörande fransk-skandinavisk historia. 1854
förnyades detta uppdrag, hvarmed då äfven
förenades en politisk mission. Under tiden
mellan dessa båda resor utgaf han Lettres
inédites du roi Charles XII (1853; svensk text,
med fransk öfv.), en samling af 24 bref, som han
upptäckt i Lybecks gymnasiebibliotek. En ännu
betydelsefullare frukt af hans forskningar
var samlingsverket Notices et extraits
des manuscrits concernant l’histoire ou la
litteraturs de la France qui sont conservés dans
les bibliothèques ou archives de Suède, Danemark
et Norvège (1855-56). Dessutom utgaf G. ett
värdefullt arbete om Gustaf III :s förbindelser
med Frankrike; först meddelades 1864-65 utdrag
af arbetet i "Revue des deux mondes", och 1867
utkom detsamma i fullständigt skick under titeln
Gustave III et la cour de France ("Gustaf III
och Franska hofvet", 1864-65; öfv., af ganska
underhaltig beskaffenhet, är gjord efter utdragen
i "Revue des deux mondes"). Af G :s många andra
skrifter om Norden märkas Des institutions et
des moeurs du paganisme scandinave. L’Islande
avant le christianisme d’apres le Gragas et
les Sagas (i handlingar utgifna af Académie
des inscriptious, 1864, d. VI, ny uppl. 1896),
Une négociation à la cour de Catherine II (i
"Revue d’histoire diplomatique" 1888), samt
åtskilliga i "Revue des deux mondes" införda
uppsatser, t. ex. Le Nord scandinave depuis
cinquante ans (1852-53), Des intérêts du Nord
scandinave dans la question d’Orient (1855-56),
La diète suédoise el le roi Oscar (1856), Le
Scandinavisme et le Danemark (1857), Le roi
Oscar et les royaumes-unis sous son règne (1860),
Études archéologiques en Suède et en Danemark
(1863), La Finlande et le Kalevala (1871), La
Suède sous le roi Charles XV (1872). Le Quatrième
centenaire de l’université d’Upsal (1877) och
Nos diplomates sous Louis XIV. France et Suède
(1885). G. bidrog ytterligare till belysningen
af Sveriges historia genom den inledning och
de anmärkningar, med hvilka han beledsagade
den af honom utgifna 2 :a delen (1885) af
samlingsverket "Recueil des instructions
données aux ambassadeurs et ministres de France",
hvilken del omfattar instruktionerna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
