Sv. fornskr.-sällsk:s årsmöten 1900-08). Sedan 1885 är G. led. af Sv. fornskr.-sällsk:s styrelse och sedan 1905, efter H. Wieselgren, dess sekreterare och skattmästare. Ge'ez-språket [gees-]. Se Etiopiska språket och litteraturen. Geffcken, Friedrich Heinrich, tysk jurist, f. 9 dec. 1830 i Hamburg, d. genom olyckshändelse natten till l maj 1896 i München, blef 1856 hamburgsk chargé d'affaires i Berlin samt var hanseatisk ministerresident i Berlin 1859-66 och i London 1866-69. Han valdes 1869 till syndi-kus i Hamburg samt utnämndes 1872 till professor i statsvetenskaperna och offentlig rätt i Strassburg och 1880 till medlem af statsrådet i Elsass-Lothringen, men tog 1882 afsked och lefde sedermera som privatman i Hamburg och, sedan 1889, i München. G. hörde till preussiske kronprinsen Fredrik Vilhelms förtrognaste rådgifvare och författade jämte Roggenbach och Stosch redan 1885 den skrifvelse, som Fredrik efter sitt uppstigande på tronen (1888) tillställde rikskansleren Bismarck. Då G. i tidskr. "Deutsche rundschau" 1888 offentliggjorde kejsar Fredriks under fransk-tyska kriget förda dagbok, hvilken visar den stora olikheten mellan å ena sidan kronprinsens, å den andra Bismarcks och konung Vilhelms uppfattning vid Tyska rikets bildande, lät Bismarck åtala G. för landsförräderi. G. hölls i tre månader häktad, men frikändes 4 jan. 1889 af riksrätten. Han utgaf dels anonymt, dels under sitt namn en mängd politiska broschyrer samt omarbetade Martens' "Guide diplomatique" (5:e uppl. 1866) och Heffters "Europäisches völkerrecht" (8 :e uppl. 1888). Geffrard, Fabre, president i republiken Haiti, f. 1806 i L'Anse à Beau på södra Haiti, d. 1879 på Jamaica, ingick 1821 såsom frivillig i armén, utmärkte sig 1843 vid den revolution, som störtade presidenten Boyer, befordrades 1845 till divisionsgeneral och erhöll af presidenten Soulouque, sedan denne 1849 blifvit kejsare under namnet Faustin, hertiglig värdighet. Fallen i onåd hos Faustin 1858, slöt sig G. till det republikanska partiet, med hvilket han anstiftade ett uppror, som slutade med kejsarens tillfångatagande (1859). Republiken återställdes, och G. blef dess president. I motsats till Faustin var han en anhängare af den europeiska bildningen och sände flera unga män till Paris för att där idka studier. Oaktadt han utsattes för flera upprorsförsök, lyckades han dock hålla sig kvar såsom president ända till 1867, då han störtades af general Salnave och måste fly till Jamaica. (V/S-g.) Geffroy, Mathieu Auguste, fransk universitetslärare och historieskrifvare, f. 21 april 1820 i Paris, d. 15 aug. 1895 i Biëvre nära Paris, genomgick Lycée Charlemagne, vann 1840 inträde i Ëcole normale supérieure, blef 1845 agrégé d'histoire och 1848 docteur es lettres. 1843-52 var han efter hvartannat lyceilärare i historia i Dijon, Clermont och Paris. G. var 1852-60 professor i historia vid fakulteten i Bordeaux och kallades sistnämnda år till professor vid fakulteten i Paris. 1861 förordnades han jämväl till maitre de conférences vid Ëcole normale supérieure. Ett ännu viktigare uppdrag erhöll han 1875, då han kallades att upprätta ett för vetenskapliga forskningar af sedt läroverk i Rom. Med stor duglighet förestod han detta, Ëcole francaise de Rome, som direktor åren 1876-83 och 1888-95. Äfven på det litterära området utöfvade G. en betydelsefull verksamhet. Särskildt är denna af vikt för Sverige och de öfriga skandinaviska länderna, åt hvilka han egnat en mängd arbeten, grundade på noggranna forskningar. Redan 1847 utgaf han en upplaga af Voltaires "Histoire de Charles XII". Några år därefter erhöll han uppdrag att för den af V. Duruy redigerade "Histoire universelle" skrifva Nordens historia, och 1851 utkom hans arbete under titeln Histoire des états scandinaves (Suède, Norvège, Danemark). S. å. blef G. af undervisningsministern sänd till Sverige och Danmark för att anställa historiska forskningar rörande fransk-skandinavisk historia. 1854 förnyades detta uppdrag, hvarmed då äfven förenades en politisk mission. Under tiden mellan dessa båda resor utgaf han Lettres inédites du roi Charles XII (1853; svensk text, med fransk öfv.), en samling af 24 bref, som han upptäckt i Lybecks gymnasiebibliotek. En ännu betydelsefullare frukt af hans forskningar var samlingsverket Notices et extraits des manuscrits concernant l'histoire ou la litteraturs de la France qui sont conservés dans les bibliothèques ou archives de Suède, Danemark et Norvège (1855-56). Dessutom utgaf G. ett värdefullt arbete om Gustaf III :s förbindelser med Frankrike; först meddelades 1864-65 utdrag af arbetet i "Revue des deux mondes", och 1867 utkom detsamma i fullständigt skick under titeln Gustave III et la cour de France ("Gustaf III och Franska hofvet", 1864-65; öfv., af ganska underhaltig beskaffenhet, är gjord efter utdragen i "Revue des deux mondes"). Af G :s många andra skrifter om Norden märkas Des institutions et des moeurs du paganisme scandinave. L'Islande avant le christianisme d'apres le Gragas et les Sagas (i handlingar utgifna af Académie des inscriptious, 1864, d. VI, ny uppl. 1896), Une négociation à la cour de Catherine II (i "Revue d'histoire diplomatique" 1888), samt åtskilliga i "Revue des deux mondes" införda uppsatser, t. ex. Le Nord scandinave depuis cinquante ans (1852-53), Des intérêts du Nord scandinave dans la question d'Orient (1855-56), La diète suédoise el le roi Oscar (1856), Le Scandinavisme et le Danemark (1857), Le roi Oscar et les royaumes-unis sous son règne (1860), Études archéologiques en Suède et en Danemark (1863), La Finlande et le Kalevala (1871), La Suède sous le roi Charles XV (1872). Le Quatrième centenaire de l'université d'Upsal (1877) och Nos diplomates sous Louis XIV. France et Suède (1885). G. bidrog ytterligare till belysningen af Sveriges historia genom den inledning och de anmärkningar, med hvilka han beledsagade den af honom utgifna 2 :a delen (1885) af samlingsverket "Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France", hvilken del omfattar instruktionerna för