de franska sändebuden till Sverige och sagts "liksom kröna hans föregående lefnads sträfvanden". Han utgaf äfven 13:e delen (1890) af nämnda verk, innehållande instruktionerna för Frankrikes ministrar till Danmark, samt några bref från Axel Fersen d. y. till lady Foster (i "Revue d'histoire diplomatique", 1888). Genom dessa arbeten bidrog G. mer än någon annan samtida utländsk författare att göra Sveriges nyare och nyaste historia känd utom Nordens gränser. Bland alstren af G:s öfriga skriftställarskap, hvilket utom historia omfattade politik, arkeologi, litteratur, skön konst, bibliografi och pedagogik, må nämnas Lettres inédites de la princesse des Ursins (1859), Rapport au ministre sur les études historiques (1867), Marie-Antoinette. Correspondance secrète (1874, jämte von Arneth) samt Rome et les barbares. Étude sur la Germanie de Tacite (1874), L'école française de Rome, ses premiers travaux (1884), Antiquité classique, Moyen âge (s. å.), Madame de Maintenon (2 bd, 1887) och några postumt utgifna Études italiennes (1898). 1855 blef G. led. af K. samf. f. utg. af handskr. rör. Skandinaviens historia. Han invaldes 1874 i Franska institutet och 1884 i svenska Vitt. hist. o. ant. akad. I Uppsala universitets jubelfest 1877 deltog han såsom representant för Sorbonne. ^{J. M--r.}* Geffroy [ʃefrωa'], Gustave, fransk konstförfattare, f. 1835 i Paris, har varit flitigt verksam som kritiker i tidskrifter och tidningar och gärna uppträdt till försvar för nya konstriktningar samt skrifvit La vie artistique sedan 1892, L'Œuvre de Gustave Moreau (1900), Daumier (1901), Eugène Delacroix à la chambre des députés (1903), L'œuvre d'Eugène Carrière, samlingsverket Les musées d'Europe (hittills 6 dlr). G. har äfven skrifvit Parisbilder och reseskisser. ^{G--g N.} Gefion, nord. myt. Se Gefjon. Gefion, veckotidning, utgifven 1832, n:r 1--9 i Lund, återstoden i Malmö, sedan akademiboktryckaren vägrat trycka den "i anseende till den karaktär den antagit". Bladet, redigeradt af teol. docenterna N. O. Ahnfelt och J. H. Thomander, behandlade i synnerhet "de akademiske fäderna" och väckte betydligt uppseende genom skärpa och öfverlägsen kvickhet. ^{H. W.}* Gefjon (Gefion), nord. myt., en af asynjorna. I den äldre Eddan nämnes hon blott i Lokasenna, där Loke förevitar henne en kärleksförbindelse och Oden förklarar, att hon vet allting lika väl som han. Snorres Edda säger, att G. är mö och henne tjäna de, som dö såsom mör, hvilket är drag, som tillkomma den romerska mytologiens Diana, hvars namn på isl. öfversattes med G. Af en mö åkallas G. i Volsa Þáttr. Hon kom enligt Snorre till konung Gylfe i Svearike, hvilken skänkte henne ett plogland så stort, som fyra oxar kunde upplöja på ett dygn. Hon hämtade då från Jättehem fyra oxar, som voro hennes söner med en jätte; dessa spände hon för plogen. Men plogen gick så djupt, att landet lossnade och oxarna drogo det västerut i hafvet. Där satte G. landet och kallade det Seland. På det ställe i Sverige, hvarest landet hade blifvit borttaget, vardt sedan en sjö, som kallas Mälaren; och fjärdarna ligga i Mälaren på samma sätt som näsen på Seland. Liknande sagor förekomma flerstädes, den äldsta om Dido. Enligt den historiserande Ynglingasagan blef G. sedan gift med Odens son Sköld. -- Namnet G. säges af A. Kock (i "Zeitschrift f. deutsches altertum", 40, s. 196) vara sammansatt af geð, "lusta", och fiá, "hata", och alltså betyda "den kyska". ^{Th. W.}* Gefle, stad. Se Gäfle. Gefleborgs län. Se Gäfleborgs län. Gefle--Dala järnväg. Se Gäfle--Dala järnväg. Gefle--Ockelbo järnväg. Se Gäfle--Ockelbo järnväg. Gefle-ån. Se Gafle-ån. Gefliden, kronopark i Norsjö socken och revir, Västerbottens län. Areal 1,328 har. Enligt k. br. 28 mars 1877 skulle öfverloppsmarken n:r 27 bibehållas i kronans ego och förvaltas såsom kronopark. Namnet fastslogs af Skogsstyrelsen 22 juni s. å. ^{G. Sch.} Geflügelte worte [ge-], ty. Se Bevingade ord. Gefn, nord. myt., ett Frejas binamn, som sammanställts dels med angls. geojon, fnsachs, geban, "haf", dels med verbet gifva. Jfr Gefjon. ^{Th. W.}* Gefreite [gefra'jte], ty. ("fritagna", näml. från vissa förrättningar), krigsv., kallas i tyska och ryska arméerna soldater, hvilka, med något högre aflöning än det öfriga manskapet, utgöra en högre klass af detta och i mån af behof förrätta underbefälstjänst. Denna benämning förekom redan före trettioåriga krigets tid. ^{C. O. N.} Gefundenes fressen [gefo'n-], ty., "funnen mat", hvad som kommer väl till pass, kärkommen bekräftelse (för skadeglädjen e. d.), "vatten på ens kvarn". Gegenbaur [g<over>e</over>-], Joseph Anton von, tysk målare, f. 1800, d. 1876 i Rom, studerade i München och Rom, målade mytologiska och kyrkliga ämnen, utförde fresker med allegoriska och historiska motiv i slottet i Stuttgart, där han senare äfven utförde väggmålningar i olja, bilder ur den grekiska myten. ^{G--g N.} Gegenbaur [g<over>e</over>-], Karl, tysk vetenskapsman, den moderna morfologiens skapare, f. 21 aug. 1826 i Würzburg, d. 14 juni 1903 i Heidelberg, promoverades 1851 till med. doktor. Sedan han på Helgoland och i Messina gjort en del lägre <img r>

djurs anatomi och embryologi till föremål för noggranna studier, hvilkas resultat offentliggjordes i 14 afhandlingar, blef han 1853 docent vid universitetet i Würzburg på grund af det framstående arbetet Zur lehre vom generationswechsel und der fortpflanzung bei medusen und polypen. 1855 kallades G. som e. o. professor i zoologi till Jena, där han 1858--73 verkade som ord. professor i anatomi och zoologi. Under dessa år utfördes flertalet af G:s mest epokgörande och banbrytande arbeten. Af stor betydelse för riktningen af hans verksamhet blef ock den nära vänskap och intressegemenskap, som förbundo honom med E. Haeckel (se d. o.), hvilken på uppmaning af G. slog