Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 847-848 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ge'ez-språket ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämnda han var ordf. i expeditionsutskottet.
1866–79 var han medlem af Första kammaren för
Jönköpings län och var under denna tid led. dels
af konstitutions-, dels af lagutskottet, i hvilket

han var dels ordf., dels vice ordf. under riksdagarna
1872–79. Han yttrade sig i ett mycket stort antal
lagfrågor, och i dessa blefvo hans anföranden ofta
för Första kammaren bestämmande. G. anlitades dessutom
som ledamot i flera af K. M:t tillsatta kommittéer,
1867–68 för utarbetande af förslag till förordning
angående häradsrätternas arbetssätt, 1872 rörande
lagstiftningen om mantalsskrifning och 1877–78 för
ordnande af patentlagstiftningen.

3. Vilhelm von G., son af G. 1, målare, f. 9
nov. 1844 i Göteborg, studerade 1861–63 vid
konstakademien i Köpenhamn, 1864–67 vid akademien
i Stockholm och 1867–72 i Düsseldorf, hvarefter
han öfverflyttade till Paris. Där arbetade han
sig till en helt ny teknik och blef jämte Alfred
Wahlberg den förste svenske representanten för
det moderna stämningslandskapet. Han gjorde
studieresor till Frankrikes nordkust, till
hemlandet och till Italien, målade skymning
öfver Venezias kajer, månsken öfver lagunerna,
kritklippor vid engelska kanalen i gråstämning,
svenska sommarnätter, allt med elegant pensel,
smekande färg och lifligt föredrag. Med åren
blef hans målningssätt tämligen salongsmässigt
och hade ej alltid kvar den friskhet man
konstaterat i hans tidigare alster. Han är
representerad på Nationalmuseum af
Stormen (akvarell, motiv från Dalarna, inköpt 1886) och
Strand på Hallands Väderö (i olja, 1893) och
på Göteborgs museum af
Strandgata i Venezia (1884),
oljemålningen Vinterafton på Hallands Väderö (1893),
akvarellen Fjällbacka m. m.
G. är numera bosatt på Hallands Väderö. Han är
agré af Fria konsternas akademi (1872).

^{G–g N.}

Gehasi, profeten Elisas tjänare, som på grund
af sin girighet och lögnaktighet af profeten
bestraffades med spetälska (2 Kon. 4: 12 ff.;
5: 20 ff.).

Geheime- [ge-], ty. geheim, hemlig (förr brukadt
i titlar, se nedan).

Geheimearkivet. Se Riksarkivet (Danska).

Geheimekonseljen. Se Geheimestatsrådet.

Geheimeråd (ty. geheimerath,
"hemligt råd"), fordom titel på en medlem af
geheimerådskollegiet eller statsrådet, nu endast
en titel, som plägar förlänas åt högtställda
ämbetsmän i Ryssland, Österrike, Sachsen och
några andra tyska stater. Verkligt geheimeråd
"med predikatet excellens" är en af de högsta
preussiska utmärkelserna, medan den enkla titeln
geheimeråd i Bajern har en lika hög ställning,
men i Preussen stundom förlänas åt tämligen
underordnade ämbetsmän i ministerierna samt –
i vissa sammansättningar såsom geheimeregeringsråd,
geheimekommerseråd, o. s. v. –
äfven åt utanför dessa ämbetsmannakretsar
stående personer.

Geheimestatsrådet (af ty. geheim, hemlig)
kallades i Danmark 1772–1848 konungens råd.
Förut, 1660–1770, benämndes det geheimekonseljen.
Mellan dessa bägge rådsförsamlingar fanns dock
en tid efter 1772 den olikheten, att geheimekonseljen
var sammansatt af presidenterna i de särskilda
regeringskollegierna, under det att i
geheimestatsrådet icke alla ministrarna hade
säte, men däremot åtskilliga män, som stodo
utanför kollegierna. 1808–14 hade G. faktiskt
upphört, i det konungen företrädesvis styrde med
sina adjutanter. Genom 1849 års grundlag utbyttes
geheimestatsrådet mot ett statsråd, sammansatt
af alla ministrarna under premiärministerns
presidium; men då helstaten återupprättades
(1852), infördes geheimestatsrådet ånyo, i
det att utom ministrarna äfven tronföljaren
fick säte i rådet och konungen själf öfvertog
presidiet. Denna ordning bibehölls i den
genomsedda grundlagen af 1866, men namnet
geheimestatsrådet utbyttes då mot benämningen
statsrådet. Premiärministern kallas
sedan 1855 konseljpresident.

^{E. Ebg.}

Gehenna [ge-], grek. geenna (förkortn. af
hebr. geben-hinnom, Hinnoms sons (söners)
dal) kallades en dal s. om Jerusalem, med en
offerplats (tofet, brandställe), där under Ahas’
och Manasses tider barn offrades åt Jahve under
namn af Molok (jfr Jer. 7: 31; 19). Den fromme
konung Josias (639–609 f. Kr.) orenade den,
så att den aldrig mera skulle kunna begagnas
såsom offerställe. (2 Kon. 23: 10). Sedan den
tiden var "ge-ben-hinnom" hos judarna en allmänt
afskydd plats, dit man kastade döda djurs och
afrättade förbrytares kroppar samt allt slags
afskräden och förruttnande ämnen, för hvilkas
förbrännande där underhölls en ständig eld (jfr
Jes. 66: 24). I N. T:s skrifter brukas ordet
gehenna för att beteckna ett osaligt tillstånd
i det tillkommande lifvet. (Matt. 5: 22; 10:
28 m. fl. ställen). Jfr Eskatologi, sp. 886.

^{A. F. Å.}*

Gehestiftelsen [ge-]. Se Dresden, sp. 845.

Gehlen [ge-], Adolph Ferdinand, tysk kemist,
f. 1775, d. 1815, känd såsom utgifvare af
"Neues allgemeines journal der chemie" (1803–06),
"Journal für chemie und physik" (1806–10) samt
"Repetitorium für die pharmacie" (bd I; sedan fortsatt af Buchner).
Jfr Arsenikförgiftning, sp. 86.

Gehler [ge-], Johann Samuel Traugott, tysk
fysiker, f. 1751, d. 1795, blef 1774 docent i
matematik i Leipzig, 1783 rådsherre och 1786
bisittare vid Oberhofgericht i Leipzig. Mest
bekant är han genom
Physikalisches wörterbuch (5 bd, 1787–95; ny uppl. i 11 bd, 1825–45,
bearbetad af åtskilliga vetenskapsmän).

Gehrman, Georg Andreas, violoncellist, f. 15
okt. 1806 i Köpenhamn, d. 2 maj 1876 i Stockholm,
kom till Sverige i slutet af 1820-talet och var
anställd i hofkapellet 1827–38 samt 1849–51.
Sedermera vistades han i Ryssland och Finland
till 1867, då han förordnades till lärare i
violoncellspel vid konservatoriet i Stockholm.
G. egde en kraftig och eldig ton samt uppträdde
på flera konserter med stort bifall.

^{A. L.}*

Gehrts [ge-], Karl, tysk målare, f. 1853
i Hamburg, d. 1898, verksam i Weimar och Düsseldorf,
målade historiska genretaflor och dekorerade
Düsseldorfs kunsthalle 1890–97 med 6 stora
väggmålningar (konsthistoriens hufvudepoker) och 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>