sistnämnda han var ordf. i expeditionsutskottet. 1866--79 var han medlem af Första kammaren för Jönköpings län och var under denna tid led. dels af konstitutions-, dels af lagutskottet, i hvilket <img l>

han var dels ordf., dels vice ordf. under riksdagarna 1872--79. Han yttrade sig i ett mycket stort antal lagfrågor, och i dessa blefvo hans anföranden ofta för Första kammaren bestämmande. G. anlitades dessutom som ledamot i flera af K. M:t tillsatta kommittéer, 1867--68 för utarbetande af förslag till förordning angående häradsrätternas arbetssätt, 1872 rörande lagstiftningen om mantalsskrifning och 1877--78 för ordnande af patentlagstiftningen. 3. Vilhelm von G., son af G. 1, målare, f. 9 nov. 1844 i Göteborg, studerade 1861--63 vid konstakademien i Köpenhamn, 1864--67 vid akademien i Stockholm och 1867--72 i Düsseldorf, hvarefter han öfverflyttade till Paris. Där arbetade han sig till en helt ny teknik och blef jämte Alfred Wahlberg den förste svenske representanten för det moderna stämningslandskapet. Han gjorde studieresor till Frankrikes nordkust, till hemlandet och till Italien, målade skymning öfver Venezias kajer, månsken öfver lagunerna, kritklippor vid engelska kanalen i gråstämning, svenska sommarnätter, allt med elegant pensel, smekande färg och lifligt föredrag. Med åren blef hans målningssätt tämligen salongsmässigt och hade ej alltid kvar den friskhet man konstaterat i hans tidigare alster. Han är representerad på Nationalmuseum af Stormen (akvarell, motiv från Dalarna, inköpt 1886) och Strand på Hallands Väderö (i olja, 1893) och på Göteborgs museum af Strandgata i Venezia (1884), oljemålningen Vinterafton på Hallands Väderö (1893), akvarellen Fjällbacka m. m. G. är numera bosatt på Hallands Väderö. Han är agré af Fria konsternas akademi (1872). ^{G--g N.} Gehasi, profeten Elisas tjänare, som på grund af sin girighet och lögnaktighet af profeten bestraffades med spetälska (2 Kon. 4: 12 ff.; 5: 20 ff.). Geheime- [ge-], ty. geheim, hemlig (förr brukadt i titlar, se nedan). Geheimearkivet. Se Riksarkivet (Danska). Geheimekonseljen. Se Geheimestatsrådet. Geheimeråd (ty. geheimerath, "hemligt råd"), fordom titel på en medlem af geheimerådskollegiet eller statsrådet, nu endast en titel, som plägar förlänas åt högtställda ämbetsmän i Ryssland, Österrike, Sachsen och några andra tyska stater. Verkligt geheimeråd "med predikatet excellens" är en af de högsta preussiska utmärkelserna, medan den enkla titeln geheimeråd i Bajern har en lika hög ställning, men i Preussen stundom förlänas åt tämligen underordnade ämbetsmän i ministerierna samt -- i vissa sammansättningar såsom geheimeregeringsråd, geheimekommerseråd, o. s. v. -- äfven åt utanför dessa ämbetsmannakretsar stående personer. Geheimestatsrådet (af ty. geheim, hemlig) kallades i Danmark 1772--1848 konungens råd. Förut, 1660--1770, benämndes det geheimekonseljen. Mellan dessa bägge rådsförsamlingar fanns dock en tid efter 1772 den olikheten, att geheimekonseljen var sammansatt af presidenterna i de särskilda regeringskollegierna, under det att i geheimestatsrådet icke alla ministrarna hade säte, men däremot åtskilliga män, som stodo utanför kollegierna. 1808--14 hade G. faktiskt upphört, i det konungen företrädesvis styrde med sina adjutanter. Genom 1849 års grundlag utbyttes geheimestatsrådet mot ett statsråd, sammansatt af alla ministrarna under premiärministerns presidium; men då helstaten återupprättades (1852), infördes geheimestatsrådet ånyo, i det att utom ministrarna äfven tronföljaren fick säte i rådet och konungen själf öfvertog presidiet. Denna ordning bibehölls i den genomsedda grundlagen af 1866, men namnet geheimestatsrådet utbyttes då mot benämningen statsrådet. Premiärministern kallas sedan 1855 konseljpresident. ^{E. Ebg.} Gehenna [ge-], grek. geenna (förkortn. af hebr. geben-hinnom, Hinnoms sons (söners) dal) kallades en dal s. om Jerusalem, med en offerplats (tofet, brandställe), där under Ahas' och Manasses tider barn offrades åt Jahve under namn af Molok (jfr Jer. 7: 31; 19). Den fromme konung Josias (639--609 f. Kr.) orenade den, så att den aldrig mera skulle kunna begagnas såsom offerställe. (2 Kon. 23: 10). Sedan den tiden var "ge-ben-hinnom" hos judarna en allmänt afskydd plats, dit man kastade döda djurs och afrättade förbrytares kroppar samt allt slags afskräden och förruttnande ämnen, för hvilkas förbrännande där underhölls en ständig eld (jfr Jes. 66: 24). I N. T:s skrifter brukas ordet gehenna för att beteckna ett osaligt tillstånd i det tillkommande lifvet. (Matt. 5: 22; 10: 28 m. fl. ställen). Jfr Eskatologi, sp. 886. ^{A. F. Å.}* Gehestiftelsen [g<over>e</over>-]. Se Dresden, sp. 845. Gehlen [g<over>e</over>-], Adolph Ferdinand, tysk kemist, f. 1775, d. 1815, känd såsom utgifvare af "Neues allgemeines journal der chemie" (1803--06), "Journal für chemie und physik" (1806--10) samt "Repetitorium für die pharmacie" (bd I; sedan fortsatt af Buchner). Jfr Arsenikförgiftning, sp. 86. Gehler [g<over>e</over>-], Johann Samuel Traugott, tysk fysiker, f. 1751, d. 1795, blef 1774 docent i matematik i Leipzig, 1783 rådsherre och 1786 bisittare vid Oberhofgericht i Leipzig. Mest bekant är han genom Physikalisches wörterbuch (5 bd, 1787--95; ny uppl. i 11 bd, 1825--45, bearbetad af åtskilliga vetenskapsmän). Gehrman, Georg Andreas, violoncellist, f. 15 okt. 1806 i Köpenhamn, d. 2 maj 1876 i Stockholm, kom till Sverige i slutet af 1820-talet och var anställd i hofkapellet 1827--38 samt 1849--51. Sedermera vistades han i Ryssland och Finland till 1867, då han förordnades till lärare i violoncellspel vid konservatoriet i Stockholm. G. egde en kraftig och eldig ton samt uppträdde på flera konserter med stort bifall. ^{A. L.}* Gehrts [g<over>e</over>-], Karl, tysk målare, f. 1853 i Hamburg, d. 1898, verksam i Weimar och Düsseldorf, målade historiska genretaflor och dekorerade Düsseldorfs kunsthalle 1890--97 med 6 stora väggmålningar (konsthistoriens hufvudepoker) och 16