lynettbilder. -- Hans broder Johannes G., f. 1855 i Hamburg, har i målning och teckning mest skildrat den germanska fornsagan. ^{G--g N.} Gehäg, ty., förv., gammal benämning på mindre inhägnad kronopark, jakthage eller djurgård. ^Kbg. Gehör, ty., hörsel, nyttjas vanligen i betydelsen "musikaliskt" gehör. Detta begrepp kan tagas antingen i vidsträcktare omfattning, d. v. s. lika med förmågan att urskilja, jämföra och sammanfatta ett musikstyckes toner på sådant sätt, som kompositören velat ha dem urskilda, jämförda och sammanfattade, eller ock i en inskränktare omfattning, d. v. s. lika med förmågan att uppfatta och återgifva en ton eller melodi och bedöma toners renhet. -- Dessutom nyttjas ordet gehör i bemärkelsen lyssnande (med bifall) till någon framställning, godkännande, aktning, förmåga att göra sig åtlydd. ^{A. L.}* Geibel [ga'jbel], Franz Emanuel August von, tysk skald, f. 17 okt. 1815 i Lybeck, d. där 6 april 1884, studerade vid universiteten i Bonn <img l>

och Berlin, var 1838--39 huslärare hos ryska sändebudet i Aten, erhöll 1843 ett årsanslag på 300 thaler af Fredrik Vilhelm IV af Preussen och kallades 1852 af Maximilian II till professor i tysk litteratur och metrik vid universitetet i München. 1869 lämnade han denna plats och återvände till Lybeck, där han sedan vistades med en pension af 1,000 thaler från Preussen, för hvars politik han vid flera tillfällen funnit ypperliga lyriska uttryck. G:s första arbete var en samling öfversättningar af grekiska dikter, "Klassische studien" (1840), som han verkställt tillsammans med E. Curtius. Hans första originalarbete, Gedichte (1840; 130:e uppl. 1903), uppmärksammades till en början föga, medan däremot Zeitstimmen (1841; 3:e uppl. 1846), som tillhör tidens politiska lyrik, väckte betydligt uppseende (jfr Chr. Petzet, "Die blütezeit des deutschen politischen lyrik von 1840 bis 1850", 1902). Sorgespelet König Roderich (1844) är liksom G:s senare dramer, Brunhild (1858; 5:e uppl. 1890), Sophonisbe (1868; 5:e uppl. 1901), hvilken belönades med Schillerpriset, Echtes gold wird klar im feuer (3:e uppl. 1882), och lustspelet Meister Andrea (1855; 2:a uppl. 1873) endast lyriskt lyckadt. De kraftigt manande Zwölf sonette für Schleswig-Holstein (1846), eposet König Sigurds brautfahrt (1846; 4:e uppl. 1877) och senare dikter förenade G. i samlingen Juniuslieder (1848; 33:e uppl. 1903). Neue gedichte (1856; 24:e uppl. 1897) och Gedichte und gedenkblätter (1864; 9:e uppl. 1885) visa G:s lyrik på dess höjdpunkt, hvarefter blott Spätherbstblätter (1877; 7:e uppl. 1893) är att nämna. Hans politiska lyrik samlades i Heroldsrufe (1871; 6:e uppl. 1902). Gesammelte werke utgåfvos 1883 (4:e uppl. 1906), hvartill komma Gedichte aus dem nachlass (5 uppl. 1897); ett urval utkom 1904 och en del af hans bref 1885. G. öfversatte dikter från spanskan ("Spanisches liederbuch", 1852, 3:e uppl. 1904, jämte Paul Heyse, samt "Romanzero der spanier und portugiesen", 1860, jämte F. A. von Schack), franskan ("Fünf bücher französischer lyrik", 1862, jämte Leuthold) och de klassiska språken ("Klassisches liederbuch", 1875, 7:e uppl. 1906). -- G:s poesi tillhör den bästa eftergoetheska lyriken, varm, äkta och rik på känsla som den är. Efter Platens bortgång fortsatte G. dennes kamp mot den heineiserande ironien och spiritualiteten samt likgiltigheten för formen. Själf behärskade han formen som få och odlade såväl antika versmått som Eichendorffs och Uhlands folkliga rytmer. Hans betydelse för den tyska dikten beror därjämte på den centrala ställning han intog i Münchens litterära värld under sin vistelse där. Politiskt fortsatte han Uhlands och Walthers diktning och siade om det blifvande tyska kejsardömet. Många af G:s dikter äro tolkade på svenska. Se arbeten om G. af Goedeke (1869, ofullb.), Strackerjan (1882), Arno Holz (1884), Litzmann (1887), Gaedertz (1886 och 1897), Leimbach-Trippenbach (1894) och Werner i "Vollendete und ringende" (1900). -- G:s staty restes 1889 i Lybeck. ^{R--n B.} Geiger [ga'jger], Peter Johann Nepomuk, österrikisk målare, f. 1805 i Wien, d. där 1880, målade bataljer och historiska tilldragelser -- äfven monumentalt i slottet i Budapest --, men var mera illustratör och berättare än historiemålare i ordets vanliga betydelse. G. var från 1853 professor vid konstakademien i Wien. Monografi af Wiesböck (1868). ^{G--g N.} Geiger [ga'jger]. 1. Abraham G., tysk rabbin, f. 1810 i Frankfurt a. M., d. 1874 i Berlin, blef rabbin 1832 i Wiesbaden, 1838 i Breslau, 1863 i Frankfurt a. M. och 1870 i Berlin, där han tillika var lärare vid högskolan för judisk vetenskap. Af hans många skrifter må nämnas Was hat Mohammed aus dem judenthum aufgenommen? (prisbelönt täflingsskrift 1833), Lehr- und lesebuch zur sprache der mischnah (1845), Urschrift und übersetzungen der bibel (1857), Das judenthum und seine geschichte (3 bd, 1864; en del är öfv. till svenska under titeln "Judendomen och dess historia", 1872). G. utgaf tidskrifterna "Zeitschrift für jüdische theologie" (6 bd) och "Jüdische zeitschrift für wissenschaft und leben" (11 bd). Till svenska har öfversatts hans broschyr, "Nödvändigheten af en reform inom den judiska gudstjänsten och grunddragen för en sådan" (tryckt som manuskript, 1893). 2. Ludwig G., den föregåendes son, tysk litteraturhistoriker, f. 5 juni 1848 i Breslau, vardt 1880 e. o. professor i nyare litteratur vid Berlins universitet. G. har skrifvit ett stort antal arbeten i modern litteratur, såsom Nicolaus Ellenbog (1870), Johann Reuchlin (1871), Petrarca (1874), Deutsche satiriker des 16. jahrhunderts (1878), Renaissance und humanismus in Italien und Deutschland (i Onckens "Allgem. geschichte", 1882; 2:a uppl. 1899), Augustin, Petrarca, Rousseau (1893), Karoline von Günderode und ihre freunde (1895), Dichter und frauen (2 saml. 1896 och 1899), Aus Alt-Weimar (1897), Goethe in Frankfurt a. M. 1797 (1899), Das junge Deutschland und die preussische cenzur (1900), Therese Huber (1901), Bettina v. Arnim und Friedrich Wilhelm IV (1902) och Aus A. v. Chamissos frühzeit (1905) samt flera arbeten rörande