- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
851-852

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geiger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

851

Geiger-Geijer

852

judarna i Tyskland. Dessutom har G. utvecklat
storartad verksamhet som utgifvare af
brefsamlingar och kritiska upplagor
af äldre arbeten samt har redigerat
"Goethe-jahrbuch" (sedan dess början
1880), organet för Goethe-gesellschaft,
"Vierteljahrsschrift fur kultur und literatur
der renaissance" (1885 -86) och "Zeitschrift
fur vergleichende literatur-geschichte und
renaissanceliteratur" (1887-91, jämte M. Koch)
samt är medutgifvare af "Berliner neudrucke"
(sedan 1888). G. holl föredrag i Stockholm 1905.
1. G.K-n. 2. E-n B.

Geiger [ga’jger], Lazarus, tysk språkforskare,
f. 1829 i Frankfurt a. M. af judiska föräldrar,
d. 1870, var sedan 1861 lärare vid israelitiska
realskolan i sin födelsestad. G. var en mycket
betydande språkfilosof, hvars arbeten voro af
väckande och banbrytande art. Hufvudvikten lade
han på att betona språkets absoluta nödvändighet
för utvecklingen af människans förnuft. En
mängd fina iakttagelser är nedlagd i hans
båda af stilens skönhet och kraft uppburna
hufvudarbeten Ursprung und entwickelung der
menschlichen sprache und ver-nunft (1868-72;
2:a uppl. 1899) och Ursprung der sprache (1869;
2:a uppl. 1878). Se arbeten öfver G. af Peschier
(1871) och Eosenthal (1884). E-n B.

Geiger [ga’jger], Wilhelm, tysk orientalist,
f. 1856 i Würzburg, blef 1886 privatdocent
i München och 1891 Spiegels efterträdare som
professor i Er-langen. 1895-96 företog han med
offentligt understöd en forskningsresa till
Ceylon. På det avestiska området har G. utgifvit
Handbuch der avestasprache (1879), Ostiranische
kultur im altertum (1882) och Etymologie des
Balüöi, Lautlehre des Balüõi, Ely-mologie
und lautlehre des Afghänischen (i "Abh. der
königl. bayer. akad. der wissenschaften",
1892-93). Tills, med E. Kuhn utgaf han
Grundriss der iranischen philologie (1895 ff.),
i hvilket arbete han själf behandlade afganskan,
belutsjiskan samt de mindre iranska dialekterna
och dialektgrupperna. På det indiska området har
han författat Maldivisclie studien (1901-02),
Etymologie des singhalesischen (i "Abh. der
königl. bayer. akad. der wissenschaften", 1897),
Litteratur und sprache der singhalesen (i Bühlers
"Grundriss" 1900), Dlpa-vamsa und Mahävamsa
(1905). För The pau text society har han
bearbetat en kritisk upplaga af den ceylonesiska
krönikan "Mahävamsa". K. F. J.

Geijer [j ä’j er], svensk släkt, som påstås
härstamma från en urgammal tyék adlig ätt,
hvilkens förste kände anherre, -Johann Geijer,
lefde 1288. Ätten inkom 1620 till Sverige,
med de från Österrike bördige bröderna Karl och
Kristofer G., hvilka af Gustaf II Adolf inkallats
till bergsbrukets upphjälpande. Kristofers
sonson, Bengt Gustaf (se nedan G. 1), blef
stamfader för alla ofrälse linjer af släkten
(bl. a. Bosjö-, Krokstads-, Lindfors- och
Ran-sätersgrenarna) samt. genom sin son Emanuel,
för adliga ätten afGeijerstam (adlad 1773) och,
genom sin sonson, Emanuels brorson, Karl Emanuel,
för adliga ätten von Geijer (adlad 1817). Se
B. J. Geijer, "Geijerska slägten i Sverige"
(1897).

1. B en g t Gu st af G., bruksegare, f. 11 mars
1682 på Stora Bohr i Lindes socken, Örebro län,
d. 26 okt. 1746 på Uddeholm, var först student i
Uppsala, sedan 1698 bruksbokhållare och blef 1716
arrendator af Uddeholms sätesgård och bruk med
Stjerns hytta i Värmland, som han 1720 köpte (i

sin andra hustrus börd). Han var förut (genom
sitt första gifte) delegare i Bosjö. Såsom en
utmärkt driftig och skicklig bruksidkare svingade
G. sig upp från en föga betydande förmögenhet
till ansenlig rikedom. I Ekshärads och Råda
socknars ödemarker anlade han åtskilliga verk,
af hvilka de förnämsta voro Uddeholmshyttan
(1724), Tranebergs hytta (1731), Geijersholms
två hamrar (1731 och 1734) och Gustafsfors bruk
(1746). G. sammanslog sina egendomar - utom
Bosjö - till ett slags släktfideikommiss för
barnen i hans andra gifte och deras afkom-lingar,
"Uddeholms bolag". 1870 förändrades emellertid
denna stiftelse, som f. ö. redan förut upptagit
oskylda delegare, till aktiebolag. Se vidare
Uddeholm. Jfr B. J. Geijer, "B. G. G. till
Uddeholm och hans ättlingar" (1899).

2. Bengt Eeinhold G., den föregåendes
sonson (af Krokstadsgrenen), öfverdirektör, f. 11
nov. 1758 på Bofors bruk i Karlskoga socken,
Örebro län, d. 11 nov. 1815 på Rörstrand, blef
1776 student i Uppsala och inskrefs 1779 såsom
auskultant i Bergskollegium. Befordringarna
gingo därefter ganska snabbt; 1786 erhöll han
bergmästarfullmakt samt blef 1788 konstituerad
och 1791 ord. öfverdirektör vid Kontrollverket
i Stockholm. Han var från 1797 egare
af Rörstrands egendom och porslinsfabrik (vid
Stockholm), som sedan i många år drefs för hans
och hans arfvingars räkning. G. blef 1790
led. af Vet.-akad., 1796 af Krigsmannasällskapet
och 1813 af Landtbruksakad. 1796 blef han
fullmäktig i Järnkontoret. Han författade
åtskilliga uppsatser i Vet.-akad:s handlingar,
t. ex. Om metallers förhållande i smältning med
tillhjälp af eldsluft (1784).

3. Erik Gustaf G., sonsons son af G.
l, universitetslärare, Sveriges störste
historieskrifvare, filosofisk tänkare, skald,
vältalare och tonsättare, f. 12 jan. 1783 på
Ransäters bruk i Värmland, d. 23 april 1847
i Stockholm. Hans föräldrar

voro bruksegaren Bengt Gustaf G. (af
Ransäters-grenen) och Ulrika Magdalena
Geisler. Till sitt tolfte år åtnjöt G. enskild
undervisning i hemmet, till hvars krets
äfven kan räknas en man, som på G :s hela
bildning haft ett mäktigt inflytande, kaptenen
B. G. v. Rapp-holt. G :s hem, som han lifligt
skildrat i sina Minnen (1834), var litterärt,
musikaliskt och rikt på ett gladt, ungdomligt
umgängeslif, där släktkärlek och lokalpatriotism
kunde växa sig starka. G :s harmoniska barndom
bildar också den ljusa bakgrunden till hans
harmoniska personlighet. 1795

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free