863 Geijer 864 än förr och blef därigenom, långt mer än han eljest skulle ha blifvit, en uppfostrare för sitt folk, en af de störste andarna i den svenska bildningens historia. Med en i vår litteratur sällsynt öppenhet har han i sina skrifter blottat sin personlighets innersta under dess olika utvecklingsskeden, och som hans personlighet icke hade någonting disharmoniskt att dölja, kan man på honom själf i egentligaste mening tillämpa hvad han säger om goda författare: "att de verka stärkande, gifva känslan af själens hälsa." - G. var led. af nästan alla svenska och en stor mängd utländska akademier och lärda samfund (i Svenska akad. invaldes han 1824). Geijerstatyn i Uppsala. Han fick förslagsrum till biskop i Karlstad 1834, men af böj de för sitt historieverks skull. Hans samlade "Skaldestycken" utkommo 1835 (senaste uppl. 1896). Hans "Samlade skrifter" utgåfvos i 13 bd, på 2 af-deln. (1849-55; en mindre uppl. utkom i 8 band 1873-75 jämte suppl, i 2 bd, 1876-77). Hans viktigaste arbeten öfversattes redan under hans lifstid till franska, tyska och engelska. G :s namnteckning finnes återgifven å pl. IV till art. Autograf. - Hans af Börjeson modellerade kolossalstaty (se fig.) med en allegorisk sockelfigur, "Tanken", aftäcktes utanför nya universitetshuset i Uppsala 30 okt. 1888. Den gamla "Geijersgården" i Eansäter, som icke vårdats, sedan den bebotts först af familjen Geijer och senare af den med denna besläktade familjen Dahlgren {se d. o.), har 1907 återförvärvats af den Geijerska släkten. 1855 hade där till G :s minne uppställts ett större granitmonument. Litt.: S. A. Hollander, "Minne af E. G. Geijer" (1869, en samling lefnads-teckningar och åminnelsetal m. ni.), J. Hellstenius, "Lefnadsteckning" (i E. G. Geijers samlade skrifter, 1873-75; särskildt tryckt 1876), K. Hjärne, "Götiska förbundet och dess hüfvudmän" I. (1878), A. Nyblæus, "Den filosofiska forskningen i Sverige" (l, II, 1881), 0. Alin, "Karl Johan och hans tid" (i Schinkels "Minnen ur Sveriges nyare historia" XII, 1881-93), G. Ljunggren, "Svenska vitterhetens häfder" (III-V, 1889-95), V. Vedel, "Svensk romantik" (1894), N. Erdmann, "E. G. Geijer. En minnesteckning" (1897), C. D. af Wirsén, "Järta och Geijer före och efter den senares utg. af Svenska litteraturbladet" (i "Sv. akad :s Handl. ifrån år 1886", XIV, 1900), H. Schück, "När Geijer blef professor" (i "Ur gamla papper", 1902) och "Den götiska skolan" (ibid. 1904), "Ur Geijers brefväxling. Familjebref af E. G. Geijer" (utg. af H. Schück, 1903), "Ur M. Silfverstolpe anteckningar" (i "Nord. tidskr.", 1904-07), A. Blanck, "G:s äreminne öfver Sten Sture d. ä." (i "Studier tillegnade H. Schück", 1905), H. Bore-lius, "G. och Schiller" (i "Schiller och Sverige. En minnesskrift", utg. af Litteraturhistoriska seminariet i Lund, 1905), L. Dahlgren, "Kansäter, värmländska släktminnen från 1800-talets förra hälft" (1905), A. Molin, "Geijerstudier" (akad. afh. 1906), F. Vetterlund, "Från nyromantikens dagar" (1907), L. Wahlström, "E. G. Geijer. En lefnadsteckning" (1907) och "E. G. G:s reseanteckningar från England", utg. af A. Blanck (i "Samlaren", 1907). - Tidskriftsuppsatser: G. Frunck (i "Samlaren", 1888), F. Berg (i "Sv. lärartidning", 1897), 0. Sylwan (i "Samlaren", 1899), Å. Molin (i "Ord och bild", 1903, och "Nord. tidskr.", 1904) och L. M. Bååth (i "Ord och bild", 1904). L. W-m. 4. P e r A d o l f G., den föregåendes sysslings son, af Krokstadsgrenen, universitetslärare, filolog, f. 9 april 1841 å Uddeholms bruk i Värmland, blef student i Uppsala 1860, filos. doktor 1869, erhöll 1872 adjunkturen i franska och italienska språken vid Uppsala universitet, hvilken 1889 förändrades till e. o. professur i romanska språk, och utnämndes 1890 till professor i nyeuropeisk lingvistik (afd. romanska språk), från hvilken befattning han 1906 tog afsked. G. har företagit ett stort antal utländska studieresor och varit förordnad till censor vid mogenhetsexamina 1880-1907. Han var led. och sekreterare i den 1888 tillsatta k. kommittén för utredning ang. undervisnings-, examens- och studieväsendet vid universiteten samt 1889-97 sekreterare i Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, uti hvars "Skrifter", som han 1890-96 redigerade, han i bd 5 (1897) meddelade Historisk öfverblick af latinets qui och qualis, fortsatta som relativpronomina i de romanska språken. Till Uppsala univ :s Årsskrift har han bidragit med afhandlingarna Ëtude sur les mémoires de Phi-lippe de Comines (1871), Meddelanden om skolor och universitet i Tyskland, Italien och Frankrike (1876), Om ljuden y och ö i franskan (1887), Om accessoriska ljud i franska ord (s. å.) m. m. Tid 2:a nord. filologmötet (i Kristiania, 1881) holl G. ett föredrag Om de franska episka versformernas ursprung och vid det 4:e (i Köpenhamn, 1892) Om franska växtnamn. I de af Ny filologiska sällskapet