i Stockholm utgifna "Studier i modern språkvetenskap" har G. publicerat Om artikeln, dess ursprung och uppgift (1898), Modus conjunctivus (1901) och en minnesteckning af Gaston Paris (1905). Han har vidare lämnat bidrag till in- och utländska tidskrifter samt författat ett stort antal artiklar i Nordisk familjebok. 5. Karl Reinhold G., den föregåendes brylling, af Lindforsgrenen, universitetslärare, filosof, f. 23 april 1849 i Nyed, Värmland, blef student i Uppsala 1867, filos. kandidat 1871, filos. doktor 1872 och, efter att ha speciminerat med afh. Huru förhåller sig Leibnitz metafysik till de Jörsta förutsättningarna för möjligheten af praktisk filosofi? (i Uppsala univ :s Årsskrift), 1876 docent i praktisk filosofi. 1880 kallades han till docent i samma ämne i Lund, vid hvars högre läroverk han 1880-88 därjämte var föreståndare för den teoretiska profårskursen. 1888 utnämndes han till professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Sedan höstterminen 1905 har han varit föreståndare för den teoretiska profårskursen vid Uppsala allmänna läroverk. Sedan 1891 har han varit censor Tid mogenhetsexamen. Han har företagit flera utländska resor i vetenskapligt syfte. - G. har erhållit sin filosofiska utbildning inom den Boströmska skolan, men tidigt påverkats äfven af Lotzes med den svenska idealismen besläktade åsikter. Särskildt genom studier inom den nutida psykologien ha hans intressen riktats åt empiriskt håll. I akademiska föreläsningar har han för första gången vid Uppsala universitet behandlat Boströmianismen historiskt; likaså är han den, som först vid svenskt universitet sökt göra den studerande ungdomen bekant med den moderna psykologiens arbetsmetoder och resultat. I öfrigt har han mest egnat sin akademiska undervisning åt kritiskt historiska framställningar af Kants filosofi och den tyska filosofien efter Kant. Af G :s filosofiska arbeten må utom ofvannämnda afhandling nämnas Om prof. S. Heegaards "Didro,g til spörgsmaalet om filosofiens betydning og værdi" (1879), Hermann Lotzes lära om rummet (i "Ny sv. tidskr.", 1880), Hegelianism och positii:ism (i Lunds univ :s Årsskr. 1881, 1882), Hermann Lotzes tankar om tid och timlighet (därst. 1886), Hermann Lotzes philo-sopheme über die raumanschauung (i "Skand. archiv", 1892), kapitlet om den svenska filosofien i Ueberweg-Heinzes "Grundriss der geschichte der philosophie" (i detta arbetes 5-8 uppl., väsentligt omarbetadt och utvidgadt i den senaste uppl., 1880-97), La philosophie suédoise dans la premiére moitié du XlX:e siécle (föredrag vid filos, kongressen i Paris 1900), Doktor Godmans vishetslära (i "Nord. tidskr.", 1904;, hvilken skrift ock i något utvidgad form utgifvits på tyska under titeln Ein schwedischer aufklärungsphilosoph (i "Philo-sophische abhandlunsfen M. Heinze zum 70. geburts-tage gewidmet", 1906), Om samvetet (1905). G. har utgifvit äfven pedagogiska skrifter: Om bildning och uppfostran i det gamla Hellas (i "Skolan o. hemmet", 1883; ny omarbetad uppl. i "Pedagog, skrifter, utg. af Sveriges allm. folkskollärarefören:s litt. sällskap", 1907), Om Pestalozzi (i "Sv. tidskr.", 1893), Om uppfostringskonsten, dess teori och historia (i nyss nämnda "Pedag, skrifter" etc., 1907). 1882--90 utgaf och redigerade G. "Ny svensk tidskrift", för hvilken han författade uppsatser med filosofiskt och estetiskt innehåll m. m. Tillsammans med A. Nyblæus utgaf han delarna V--VII af "Samuel Grubbes filosofiska skrifter i urval" (1882-84). På uppdrag af det akademiska konsistoriet i Uppsala redigerade G. de två första banden af den festskrift, som universitetet utgaf med anledning af konung Oskar II:s 25-års regeringsjubileum under titeln Upsala universitet 1872--1897 (1897), hvari han själf författat större delen af det första samt några artiklar i det andra bandet. S--e. 6. Johan Gösta G., syssling till G. 4, af Krokstadsgrenen, tonsättare, f. 20 aug. 1857 på Hjelleskata, Millesviks socken i Värmland, elev af Norman, J. Lindegren, Hallen och Svcndsen, blef 1894 dirigent för Nya sångsällskapet i Göteborg, flyttade 1896 till Malmö och bor nu (1908) i Ljungby, Småland. Han har komponerat konsertdramen En klostersaga, balladen Trollens guld, sånger, stycken för orkester, violin m. m. Sedan flera år har G. i olika delar af landet hållit folkbildande föredrag öfver svensk musik, därvid biträdd af sin hustru, romanssångerskan Signe G., född Wallgren. A. L.* Geijerstam [jäjer-], af, svensk adlig ätt, som är en gren af släkten Geijer (se d. o.) och härstammar från brukspatronen, sedermera titulärbergsrådet Emanuel Geijer (f. 1730, d. 1788), som 1773 adlades med namnet a f G.

1. Gustaf af G., författare, Emanuel af G:s sonsons sonson, f. 5 jan. 1858 å Jönsarbo, Heds socken, Västmanland, är son af bruksegaren, sedermera seminarierektorn i Kalmar, Johan Gustaf af G. G. blef 1877 student i Uppsala och 1879 filos. kandidat samt egnade sig snart därefter åt litteraturen. Han var 1884-86 medarbetare i "Aftonbladet", spelåret 1890-91 ekonomiförvaltare och litteratör vid Göteborgs Stora teater (hos Aug. Lindberg), 1891-93 medarbetare i "Dagens nyheter" samt 1897- 1902 litterärt biträde vid C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag i Stockholm. -- G. framträdde i början af 1880-talet såsom afgjord anhängare af den utprägladt realistiska riktning, som vid denna tid bröt igenom i den svenska litteraturen och bland hvars mest bemärkte och följdriktige representanter han räknades. Detta var tydligt redan i hans förstlingsverk, novellsamlingen Gråkalit (1882), i hvilken iakttagelsen, åskådningen var mognare än framställningssättet, men äfven detta ingaf löften. Hans nästa novellsamling, Strömoln (1883), var tvifvelsutan påverkad af Kiellands novelletter. Större framsteg visade otvifvelaktigt 1:a delen af samlingen Fattigt folk (1884; 2 :a uppl. 1906), som innefattade fyra skildringar ur småfolks lif, samsläktade med åtskilligt det bästa af hvad den samtida dansk-norska och ryska berättelselitteraturen alstrade; förf. gick allvarliga människoöden