Meester, "Geschiedenis van de staten van Gelderland" (1864). -- 2. Stad i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), 27 km. från Weser. 6,356 inv. (1900). Staden, som anlades 1097, var till 1371 grefvarnas och hertigarnas af Geldern residens samt en viktig fästning (Fredrik II slopade 1764 fästningsverken). Sedan 1703 har den tillhört Preussen, med undantag af åren 1794--1814, då den tillhörde Frankrike. Jfr Real, "Chronik der stadt und umgegend von G." (1897). ^{V. K--r.}* Geldner [ge'ld-], Karl Friedrich, tysk orientalist, f. 1853 i Saalfeld, blef 1890 e. o. professor i Berlin och är sedan 1907 professor i Marburg. G. är en af de förnämste auktoriteterna på avesta-filologiens område, där han utfört en ny (ännu ej fullständig) edition af de avestiska språkminnesmärkena. På det indiska området representerar han (med Pischel), särskildt i fråga om Rigvedas tolkning, mera den inhemskt traditionella riktningen än den genom Roth införda. G. har utgifvit bl. a. på det iranska området Metrik des jüngeren avesta (1877), Studien zum avesta (1882), Drei yasht aus dem zendavesta (1884), "Avesta. Die heiligen bücher der Parsen" (på tyska och engelska, 3 bd, 1885--95), Avestalitteratur (i Kuhn och Geigers "Grundriss der iranischen philologie", II), på det indiska Siebzig lieder des Rigveda (tills. med Roth och Kägi; 1875), Vedische studien (tills. med Pischel; 3 bd, 1889--1901), Der Rigveda in auswahl, I (ordbok 1907). Till Bertholets "Religionsgeschichtliches lesebuch" (1908) har G. lämnat de vediska och avestiska öfversättningsbidragen. ^{K. F. J.} Gelé [ʃel<over>e</over>], fr. gelée, (af lat. gelare, bringa till stelning), en maträtt, bestående af stelnad saft från kött eller frukt; kem., mer eller mindre fast, genomskinlig eller halfgenomskinlig, amorf, starkt vattenhaltig massa, som uppstår, när en kolloidlösning, en s. k. sol, stelnar. Stelningen kan framkallas genom olika medel, än upphettning, t. ex. af ägghvitelösningar, än afkylning, t. ex. limlösningar, än tillsats af små saltmängder till motsvarande kolloida lösning, t. ex. till lösningar af aluminiumhydrat. Å andra sidan kunna geléer bildas genom amorfa ämnens vattenupptagande under svällning. Bekantast är gelébildningen hos sådana organiska ämnen som gelatin, agar-agar och pektinämnen och hos sådana oorganiska ämnen som kiselsyra. Geléer äro endast skenbart homogena; under mikroskopet kan man, visserligen ej hos alla, men hos de flesta geléer iakttaga kamrad struktur. ^{P. T. C.} (^{H. E.}) Gèle [ʃäl], Alphonso van, belgisk Afrikaresande, f. 1849 i Bruxelles, förde 1882 en afdelning sansibariter till Kongo och förvaltade därefter distriktet Stanley falls. Under en följande tjänstgöring i Kongostaten undersökte han flera af Kongoflodens tillflöden, särskildt Ubangi, och konstaterade, då han 1890 västerifrån nådde Mbomus utlopp i Ubangi, att Ubangi är nedre loppet af Uelle, som Junker 1883 österifrån följt ungefär till denna trakt. Geleb, en af Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1874 upprättad missionsstation i Tigre-området i norra Abessinien. Se Mission. Gelée (oriktig form för Gellée), Claude. Se Gellée. Gelée blanche [ʃəl<over>e</over> blãʃ], fr., meteor. Se Frostdimma. Gelenau [ge'l-], by i sachsiska kretsen Zwickau. 5,694 inv. (1900). Bomullsspinneri, trikå- och färgfabriker. Konvalescenthem. Gelésvampar [ʃel-]. 1. Bot. Se Tremellaceæ. -- 2. Zool. Se Svampdjur. Gelhaar [ge'lhar], operasångerskor. -- 1. Fredrika Matilda G., född Ficker, f. 3 sept. 1814 i Stockholm, d. där 24 april 1889, blef 1828 elev vid k. teatern, där hon s. å. debuterade såsom <img r>

Johanna i Kotzebues dram "Testamentet" samt 1834--58 var anställd såsom skådespelerska och sångerska. Hon var en utmärkt koloratursångerska (lärjunge af J. A. Berg) och blef genom sitt musikaliska föredrag och sitt naiva spel allmänhetens gunstling. Hennes förnämsta partier voro Bettly i "Alphyddan ", Adina i "Kärleksdrycken", Rosina i "Barberaren", Anna i "Friskytten", Zerlina i "Don Juan" och Isabella i "Robert af Normandie". 1836 blef hon gift med oboisten i hofkapellet F. O. Gelhaar. 1837 utnämndes hon till hofsångerska. ^{A. L.}* 2. Vilhelmina Charlotta G., den föregåendes dotter, f. 8 okt. 1837 i Stockholm, blef 1857 elev vid k. teatern och var engagerad där från 1858 till 1866, då hon trädde i äktenskap med frih. E. v. Stedingk, som då nyss förut lämnat direktörsplatsen vid de k. teatrarna. 1871 blef hon änka, och 1883 ingick hon nytt äktenskap, med sederm. kammarrättsrådet J. A. Wallensteen. -- G. arbetade sig hastigt upp till rangen af en erkänd förmåga och till publikens förklarade gunstling. Begåfvad med en hög och klingande koloratursopran, ett fagert och behagligt yttre, ett gladt och eldigt temperament samt en pointerad, spirituell dramatisk karakteriseringstalang, var hon på sin tid en verkligt typisk subrett, särskildt i den franska opéra-comiquen. Bland hennes roller må nämnas Susanna i "Figaros bröllop", Rosina i "Barberaren", Anna i "Hvita frun", Adina i "Kärleksdrycken", Marie i "Regementets dotter", Katarina i "Kronjuvelerna", Isabella i "Robert af Normandie", Adèle i "Svarta dominon", Bertha i "Nürnbergerdockan", Leonora i "Stradella", Rose Friquet i "Villars dragoner" och Zerlina i "Fra Diavolo". ^{A. L.}* Geliboly [ge-]. Se Gallipoli 2. Gelidium, bot., ett till floridéerna hörande algsläkte, hvars arter insamlas i Japan i stor mängd och användas till beredning af den sort af agar-agar (se d. o.), som i Europa mest användes till appretering, näringsmedel o. s. v. Jfr Eucheuma spinosum, Gloiopeltis och Gracilaria. ^{G. L--m.} Gelignit, en gelatindynamit (se Dynamit), hållande 55 à 65 proc. spränggelatin jämte 25 à 30 proc. salpeter och trämjöl. ^{E. S--m.} Gelimer [ge'-]. Se Vandaler. Geliot [ʃliå'], Louvan, fransk heraldiker. Se Palliot.