färg, ehuru han föredrog dem, som ega afrundade, mjuka former och plastisk massa. För öfrigt målade G. helst solnedgången, då dagens stjärna är färdig att dyka ned i hafvet, då himmelen är klar, blott med några lugna, lätta skyar, medan härliga palats pryda kusten, ståtliga skepp ligga för ankar och lyckliga människor vandra upp och ned på stranden, bländade liksom åskådaren af det glödande solljuset. Ehuru G. själf icke var okunnig i att teckna figurer, äro dock i hans taflor dessa oftast utförda af annan hand, såsom af Courtois, Filippo Lauri, Jean Miel, Francesco Allegrini, ja till och med af Nicolas Poussin. G., som äfven efterlämnat teckningar och gravyrer, arbetade ända till det sista. 1840 flyttades hans stoft till kyrkan S. Luigi de' Francesi i Rom, där "landskapsmålarnas furste" nu hvilar i en af den franska staten bekostad graf. G:s efterlämnade arbeten äro spridda i de flesta större samlingar på kontinenten och i England. Särskildt må framhållas hans taflor i Louvre (16 stycken, bland hvilka 8 af första rang och bland dessa en berömd Hamn vid hafvet i solnedgång), i museet i Madrid (10 stycken, bland hvilka Tobias och ängeln), i nationalgalleriet i London (10 stycken, bland dem Drottningen af Saba, som anses vara hans yppersta sjöstycke) samt i Palazzo Doria i Rom (3 stycken, bland hvilka Il mulino, Kvarnen, är mest berömd). Sveriges nationalmuseum eger ett honom tillskrifvet Landskap med solnedgång. Litt.: Mad. Mark Pattison, "C. L., sa vie et ses œuvres" (1884), och Dullea, "C. G. le lorrain" (1887). C. R. N.* Gellersta. Se Gällersta. Gellerstedt, Per Erik, läkare, universitetslärare, f. 31 aug. 1815 i Härnösand, d. 22 jan. 1881 i Lund, blef student i Uppsala 1832, med. licentiat 1838 och med. doktor (med första hedersrummet) 1841. Sedan han därefter haft flera förordnanden som sjukhusläkare, kallades han 1844 till docent i praktisk medicin i Uppsala och 1845 till lärare i rättsmedicin vid Karolinska institutet samt utnämndes 1848 till professor i praktisk medicin vid Lunds universitet. G. blef led. af Vet. akad. 1859 samt var medlem och vice ordf. i den s. å. tillsatta kommittén för medicinska undervisningens ordnande. Ypperlig klinisk lärare och som sådan allmänt erkänd, egde G. äfven stort anseende som duglig praktisk läkare. Skrifter: Bidrag till den tuberkulösa lungsotens nosographi och pathologi (akad. afh., 1844), Några ord om masksjukdom (akad. program, 1857) samt uppsatser och recensioner i "Hygiea". Gellerstedt, Albert Teodor, arkitekt, akvarellist, diktare, f. 6 okt. 1836 i Säterbo socken, Västmanlands län, inskrefs 1852 som elev vid Akademien för de fria konsterna, vid hvilken han alltifrån början egnade sig åt studiet af byggnadskonsten, mestadels under Scholanders ledning. Han blef 1860 e. o. konduktör vid öfverintendentsämbetet, vann, efter att ha genomgått byggnadsskolorna, 1861 den kungl. medaljen för prisämne i byggnadskonsten och begynte 1862 som akademiens resestipendiat sina konststudier i utlandet. 1862 och 1863 besökte G. Danmark, Tyskland och Frankrike, under hvilken tid han studerade företrädesvis den moderna järnarkitekturen och dennas verk. 1863 och 1864 reste han uti Italien och på Sicilien, idkande trägna konststudier, i synnerhet efter antiken, i Rom, Neapel och Pompeji. Under sin frånvaro sökte han och erhöll 1864 anställning som ingenjör vid lots- och fyrinrättningen och kallades 1865 till agré af konstakademien. Sin ingenjörsyssla med dess flerahanda praktiska åligganden skötte G. till 1877, då han utnämndes till professor i arkitektur och fackskoleföreståndare vid Tekniska högskolan, vid hvilken han förut, från okt. 1874, varit lärare i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst. Redan förut (1872) hade han tagit afsked från sin konduktörsplats. 1877 blef han led. af Akademien för de fria konsterna och var 1881-91 dess sekreterare. 1882 utnämndes han till intendent och 1884 till förste intendent vid öfverintendentsämbetet samt var 1897-1904 öfverintendent och nämnda ämbetes chef. - G., som mestadels uppgått i lärar-, tjänstemanna- och prisdomarvärf, har utöfvat endast en mindre omfattande verksamhet som arkitekt. Han har utgifvit en följd studieteckningar under titeln Arkitektoniska fragmenter (5 häften, 1865-77), redigerat 2:a och 3:e årg. af "Mönster för konstindustri och slöjd, utgifna af Svenska slöjdföreningen" (1875-76) samt lämnat bidrag i en eller annan form till bl. a. "Teknisk tidskrift", "Ny illustrerad tidning" och "Svenska konstminnen, utgifna af Svenska fornminnesföreningen". Såsom akvarellist har han med stor alsterrikedom och framgång utfört en mängd utsikter, arkitekturvyer o. d.; hans samling af bilder från "det Stockholm, som går", är synnerligen talrik. 1887 erhöll han Egron Lundgrensmedaljen för akvarellmåleri. Äfven som etsare har han lämnat flera prof af sin konstnärsverksamhet. G. har äfven uppträdt som lyrisk skald med Dikter (2 samlingar 1871 och 1881), Eftersommar (1891) och Gamla visor (1900) samt prosastämningarna Från hult och täppor (1906). Det är idyller, enkla stämningar, där de finaste enskildheter ur naturens lif tecknas och målas med konstnärshand. Samtidigt formar sig naturiakttagelsen till en sinnebild, ett tillitsfullt sinnes uttryck för odödlighetstro och en hänvisning till en oförgänglig lycka hinsides. Jämte den friska och medryckande naturglädjen står en försynt välvilja mot medmänniskorna. Yttre erkännanden för sitt skaldskap har han erhållit bl. a. i Karl Johans pris för litterära förtjänster (1893) och i ledamotskap af Svenska akad. (1901), där han tog inträde med ett tal öfver Fr. Sander (i Sv. akad:s Handl. ifrån år 1886, d. 16). -rn.* Gellert [ge'l], Christian Fürchtegott, tysk skald och moralfilosof, f. 4 juli 1715 i Hainichen i Erzgebirge, d. 13 dec. 1769 i Leipzig, kom 1729 i fursteskolan i Meissen och blef 1734 student i Leipzig. Han ämnade först bli präst, men valde sedan den akademiska banan, började 1745 hålla föreläsningar, som vunno mycket bifall, och blef