organismernas synnerligen stora motståndskraft mot alla de inverkningar, genom hvilka forskarna afse att i försöksvätskorna döda allt i dem möjligtvis befintligt lif. Om kritiken af försöksmetoderna i detta ämne ha särskildt Pasteur och Tyndall inlagt stora förtjänster. Om man således hittills icke lyckats i försöken öfver uralstring, är det å andra sidan ingalunda afgjordt, att någon sådan icke kan ega rum eller att den icke i verkligheten förefinnes, ty idén om en uralstring innebär intet omöjligt eller med vår nuvarande kunskap om naturen oförenligt. Huruvida en uralstring under jordens nuvarande geologiska utvecklingsskede kan ega rum, därom veta vi icke något, lika litet som vi med visshet kunna påstå, att en sådan under någon tidigare geologisk period lär försiggått, enär man ju också kan tänka sig, att de lefvande varelsernas första frön från världsrymden kommit till jorden med det kosmiska stoftet. Sistnämnda åsikt har förfäktats af flera mycket betydande författare, men lämnar obesvarad hufvudfrågan, huru det vi kalla lif en gång uppstått. En närmare redogörelse för denna och andra hithörande hypoteser torde med så mycket större skäl kunna underlåtas, som de dock knappast kunna anses ega någon annan betydelse än den att vara snillrika fantasier af snillrika män. R. T-dt. Generation (fr. generation, lat. generatio, af genus, se d. o.), afling, alstring, afkomma, släkte, släktled, mansålder. Generationsväxling, zool., bot. Se Fortplantning. Jfr Gall-löss och Gallsteklar. Generatio spontanea. Se Generatio æquivoca. Generativ (se Generation och Generera), som hör till framalstringen, fortplantnings-. - Generativ cell, bot. Se Pollen. Generator, tekn. (lat., frambringare), kraftkälla, begagnas vanligen som beteckning dels på gasgenerator (se Generatorgas), dels på elektrisk generator (se Elektriska maskiner). Äfven en ångpanna kallas stundom ånggenerator. G. H-r. Generatorgas, tekn., gemensam benämning på en del brännbara gaser, som tillverkas för olika ändamål, såsom eldning af glas-, tegel-, metallurgiska och andra ugnar, eldning af ångpannor samt drift af gasmaskiner. Generatorgaserna kunna indelas i egentlig generatorgas (förr äfven kallad Siemensgas), halfvattengas samt vattengas. Samtliga generatorgaser framställas i s. k. gasgeneratorer (gasalstrare) genom förgasning (ofullständig förbränning) af kol. Gasgeneratorn är en vertikal schaktugn, nedtill begränsad af en rost samt upptill försedd med en påfyllningsanordning för bränsle. Det i generatorn införda bränslet kommer att hvila på rosten, och så mycket bränsle måste alltid finnas i generatorn, att bränslelagret alltefter generatorns arbetssätt, bränslets beskaffenhet m. m. har en höjd mellan O,5 till 2,0 m. Under rosten finnas anordningar för införande af förgasningsluft och eventuellt vattenånga, och i generatorns öfre del är afloppet för de bildade gaserna. Gasalstringen är grundad på följande principer: Då luft kommer i beröring med glödande kol, förbrännes kolet af luftens syre till kolsyra enligt formeln C₂+20₂ = 2C0₂. Härvid frigöras 8,000 värmeenheter per kg. förbrändt kol. Finnes emellertid kol i tillräckligt öfverskott, d. v. s. om man tvingar de vid första reaktionen bildade förbränningsgaserna att ytterligare passera genom ett högt lager glödande kol, sönderdelas kolsyran till koloxid enligt formeln C₂+2C0₂ = 4CO. Härvid bindas åter 5,600 v. e. af det förut frigjorda värmet, hvilket återfinnes i den bildade koloxiden. Återstoden, 2,400 v. e. per kg. kol, förlänar kolet i generatorn samt de bildade gaserna en hög temperatur. Det med luften tillförda kväfvet deltager ej i reaktionerna, utan medföljer oförändradt. Den erhållna produkten 5,35 kbm. "teoretisk generatorgas" per kg. förgasadt kol har en sammansättning af 34,7 proc. koloxid och 63,3 proc. kväfve med en värmeeffekt af 1,060 v. e. pr kbm. och en temperatur af omkr. 1,500° C. Af de ofvan angifna siffrorna framgår, att om det frigjorda värmet kan tillgodogöras, processens verkningsgrad teoretiskt är 100 proc. Då emellertid detta värme vanligen går förloradt, blir processens verkningsgrad teoretiskt 70 proc. I verkligheten kommer verkningsgraden att utfalla 10 å 15 proc. lägre än den teoretiska, dels emedan en del värme förloras genom ledning och strålning, dels emedan en del kolsyra alltid passerar osönderdelad genom generatorn, så att den erhållna produkten, "egentlig generatorgas", alltid kommer att innehålla några procent af denna gas. För att tillgodogöra det vid framställning af egentlig generatorgas frigjorda värmet blandas förgasningsluften med vattenånga, hvilken af de glödande kolen sönderdelas i sina enkla beståndsdelar, väte och syre, hvarvid syret förenar sig med kol till koloxid enligt den slutliga formeln C₂+2H₂0 = 2CO+2H₂. Vid sönder-delning af l kg. vatten af 15° temperatur bindas 3,830 v. e., hvaremot vid det frigjorda syrets förening med kol till koloxid frigöras 1,600 v. e. Resultatet blir alltså, att 2,230 v. e. per kg. vatten bindas. Det värme, som vid tillverkning af egentlig generatorgas frigjordes, kommer alltså, då vatten tillföres med förgasningsluften, att bindas genom vattnets sönderdelning. För att vattnet skall sönderdelas enligt den ofvan angifna formeln, måste processen försiggå vid en temperatur, som ligger öfver 1,000° C., och detta bestämmer gränsen för den tillförda vattenmängden. Under antagande af att det med de bildade gaserna bortförda värmet användes för att förånga förgasningsvattnet och alltså åter tillföres generatorn, blir den teoretiska vattenmängden 0,627 kg. per kg. kol, och man erhåller 4,8 kbm. "teoretisk half vattengas" med en värmeeffekt af 1,667 v. e. per kbm., innehållande 40,0 proc. koloxid, 16,7 väte och 43,3 proc. kväfve. Vid halfvattengasprocessen kan alltså teoretiskt allt det bundna värmet i kolen öfverföras till bundet värme i gasen, hvarför den teoretiska verkningsgraden är 100 proc. Den praktiska verkningsgraden blir emellertid äfven vid halfvattengasprocessen 10 å 15 proc. lägre än den teoretiska, beroende därpå, att en del värmeförluster uppstår samt en del kolsyra passerar osönderdelad genom generatorn. Dessutom försiggår ej all vattensönderdelning enligt den angifna formeln, utan en del af vattnets syre förenar sig med kol till kolsyra enligt formeln C₂+4H₂0 = 2C0₂+4H₂. Denna reaktion absorberar en mindre värmemängd än den föregående samt försiggår vid lägre temperatur. Som temperaturen i generatorn