säte för de viktigaste af kantonens industrigrenar (se ofvan). Handeln är mycket liflig, äfvensom skeppsfarten på sjön; segelfarten på Rhône sträcker sig däremot icke öfver kantonens gränser till följd af flodens starka fall. I G. finnas 27 lärda sällskap, och där utgifvas 80 periodiska skrifter, hvaribland 9 politiska tidningar. J. F. N. Historia. G. hette ursprungligen Geneva, men kallades af romarna efter invånarna, de galliske allobrogerna, Aurelia allobrogum. Efter att tidigare ha utgjort en del af den romerska provincia maxima sequanorum kom G. på 440-talet i burgundernas händer och blef en af det burgundiska rikets hufvudstäder. Sedermera tillhörde G. efter hvartannat Frankiska riket (532--888), Transjuranska Burgund (888--930) och Arelat (930--1032), hvarefter det räknades till det tyska riket. I 5:e årh. blef G. biskopssäte; omkr. år 1000 erhöll det grefvar, hvilka snart gjorde sin värdighet ärftlig. Mellan biskoparna och grefvarna rådde ständiga strider, hvilka nådde sin höjd, sedan G., en tid efter den inhemska grefveättens utslocknande, genom köp öfvergått i de savojiske grefvarnas ego. Då stadens borgerskap, hvars makt tilltagit under åren, anfölls af de aristokratiska och hierarkiska myndigheterna i förening, sökte det Edsförbundets hjälp, slöt förbund med Fribourg (1519) och Bern (1526) samt lyckades därigenom tvinga hertig Karl III af Savojen att i freden i S:t Julien 1530 erkänna G:s själfständighet. Emellertid predikades reformationen i G. af G. Farel och gjordes där till härskande af Calvin. Såsom "det protestantiska Rom" blef G. medelpunkten för den reformerta kyrkans verksamhet, och samtidigt infördes därstädes ett slags teokrati under Calvins spira med åtföljande sede- och trostvång, husvisitationer och förföljelser. Förgäfves sökte ett mer frisinnadt parti, de s. k. libertinerna, störta Calvin. (Se om dessa strider Calvin, sp. 1015--16.) Ett försök af Savojens hertig att genom öfverrumpling intaga G. misslyckades (11 dec. 1602), och årsdagen af den tillbakaslagna stormningen (l'escalade) firas ännu som G:s nationaldag. Samtidigt med reformationens genomförande och de savojiske hertigarnas fördrifvande ombildade G. sin författning i demokratisk-republikansk anda, men ganska snart fick den nya författningen en sedan med åren allt starkare aristokratisk prägel. Man sökte trösta borgarna öfver förlusten af deras politiska makt genom att fördela dem i rangklasser med olika rättigheter. Ständiga strider förekommo emellertid mellan aristokraterna och de öfrige borgarna, till följd hvaraf den franska revolutionen lätt vann genklang. Den gamla styrelsen störtades, allmän jämlikhet proklamerades, och 1794 infördes en författning efter franskt mönster (nationalkonvent, med åtföljande skräckregering). 1798 införlifvades G. med Frankrike och blef hufvudstad i dep. Léman, men skildes åter 1814 från nämnda land och upptogs såsom kanton i Schweiziska edsförbundet. 24 aug. 1814 erhöll G. en till sina former demokratisk författning, som till följd af den höga valcensus emellertid lämnade makten i händerna på det aristokratiska partiet. 1842 utbyttes denna författning mot en mera liberal (ingen census). Då de konservative ändock behöllo öfvervikten och i Sonderbundsstriden intogo en medlande ställning, genomdrefvo de radikale under ledning af J. Fazy (se d. o.) tillsättandet af en provisorisk regering (9 okt. 1846) och införandet af en ny, demokratisk författning (24 maj 1847), som ännu, med några senast 1892 vidtagna förändringar, är gällande. Mot den radikala regeringen uppstod snart en af konservativa och socialistiska element bildad opposition (sedan 1861 kallad independenterna), hvilken redan 1853 vann en tillfällig öfvervikt och från Fazys störtande 1862 till 1871 hade makten i sina händer. 1871 kommo de radikale åter till styret. Striden mellan radikala och konservativa trädde under de närmast följande åren i skuggan för striden mellan de s. k. liberale å ena sidan och de ultramontane under den ärelystne katolske prästen Mermillods ledning å den andra. G. har under de senaste decennierna följt den allmänna demokratiska utvecklingen i schweiziskt statslif. Litt.: Thourel, "Histoire de G." (3 bd, 1833), Roget, "Histoire du peuple de G. depuis la Réforme jusqu'à l'Escalade" (7 bd, 1870--84), Mayor, "L'ancienne G.; l'art et les monuments" (1896--98), Gautier, "L'histoire de G. des origines à l'année 1691" (3 bd, 1896--98), och Fazy, "L'histoire de G. à l'époque de l'Escalade" (1902). V. K-r.* Genèveflaggan, Genèvekorset l. Röda korsets flagga. Se art. Flagga, sp. 528, och den åtföljande flaggkartan. Hvita armbindlar med rödt kors begagnas som neutralitets- och igenkänningstecken af sjukvårdspersonal. Genèvekonventionen. På initiativ af Henry Dunant (se denne) sammanträdde i Genève 26 okt. 1863 en internationell församling med privat karaktär, vid hvars förhandlingar beslöts dels bildandet af nationalföreningar i de olika länderna med ändamål att verka för vården af sjuka och sårade i krig (Röda-kors-föreningar), dels att hos resp. regeringar framställa vissa önskemål beträffande neutralitetsskydd för sjukvården. På grund häraf utfärdade schweiziska förbundsrådet 6 juli 1864 en inbjudan till 25 regeringar till en diplomatisk kongress. På denna sanktionerades för alla tider Genèvekonventionen, ett folkrättsligt, internationellt fördrag, hvarigenom de sårades neutralitet tryggades. Den består af 11 artiklar rörande sjuka och sårade, läkare, sjukvårdsmanskap, sjukhus, ett allmänt neutralitetstecken (Genèveflaggan: se Flagga, sp. 528) m. m. och antogs af alla europeiska länder samt af Nord-Amerikas förenta stater, Persien, Japan, Bolivia, Chile, Uruguay, Argentina och Peru. Praktisk tillämpning fick konventionen redan i kriget mellan Preussen och Österrike 1866. Då liksom flera gånger sedan dess har behofvet af revision gjort sig gällande. Vid senare internationella sammanträden i Genève (1868), Bruxelles (1874), Haag (1899) och Genève (1906) ha ock tilläggsartiklar blifvit uppsatta, men faktiskt torde endast 1864 års konvention ännu vara gällande. J. K. Genèvekorset. Se Flagga, sp. 528, och den åtföljande flaggkartan. Genever, fr. genièvre (af lat. juni'perus, en), enbärsbrännvin. Se Brännvin, sp. 427, och En, sp. 501. Genèvesjön [lat. Lacus Lemanus, fr. Lac Léman], den största af de schweiziska sjöarna, omgifves af Frankrike samt kantonerna Genève, Vaud och Valais samt har formen af en mot s. vänd