del Rio. Längd 220 km. Den är hvarken segelbar eller flottbar. Génin [J ena'], Francois, fransk författare, i. 1803, d. 1856, professor i franska vid universitetet i Strassburg, var medarbetare i "National", "Revue des deux mondes" m. fl. Han utgaf bl. a. Des variations du langage fran^ais depuis le XH:e siécle (1845), La chanson de Roland (1850), Maistre Pierre Patelin (1854), Récréations philologiques (1856) och ett par arbeten om Moliëre. Han var som språkman dilettantisk. Geni'sta L., Ginst, bot. farm., ett till fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ hörande släkte af låga, ofta torniga buskar med vanligen enkla, hela och helbräddade blad samt tämligen små, vanligen gula blommor i klase eller i bladvecken. Släktet igenkännes på sitt klocklika, tvåläppiga blomfoder, som består af en öfre tvådelad och en nedre djupt treklufven tan-dad läpp, med nästan upprätta flikar. Ståndarna äro monadelfi-ska. Släktet har i Europa, Nord-Afrika och Väst-Asien omkr. \ 80 arter. På Ijung-'' hedar och betesmarker i södra Sverige, särskildt i Halland, förekomma 4 arter. Mest bekant är den ofta i svenska trädgårdar od-' lade G. tinctoria L., "ffi^VSSS'VSr 3 färgginst (se fig.), , uctijur, t rro. hyars blomman(;[e top- par samt frön fordom voro officinella under namnen Herba 1. Summitates et semina Genistæ tinctoriæ och ansågos (dock utan skäl) vara verksamma mot vattu-skräck. Fröna äro afförande. Växten innehåller ett vackert och "beständigt" gult färgämne (jacti-tium luteum). Flera andra arter ha liknande egenskaper. O. T. S. (G. L-m.) Genitälia, lat. (af gi'gnere, föda), könsdelar. Genitiden [jenl-], ty. Die geniezeit, detsamma som Sturm-und-drang (se d. o.). Genitiv. Se Kasus. Genitjesk [gen-] l. Ust-Azovsk, hamnort i ryska guv. Taurien, vid västra sidan af Azovska sjön och vid utloppet af den stora saltsjön Sivasj. 1,227 inv. (1897). Stor export af salt. Ge'nitrix (G en et r i x), lat., binamn på Venus (se d. o.). Ge'nius, lat. (eg. aflelsegud, af gi'gnere, föda), hette hos de gamle romarna en mans skyddsande. Genien troddes följa mannen från vaggan till graf-Ten, delande med honom sorg och glädje, njutning och lidande. Man firade vid födelsedagar och andra högtidliga tillfällen sin genius med offer och gjorde sig, honom till ära, en glad dag. Genien uppfattades i folktron egentligen som en god ande, men framställdes ock af filosoferna som en ond. Kvinnornas skyddsandar kallades j u n o n e s. Äfven omtalas genier för familjer, samfund, kejsare (Augustus' genius, se fig. l,, m. fl.), stater m. m. samt för orter. De sistnämnde föreställdes och afbildades- Fig. 1. Augustus' genius (bärande kejsarens egna anletsdrag), antik staty i Vatikanen. Fig. 2. Romerska ortsgenier (ormar kring altare). vanligen i form af ormar (se fig. 2). Genier finnas af bildade på- olika sätt, än som en togaklädd yngling med, hölj dt hufvud och ym-nighetshorn (jfr fig. 1), än - hvilket var fallet med romerska folkets - som en skäggig man. R. Tdh. Ge'nius epidëmicus 1. Constitütio e p i-dëmica, med., den allmänna prägel eller sjukdomskaraktär, som utmärker flertalet eller någon a! de på en viss ort och tid uppträdande sjukdomarna. Se f. ö.MEpidemi. F. B. (l. H.). Genkärande, jur., svarandepart, som genom stämning (genstämning) å motparten, hufvud-käranden, väckt talan i samma sak, som denne-instämt, eller i annan, som med denna har gemenskap. Den, som genstämmes, eger åtnjuta hälften af den stämningstid, som skall räknas för första stämningen, där han ej eljest är pliktig att svara å in-ställelsedagen. Jfr 10 kap. l § 3 mom. samt 11 kap. 31 § Rättegångsbalken. E. K. Genlis [jäli's], Stephanie Félicité, föda du Crest de Saint-Aubin, fransk för-fattarinna, f. 1746 i Champcéri, nära Autun, d. 1830 i Paris, utmärkte sig redan som flicka för sin virtuositet på alla slags instrument, särskildt på harpa. Vid sexton års ålder blef hon gift med grefve de Genlis, sedermera markis de Silléry, hvilken 1793 blef afrättad tillsammans med giron-disterna. Såsom släkting till madame Mon-tesson, hvilken i hemlighet var förmäld med hertigen af Orleans, infördes fru G. i den orleanska familjen, och den> sedermera under namnet Philippe Ëgalité bekante hertigen af Chartres anförtrodde åt henne sina barns uppfostran 1777. Hon begagnade sig därvid af en praktisk åskådningsundervisning och för-