935 Genomdragning-Genoveva 936 i dec. 1870, kan dock en genombrytning vara berättigad. C. O. N. Genomdragning, krigsv., den förrättning vid ett vaktombyte, då den gamla och den nya vakten vid byte af plats, i flankmarsch, på öppnade led marschera genom hvarandra. c- °- N- Genomföring, mus. 1. Den mellandel af i sonatform hållna satser, i hvilken de förut framförda hufvudtankarna (tema) fritt bearbetas, utvecklas och sinsemellan kombineras i alltjämt nya vändningar och modifikationer, genom motivens ombildning o. s. v. (tematiskt arbete). Efter genomföringen återupprepas i regel satsens första del, med återvändande till tonikan. - 2. I fugan hvarje temats lopp igenom de olika stämmorna (se Fuga). Den kallas fullständig, om alla stämmorna upptaga temat, i annat fall ofullständig. E. F-t. Genomförsel. Se Införsel och T r a n s i t o. Genomgående konossement. Se Ko n oss e- me n t. Genomgående noter, mus., sådana för den rådande harmonien främmande toner, hvilka melodiskt förmedla öfvergången från en harmonisk huf-vudton till en annan. De kallas regelbundna (Iran-situs regularis), om de falla på svag taktdel, oregelbundna (transitus irregularis, växelnoter), om de falla på stark taktdel. A. L.* Genomgångar, miner., kallas de riktningar, i hvilka kristaller med största lätthet kunna delas eller kl y f vas. Den form, som begränsas af genomgångsytorna, kallas grundform (Hauy) eller, om man så vill, de primära molekularytorna äro ytor för den största kohesionen. Genomgångar uppmärksammades först af J. G. G a h n, som fann, att kalkspat, i hvilken form den än är kristalliserad, alltid kan delas genom slag, så att en rombocdcr uppstår. Hos många kristaller äro genomgångarna mycket tydliga, t. ex. hos kalkspat, fältspater, koksalt, flusspat, blyglans, gips, glimmer, hos andra, t. ex. augit och fluorit, mindre tydliga, hos åter andra, såsom granat och vesuvian, mycket ofullkomliga. P. T. C.* Genomgångsceller, bot. Se Endodermis. Genomgångståg, järnv. Se D - z u g e. Gendmgångsvagn, järnv. Se D-w a gen. Genomkomponerad, mus., kallas en sångkomposition, hvari textens olika strofer icke ha en gemensam melodi, som omtages (såsom i den enkla visan), utan äro försedda hvar och en med särskild musik, lämpad efter det olika innehållet. A. L.* Genomluftningssystem, bot. Se C e 11 v ä f n a d, sp. 1406. Genomlysande, lys., är ett ämne, som visserligen genomsläpper ljus, men utan att man genom detsamma kan se det lysande föremålet. Detta beror därpå, att ljuset på ett oregelbundet sätt reflekteras och brytes antingen vid det genomlysande ämnets yta, såsom förhållandet är vid mattslipadt glas, eller inuti detsamma, t. ex. i vatten, som är mycket uppblandadt med luftblåsor eller på annat sätt grumladt. K. L.* Genomskinlighet och Genomskinlighetskoefficient, fys. Se Dia f a n. Genomslag. 1. Bergsv., den punkt, där två mot hvarandra drifna grufarbeten (orter eller sänkningar) träffas, så att direkt kommunikation dem emellan vinnes. - 2. Elektrot., ett elektriskt isolationsmaterials genombrytande på grund af den elektriska spänningen. Isolationsmaterial profvas på genomslag genom att utsättas för en successivt stegrad växelspänning af sinusform. Det volttal, vid hvilket genomslag sker, benämnes ämnets isolationshållfasfc-het. 1. Th. N-m.* 2. A. E-m. Genomsläpplighet, landtbr., den egenskap hos jorden, att den är öppen för luftens inträngande och lätt genorntränglig för nedsjunkande vatten. Genomsläpplighet i måttlig grad är en fördelaktig egenskap, men en starkt genomsläpplig jord blir lätt för torr. H- J- DH>- Genomtrampning, veter., en felaktig rörelseform hos hästen, som består däri, att kotan vid steget sänker sig alltför djupt mot marken. Genom en dylik sänkning af kotan blir rörelsen visserligen mjukare, men spänningen i böjsenorna på samma gång betydligt starkare, och en alltför stark genomtrampnirig kan därför lätt förorsaka en försträckning (böjseneförsträckning, senklapp) eller t. o. m. partiell bristning af dessa seuor, hvilket i synnerhet lätt inträffar i hastigare gångarter, t. ex. vid kupplöpningar. Vanligen säges då, att hästen blifvit "nedbruten" eller "brutit ned". E. T. N. Genomväxling, bot. Se Diafys och Proli-f i k a t i o n. Genoude [fanod], Antoine Eugéne de, fransk publicist, f. 1792 i Montélimar, d. 1849 i Hyëres, studerade teologi, egnade sig från 1817 åt tidningspressen, uppsatte 1821 tidningen "L'étoile", adlades 1822 och öfvertog 1823 "Gazette de France", där han, som vän till Lamennais, förfäktade den allmänna rösträtten och demokratien jämte legitirnismen. G. lät prästviga sig 1836. 1846 blef han medlem af deputeradekammaren. Han utgaf bl. a. en bibelöversättning (1820-24, flera uppl.), en öfversättning af kyrkofäderna ("Les përes de l'église", 9 bd, 1837-43) samt La raison du chrixlianisme (1834-35, flera uppl.), den medelmåttiga kompilationen Histoire de France (23 bd, 1844-48) m. fl. Genova [djënåva], italienska namnformen för G e n u a (se d. o.). - Genovësare, invånare i Genua. Genovese fdjenåvëse], il p re t e, namn på den italienske målaren B. S t r o z z i. Genovesi [djenåvësi], Antonio, italiensk filosof, f. 1712, d. 1769, var den förste, som från den akademiska katedern begagnade sig af italienska språket. Påverkad af Locke och Leibniz, framställde han antimetafysiska åsikter, som i mycket erinra om den sedan af Kant utvecklade kritiska filosofien. På grundvalen af sina filosofiska teorier sträfvade han för en omgestaltning af de sociala och politiska förhållandena i frisinnad och humanitär riktning och var en af de förste, som i Europa uppträdde som lärare i nationalekonomi. Bland hans många skrifter må nämnas Elemenli di scienze melafinicke (på lat. 1743; på it., i 5 bd, 1766) och Arte logica (på lat. 1745; på it. 1766). S-e. Genoveva (fr. Geneviéve), franskt helgon, stadea Paris' skyddspatronessa, föddes enligt legenden omkr. 422 i Nanterre nära Paris af fattiga föräldrar. Efter föräldrarnas död kom hon vid omkr. 15 års ålder till Paris, där hon tog slöjan. Vid hunner-invasionen i Frankrike 451 berättas hon genom sin förutsägelse om fiendehärens snara undergång ha