943 Gentianaceæ-Gentlemanrider 944 och grenarna äro mer och mindre djupt längs-skrynk-liga. Torr baggsöterot är spröd, men drager till sig fuktighet och blir då böjlig och seg samt lätt oduglig. Dun sväller i vatten, hvarför smala, tillskurna bitar ai roten förr begagnades till utvidgning af fistelgångar och sårkanaler. Roten har svag lukt; smaken är stark eller bitter. Gentianaroten är ett mycket anlitadt magstärkande medel, som oftast gifves som infusion (Injusio ürnlianæ cumpos. Sv. farm., af gentianarot, pornerans- och citronskal) mot magkatarr. Den ingår äfven i ett par beska tink-turer. Angående drogens verkan se Bittermedel, u. T. S. (u. L-m. C. G. S.) Gentianaceæ, G e n t i § n e æ, G e n t i a n a-céer, bot., växtfamilj af serien Conlorlæ bland sympetalerna. Blommorna, som oftast sitta i kvast, äro vanligen tvåkönade och regelbundna, i de yttre kransarna 4-5-taliga. Fodret är ofta nästan fri-bladigt, kronan i knoppen vanligen vriden. Fruktämnet är bildadt af två fruktblad och vanligen en-rummigt. Frukten är en kapsel, örtbladen äro vanligen glatta, hela, helbräddade och motsatta och sakna stipler. Gentianacéerna äro nästan alla örter, de flesta förekommande i tempererade trakter; omkr. 800 arter äro kända. Ett fåtal, i Syd-Amerika förekommande, äro klorofyllsaknande saprofyter. Familjen indelas i två underfam.: Gewlianoiileæ, med motsatta blad och i knoppen vriden krona, och Menyanthoitlecp, vattenväxter med spiralställda blad och i knoppen kantlagda kronflikar. Hit höra släktena Urntiana, fcrythraa (arun), Swerlia, Eracnm, Menyanthts, Limnanlhcmum rn. fl. Gentianacéerna innehålla bittra ämnen (gentianin m. fl.), hvarför mänga af dem (af släktena (imlinna, Swerlia, £>//-tJiraa, Tachia, Stb<ra och Mcni/anlhcs) ha medicinsk användning. Många af dem ha mycket vackra blommor och odlas som prydnadsväxter, såsom arter af (ifTitiuna, Kjcacum, Sabbatia, Eustoma och Lim-nanthrmnm. G. L-m. Gentianacéer, bot. Se Gentianaceæ. Gentianarot, farm. Se G e n t i a n a. Gentianbitter, farm. Se G e n t i a n a. Gentiäneæ, bot. Se Gentianaceæ. Gentianin, kem. Se G e n t i s i n. Gentianoideæ, bot., underfamilj af fam. Gentia-nacetr (se d. o.). Gentianõs, bot. Se G e n t i a n a. Gentil [jarjtil; fr. uttal: jati], fr. (eg. täck, behaglig), artig, hygglig, grannlaga, fin; sprättaktig. Gentil Ijåtil], E m i l e, fransk forskningsresande, f. 18(56 i Brioy (dep. Meurthe-et-Moselle), tjänstgjorde till en början i franska marinen och deltog sedermera i Brazzas forskningsresor i Kongo samt lyckades lägga riket Baghirmi under franskt protektorat. 1900 blef han fransk regeringskommissarie i Sjari och 11)03, efter en tids vistelse i Frankrike, i Franska Kongo. 1905 blef han anklagad för att ha låtit begå åtskilliga grymheter mot infödingarna i Kongo, men frikändes. G. har varit outtröttligt verksam för stärkandet af det franska kolonialväldet i Afrika. Utom en mängd tryckta föredrag rörande kolonierna har han skrifvit La chute de l'e.m[>ire de Rabnh (1902). E. A-t. Gentile da Fabriäno [d j c-]. Se F a b r i a n o, G. da. Gentilhomme [Jatijå'm]» fr., adelsman, ädling, fin sällskapskarl. Gentili [djentili], A l b e r i g o (latinis. A l b e r i-cus Gentili s), italiensk filosof, f. 1552, d. som professor i Oxford 1608, såsom grundläggare af na* turrätten och folkrätten föregångare till Hugo Gro-tius, varm förfäktare af toleransidéerna. Hufvudarbete: Libri III de inre bdli (1588-89, ny uppL 1877). S-e. Gentilia 1. Ge n t il i c i a (af lat. gens, släkt, folkslag, med utsatt eller underförstådt nomina), gramm., kallas sådana substantiva och adjektiva ord, hvilka utmärka nationalitet och äro härledda från det motsvarande landets eller stadens namn, t. ex. romanus, romare, romersk, af Koma, Kora. I det forna Rom kallades så äfven de släktnamn, som vid fullständig benämning brukade ställas närmast efter det rent personliga eller förnamnet. Jfr C o g n o- men. A. M. A. Gentilless [Jarrtiljä'ss], fr. geniillesse, finhet, höf-viskhet. Gentilly fjä'tiji], stad i franska dep. Seine, strax s. om Paris' enceinte, vid Fort Bicétre sarnt gördel-och Orléansbanan. 7,433 inv. (1901). Gentiopikrin, en glykosid. Se G e n t i a n a. Gentisin I. Gentianin, kem., ett i rotstocken af Geiiliuna lntera förekommande ämne, C14H,,,06, som kristalliserar i blekgula, smaklösa nålar. Det utgör en metyleter af l, 3, 7-trioxixanton (se G e n-t i a n a och X a n t o n). P. T. C.* Ge'ntius 1. G e'n t h i os, konung i Illyrion, samtidigt med konung Perséus i Macedonien. Han var en vild och rå person samt begifven på dryckenskap. Af Perséus till slut förmådd att uppträda fientligt mot Rom, blef han på mycket kort tid till lands och sjöss besegrad af den romerske pretorn Anicius och förd som fånge till Italien, hvarefter Illyrieo gjordestill romersk provins. R Tdh. Gentleman [jä'ntelman; eng. utt. dje'ntlm-on], pl. G en 11 em en, eng. (af genleel, väl uppfostrad), en person, som i fråga om vanor, dräkt, uttryckssätt och i allmänhet yttre uppträdande skickar sig på ett sådant sätt, som brukar iakttagas i högre samhällsklasser; en man, som, tillhörande hvilken samhällsklass som helst, eger god uppfostran samt utmärker sig genom hederskänsla, finkänslighet och öfver hufvud ett ädelt sinnelag; uti inskränkt bemärkelse, en person, som eger förmögenhet och är af god familj; i plur. nyttjas ordet bl. a. vid tilltal som höflighets-term och för att skilja herrar från damer. The first gentleman of Europé f föst dje'ntlmon öv jüråp], "Europas främste gentleman", ett om? Georg IV af England, till följd af hans prvdlighet i dräkt och låter, ofta användt uttryck. - G e n 11 e-m a n l i k e [-läjk], som anstår en gentleman, med en gentlemans egenskaper. Gentlemanrider [dje'ntlmanrai'da], eng. (af gentleman, och riile, rida), gentlemanryttare,, hvarje i kapplöpningstäflingar deltagande ryttare, som ej rider emot betalning (i motsats till professionell jockey) och som för öfrigt i det dagliga lifvet kan göra anspråk på benämningen gentleman. De flesta kapplöpningsroglementrn ha, för undvikande af godtyckliga tydningar, fastställt, att den, som vill uppträda som gentlemanrider, skalf vara officer i aktiv tjänst, medlem af någon erkänd jockeyklubb, af nämnda klubb erkänd som gentlemanryttare eller ock af två klubbmedlemmar föreställd för kapplöpningskommittén. C. G. W. (B.C-m.)