955 Genus irritabile vatum-Geodesi 906 Ge'nus irrltabile vätum, "skaldernas ömtåliga släkte", citat från Horatius (Epist. II, 2, 102). Ge'nus pro'ximum tlat.), log., det närmast högre släktet i förhållande till det begrepp, som är i fråga. Så är t. ex. rektangel "genus proximum" för begreppet kvadrat, under det att parallellograni är ett mera aflägset "genus" för detta begrepp och fyrsidig figur ännu mera aflägset. I en definition (se d. o.) skola angifvas "genus proximum" och "differentia specifica", artskillnaden, d. v. s. den ursprungliga och väsentliga bestämning, hvarigenom det begrepp, som skall definieras, skiljer sig från sina samarter inom samma "genus proximum". S-e- Genzano [djendsänå], stad uti italienska prov. Roma, 2,5 km. s. ö. från Eom, vid Via Appia och Nemisjön. 7,655 inv. (1901). Förträffligt vin, omtyckt sommarvistelseort för romare. (J- F. M.) Geo., engelsk namnförkortning för George och staten Georgia. Geocentrisk (af grek. ge, jord, och lat. ce'ntrum, medelpunkt), astron., refererande sig till jordens medelpunkt. Man talar t. ex. om geocentriska koordinater dels i motsats till heliocentriska, d. v. s. sådana, som referera sig till solens medelpunkt, dels ock i motsats till sådana, som referera sig till någon punkt på jordens yta. -- Om en orts geocentriska latitud (bredd) se Bredd 2. A. L-n.* Geoco'risæ, zool. Se Gymnocerata. Geod (af lat. geõdes, ett slags ädelsten) 1. Mandel, geol., miner., mineralutfyllning (sekretion), som förekommer inom klotrunda, ellip-soidiska, knöliga, päron- eller mandelformade blåsrum hos vissa vulkaniska (förr glödflytande) Fig. 1. Tvärsnitt genom en geocl (agatmandel) med drus-rum. (2/s nat. storl.) bergarter, t. ex. melafyr, basalt, diabasmandelsten m. fl. - De vanligaste utfyllningsmineralen äro kvarts, ametist, kalcedon, kalkspat, zeoliter m. fl., och dessa ha inkommit i hålrummen i form af lösningar, ur hvilka de afsatt sig på håligheternas Taggar och där småningom mer och mer ökats, så att de i flertalet fall slutligen h. o. h, utfyllt den förutvarande håligheter!. Stundom har afsättningen dessförinnan upphört och i hålighetens midt lämnats ett tomrum, hvars väggar ofta äro besatta med inåt dettas midt pekande kristaller (ett drusrum; se fig. 1). Storleken är mycket växlande, från några mm. till 20 cm. eller mera. Ofta benämnas de mindre utfyllningarna mandlar, de större geoder, men lämpligare torde vara att, såsom äfven skett, med deo förra benämningen afse de helt fyllda, med dec Fig. 2. Genomskuren agatmandel med skikten och kanalerna synliga. (Ej fullt J/a nat. storl.) senare de endast delvis fyllda blåsrummen. - Från den omgifvande bergarten äro geoderna och mandlarna skarpt skilda och låta sig lätt lossas därifrån. - Särdeles vackra äro de af agat bestående mandlarna. Vanligen utgöras dessa af tunna, tätt växlande, olikfärgade och olika sammansatta koncentriska skikt af täta kvartsmineral, afsatta det ena innanför det andra; man måste därför antaga, att bildandet skett på så sätt, att de ursprungliga blåsrummen gång på gång fyllts med kiselsyre-haltigt varmt vatten och åter tömts, hvarvid för hvarje gång ett nytt litet kiselsyreskikt kunnat af-sätta sig på väggarna. De kanaler (nu hopläkta). genom hvilka vätskan fördes in och ut, kunna ofta iakttagas (se fig. 2): Agatmandlarna lämna material till den industri, som i synnerhet vid Oberstein i Tyskland sedan mera än 300 år pågått för framställning af smycken och prydnadspjäser af med konst färgad agat. Dessa gå i handeln äfven under namn af karneol, onyx och kalcedon. De användbara mandlarna erhållas numera hufvudsakligen från Uruguay och Brasilien. Se Diabasmandelsten. - Litt.: E. Erdmann, "Om ädelstenar" m. m. (i "Geol. fören:s för-handl.", 1899, sid. 471-479 och 504-507). E. E. Geodesi (grek. geodaisi'a, jorddelning), vetenskapen om jordens uppmätning, omfattar såväl uppgiften att bestämma hela jordkroppens form, storlek och massfördelning (jordmätning) som metoderna för utmätning i ett sammanhang ända till de minsta delar och detaljer af hela länder, hufvudsakligen för kartläggning, hvartill komma ytterligare mätningsuppgifter af mångfaldig art i rent praktiskt syfte. Dessa olikartade uppgifter, förbundna med växlande anspråk på noggrannhet, motsvaras af mångfaldiga metoder och hjälpmedel för mätning, beräkning och afbildning. Man skiljer mellan högre och lägre geõdes i, allteftersom dessa uppgifter erfordra större eller mindre teoretiska förutsättningar. Den geodetiska vetenskapens olika delar äro grundade på matematiska och fysikaliska teorier; särskildt en af dessa, minsta kvadratmetoden, är af genomgripande betydelse för den geodetiska instrument- och mätningsläran. Arbetets ekonomi spelar