959 Geodynamik-Geoffroy Saint-Hilaire 960 Geodynamik (af grek. ge, jord, och dy'namis, kraft), nirk., läran om fasta kroppars rörelse. Geofagi (af grek. ge, jord, och jayéi'n, äta), jordVande. Bland civiliserade folk förekommer geofagi endast såsom egendomlig lusta ("pica") hos haf-vande kvit.nor samt under den späda barnaåldern speciellt hos rakitiska barn. Benägenhet för geofagi skall ock enl. uppgift ha observerats hos klorotiska flickor. I tropiska länder, såsom Egypten och Västindien, har denna egenhet betraktats såsom ett symtom af en särskild sjukdom, som förr kallades tropisk kloros. F. B. (1. 11.) Geoff., Geo f f r., vid djurnamn förkortning för franske zoologen E. Geoffroy Sain t-ilila ire. Geoff rey Cray ön [dje'fri kréi'en], pseudonym. Se I r vi u g, W. Geoffrey of Monmouth [dje'fri öv må'nmoth], lat. Galjridus, G a l f r e d, walesisk krönikeskrifvare, föddes i Monmouth omkr. 1100, var en tid ärkedjäkne i Monmouth, valdes 1152 till biskop i S:t Åsa ph och dog 1154. G. är en af medeltidens ryktbaraste latinska krönikeskrifvare och vann sitt namn genom en bl. a. på Gildas' och Nennius' krönikor, på fabler, legender och en ymnig fantasi stödd skildring af Britanniens äldre tider, Chronicon sire historia lirilonum eller, som den vanligen kallas, Historia regnm Hrilanniæ (afslutad 1147). Detta verk, som G. själf, efter allt antagande falskeligen, uppgaf vara endast en öfversättning af ett brittiskt original, sora han skulle ha erhållit af Walter, ärkedjäkne i Oxford, är bevaradt i icke mindre än 172 handskrifter och spreds genom bearbetningar, öfversättningar och excerpt vidt omkring, och "med undantag af bibeln har troligen ingen bok lämnat engelska skriftställare ett så rikt litterärt material". G:s krönika åtnjöt under mer än 400 år ett kolossalt anseende och har t. o. m. åberopats som auktoritet i en tvist mellan påfven Bonifatius VIII och konung Edvard I af England. Den har omedelbart eller medelbart legat till grund ej blott för de senare framställningarna af Artursagan, t. ex. Wace och Laya-mon (se Br et önska romanerna), utan äfven för otaliga andra poetiska verk, t. ex. för det första engelska sorgespelet, Gorboduc (1562), Draytons Polyolbion (1613), Shaksperes "King Lear", inledningen till Miltons "History of England", Tennysons "Idylls of the king". (Jfr V. Rydbergs uppsats "Astrologien och Merlin". i "Nordisk tidskrift", 1881). (E.B-n.) Geoffrin [jåfrä'], Marie Thérëse, en af 18:e årh :s snillrikaste franska damer, född Ro d et 1699 i Paris, d. i okt. 1777, var dotter till en kammartjänare hos dauphine, gifte sig redan vid fjorton års ålder med en rik fabrikant Geoffrin, som dog efter några år och efterlämnade åt henne en stor förmögenhet. Hon sattes därigenom i tillfälle att göra sitt hus till medelpunkten för alla, hvilka intresserade sig för konst och vetenskap. Bland sina vänner och beundrare räknade hon konung Stanislaus Poniatowski, Katarina II, Gustaf III, Creutz, Montesquieu, Marmontel, Gibbon och Hume m. fl. På konung Stanislaus' uppmaning företog hon 1766 en resa till Warschau, där hon mottogs nästan som en kunglig person. Hon var mycket välgörande, och till "Encyklopediens" utgif-vande skall hon ha bidragit med mer än 100,000 frcs. D'Alembert, Thomas och Morellet skrefvo loftal öfver henne (samlade i "Eloges de madame G.", 1812); Morellet utgaf hennes uppsats Sur la conversaliun och hennes Letlres, Montesquieu har däremot misshandlat henne i sina förtroliga bref. Jfr Sainte-Beuve, "Causeries du lundi" (1852) och "Correspondance inédite du roi Stanislas Auguste Poniatovski et de m:me G." (utg. af Ch. de Mouy, 1875). (L- W-m.) Geoffroy [jåfrwa'], Julien Louis, fransk kritiker, f. 1743, d. 1814, blef 1776 professor i retorik vid "College Mazarin" och redigerade 1776 -92 tidskriften "Année littéraire". Under revolutionen var han en kort tid redaktör af den anti-revolutionära "L'ami du roi", måste fördenskull slutligen taga till flykten och blef skollärare på landet. Efter 18 brumaire år VIII (9 nov. 1799) återvände han till Paris och blef en af Napoleons lofprisare samt var 1800-14 kritiker i "Journal de l'empire", senare kallad "Journal des débats". Hans kritik, som företrädesvis sysselsatte sig med dramatiska arbeten, var mycket fientlig mot Voltaire och upplysningstidens öfriga författare, men upphöjde den klassiska teatern. En stor del af hans kritiker är samlad i Cours de lillérature dramalique (1819-20; 2:a uppl. 1825). Se Sainte-Beuve, "Causerirs du lundi", I. Geoffroyabark, eng. Cabbnge-bark, farm., erhål-les af 2 arter af släktet Andira (se d. o.). Den vanligaste geoffroyabarken (från Jamaica) förekommer i långa, tjocka, sega, tradiga stycken, med gulgrå färg, obehaglig lukt och sötaktigt bitter, slem-mig smak. Från Surinam erhålles en mera sällsynt geoffroyabark af mera brungrå färg. Det ur Jamaica-geoffroyabarkcn framställda j a m a i c i n e t har befunnits identiskt med b e r b e r i n. Ur Surinam-geoffroyabark har man erhållit en skarpt laxerande alkaloid, surinamin (geoffroyin). Dessa barksortor ha förr försökts i Europa som maskdödande medel och nyttjas för detta ändamål ännu i sitt hemland. O. T. S. (O.L-m. C. G. S.) GeofFroyin [jåfrwa-m], farm. Se Geoffroyabark. Geoffroy Saint-Hi-laire [ jå'frceia sät ilar]. 1. Étienne G., fransk zoolog, f. 1772 i Étam-pes, d. 1844, blef 1793 professor för ryggradsdjurens afdelning vid "Jardin des plantes" i Paris, hvars zoologiska samlingar genom hans sträfvanden inom kort blefvo bland de rikaste i världen. 1798 följde G. med Bonaparte till Egypten och studerade till 1802 detta lands naturalhistoria, öfver hvilkem han utgaf en serie afhandlingar, som för honom